den 5 mars

Interpellation

2006/07:384 Svenska jägares möjlighet till småviltsjakt i fjällvärlden

av Krister Hammarbergh (m)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

År 1993 togs beslut om att upplåta statens marker ovan odlingsgränsen runt Västerbotten och Norrbotten samt på renbetesfjället i Jämtlands län för småviltsjakt. Beslutet innebar att småviltsjakten skulle upplåtas till svenska medborgare samt även till utländska medborgare. Länsstyrelsen administrerar jakten på berörda områden och har i stor utsträckning sett till att även utländska jägare har omfattats av samma villkor som de svenska jägarna. Detta har även gällt i tider när länsstyrelsen valt att begränsa jaktens omfattning genom olika restriktioner. Sverige är dock det enda landet som tillåter jakt på lika villkor mellan svenska och utländska medborgare. Detta innebär bland annat att till exempel norska medborgare kan bedriva jakt på lika villkor som svenska jägare i de svenska jaktområdena medan svenskarna däremot inte har tillträde till samma förmåner i Norge. Detta eftersom Norge inte tillåter utländska medborgare att bedriva jakt på samma villkor.

Trycket från utländska jägare har stundtals varit mycket hårt. Under ett flertal år har länsstyrelsernas hantering av regelverket kritiserats. Föregående år ändrades tillämpningen efter ett beslut av Länsstyrelsen i Norrbotten. Länsstyrelsen tillämpade därmed lagstiftningen på det sätt som den ursprungligen var avsedd att användas.

Detta ledde senare till att Kommerskollegium i ett yttrande till Länsstyrelsen i Norrbotten önskade en återgång till tidigare tillämpning. Man hävdar att den mer restriktiva tillämpningen skulle vara diskriminerande gentemot utlänningar. Man hävdar vidare att detta skulle strida mot EG-rätten.

Svenska jägare upplever att deras tillgång till jaktmöjligheter begränsas genom denna tolkning. Antalet utländska jägare har ökat, vilket resulterat i att dessa står för i storleksordningen hälften av all viltfångst. Enligt Jägarförbundet står redan i dag norrmän och italienare för 75 procent av jaktkorten i Norrbotten. För inte så länge sedan reagerade också de svenska jägarna på att norska jägare avslöjats med grova regelbrott samtidigt som svenska jägare förbjudits att jaga i attraktiva områden.

Detta drabbar främst den lokala och regionala jaktintresserade befolkningen. Tillgången till vilt borde rimligen ses som en naturresurs, i det yttrande som Kommerskollegium lämnat fokuserar man starkt på jakten som en tjänst. Även om en del av regleringen av den naturresurs som viltet utgör innebär en försäljning av jaktkort, så leder Kommerskollegiums snäva tolkning av småviltsjakten som en tjänst till felaktiga slutsatser. Tillgången på vilt måste rimligen betraktas som en naturresurs.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson:

Avser jordbruksministern att vidta några åtgärder som kan underlätta en reglering av småviltsjakten ovanför odlingsgränsen så att utländska jägares rätt till det svenska viltet kan begränsas?