Interpellation
2006/07:396 Utbredningen av homofobin i EU-länderna
av Ulf Holm
(mp)
till
statsrådet Cecilia Malmström (fp)
En
av de absolut mest grundläggande bestämmelserna i EU är den fördragsfästa
respekten för skyddet av mänskliga fri- och rättigheter. I artikel 6.1 i
EU-fördraget anges detta med att ”unionen bygger på principerna om frihet,
demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna”.
Artikel 13 i EG-fördraget innebär dessutom ett gemensamt åtagande att försvara
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och att utarbeta
europeiska instrument för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och
diskriminering.
Denna
respekt och detta skydd av mänskliga rättigheter är dock långt ifrån verklighet
för många homo‑, bisexuella och transpersoner i EU-länderna. Många HBT-personer
blir dagligen kränkta och misshandlade på grund av sin sexuella läggning eller
identitet.
Jag
anser att Sverige måste ha en aktiv roll inom EU för HBT-frågorna, även om jag
för den delen inte vill ge EU mer maktbefogenheter. Skälen till detta är
uppenbara för alla som följer med i nyhetssändningar och medierna. Vi ser en
ökande homo- och transfobi som breder ut sig, och då särskilt i de nya
EU-medlemsländerna.
Nu
senast har vi nåtts av nyheten från Polen att vice premiärminister Roman
Giertych ville ha ett förbud mot både aborter och det som han kallade
”homosexuell propaganda”. Polens premiärminister tog tack och lov avstånd från
uttalandena men skadan var redan skedd – jag är tyvärr övertygad om att dessa
hatattacker mot HBT-personer uppmuntrar till hatbrott, såväl i Polen som i
länder runt omkring. Vi ser också en situation där homo- och transfobi går hand
i hand med rasism, främlingsfientlighet och fascism.
Inställningen
till homo- och bisexuella samt transpersoner varierar över EU men fortfarande
vågar få HBT-personer öppet och utan rädsla visa sin kärlek för sin man eller
kvinna. Fortfarande är trygghet för HBT-personer något exklusivt, något som
upplevs bland de närmaste, i det närmaste kvarteret eller på Pridefestivaler. I
Polen och Lettland uttrycker, som nämnts ovan, företrädare för regeringarna
öppet sin avsky och sitt hat mot HBT-personer. I Polen bestraffas personer som
undervisar om homo- och bisexualitet samt transpersoner och avskedas av
ansvarig minister. I Lettland förbjuder den lagstiftande församlingen äktenskap
mellan samkönade och stryker uttryckligen formuleringar som ska skydda HBT-personer
mot diskriminering i arbetslivet.
År 2007
har av EU utropats till ett år för lika möjligheter för alla. Det är en bra
början. Men detta till trots tror jag att det måste göras mer och jag anser
därför att Sverige ska visa att vi tar HBT-frågor på allvar – även på EU-nivå.
Ett
sätt vore att Sveriges regering i EU tog initiativ till en pakt för
HBT-personers skydd inom EU, på samma sätt som Sveriges före detta
statsminister Göran Persson tidigare tagit initiativ till bland annat en pakt
för jämställdhet mellan män och kvinnor och en ungdomspakt för att lyfta fram
kravet om arbete och utbildning för ungdomar. Stödet för dessa två svenska
initiativ i EU blev mycket stort, så det borde finnas stöd för ett initiativ om
en HBT-pakt också.
Det
finns i dag ingen enhetlig definition av homo- och transfobiska brott i Europa
eller EU. Det finns inte heller någon samstämmig definition av vilka
aktiviteter som är homo- och transfobiska. Det saknas även statistik och samlad
information över hur utbredd homo- och transfobi är i Europa. Vad som finns är
de enskilda ländernas lagstiftningar, uppgifter i medierna och personliga
upplevelser av enskilda och företrädare för olika organisationer. Bland annat
mot bakgrund av avsaknaden av denna kunskap och kunskapen om hur diskriminering
och fobi bekämpas inom EU i stort, har EU-kommissionen den 30 juni 2006
föreslagit att ett europeiskt center för grundläggande rättigheter ska inrättas
i EU. Centret kommer att arbeta från och med den 1 januari 2007 och ska finnas
i Wien. Centret kommer dock inte – enligt vad som hittills är känt – att utreda
förekomsten av hatbrott inom EU, situationen för HBT-personer inom EU eller hur
homo- och transfobin är utbredd bland medlemsländerna. Det är givetvis mycket
olyckligt.
Det
borde inte vara omöjligt att EU och dess organ, tillsammans med
medlemsländerna, för statistik över utbredningen av hatbrott inom EU, över
utbredningen av intolerans riktad mot HBT-personer och över homo- och
transfobins utbredning.
En
annan viktig åtgärd är att EU-kommissionen avsätter särskilda medel till
ILGA-Europa för att organisationen ska kunna bedriva ett aktivt arbete för att
tillvarata HBT-personers rättigheter inom EU.
Jag
vill mot bakgrund av ovanstående fråga:
2. Är statsrådet villig att lägga fram förslag i
EU-kretsen till en pakt för att säkerställa homosexuellas, bisexuellas samt
transpersoners rättigheter i EU?
2. Avser statsrådet att verka för att EU ska
använda de möjligheter som finns att vidta åtgärder mot medlemsstater som
kränker skyddet för HBT-personers mänskliga fri- och rättigheter?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att säkerställa att EU ska ge stöd till HBT-organisationer inom EU och till
arbete mot transfobi och för transpersoners rättigheter?