Interpellation
2006/07:382 Skattelättnader för hushållstjänster
av Lennart
Axelsson (s)
till
finansminister Anders Borg (m)
Regeringen
har lämnat ett förslag om att införa skatterabatt för personer som haft
utgifter för hushållsarbete.
Uppgifter
som avses att omfattas av förslaget är städarbete, vård av kläder, omsorg av
barn, sjuka och äldre samt snöskottning och enklare trädgårdsskötsel.
Syftet
med förslaget sägs vara att öka sysselsättningen och minska svartarbetet.
Tidigare
undersökningar visar klart på att de som i dag köper dessa tjänster, både svart
och vitt, ofta är välavlönade familjer i stora städer. Förslaget innebär att en
familj med två vuxna personer kan få en skatterabatt på sammanlagt 100 000
kronor om året. Under förutsättning att man har råd att betala 200 000.
Det innebär att främst förmögna hushåll kommer att gynnas och att
fördelningseffekten därför blir väldigt negativ.
Skatteverket
har beräknat att de hushåll som köper svarta tjänster i genomsnitt har utgifter
på 4 000 kronor per år. Om man antar att det vita priset är fyra gånger
högre skulle dessa hushåll ”bara” behöva ett tak på 16 000 kronor för att
kunna få reduktion för sitt hushållsarbete. I Finland, som det oftast hänvisas
till i debatten, sattes taket på 20 000 kronor och då var det också
möjligt att dra av kostnader för reparationer av hemmet. 85 procent av avdragen
i Finland rörde kostnader för just reparation, om- och tillbyggnad.
Skatteverket
har också framfört kritik mot att förslaget kommer att innebära svåra gränsdragningar
för vilka tjänster som ska omfattas.
Mina
frågor till statsrådet är:
Varför
har statsrådet valt att sätta taket för rabatten så högt att det uppenbart, som
LO framhåller i sitt remissvar, måste betraktas som en gåva till förmögna
hushåll från vanliga hushåll och hur kommer statsrådet att agera för att
motverka dessa negativa fördelningseffekter?
Vilka
åtgärder kommer statsrådet att vidta så att gränsdragningsproblematiken
minimeras?