den 30 oktober
Interpellation
2006/07:37 Borgerlig utnämningspolitik @ före och efter
valet
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Före valet gjorde Kristdemokraterna vid ett flertal tillfällen och på
olika sätt ett stort nummer av hur illa det, enligt deras uppfattning, var
ställt med den svenska utnämningspolitiken. Som exempel på detta kan nämnas:
”Vid ett regeringsskifte
efter valet 2006 anser jag att det är ohållbart att alla de socialdemokrater
som tillsatts utifrån sina partipolitiska meriter får behålla sina chefs- och
styrelseuppdrag. En borgerlig regering måste göra rent hus. Det går förstås
inte att behålla chefer och styrelseledamöter som arbetar för att genomdriva en
socialdemokratisk politik som går på tvärs mot den politik som väljarna röstat
fram.” (Göran Hägglund, DN debatt den 29 januari 2005)
”För det första har vi fått
en stat där partibok i praktiken är nödvändig för den som vill göra karriär
till de högre tjänsterna i statsförvaltningen. … Vissa delar av
statsförvaltningen har förvandlats till socialdemokratiska reservat. …
Slutsatsen kan bara bli en: genom sin utnämningspolitik bryter den
socialdemokratiska regeringen mot regeringsformens föreskrift om att det vid
tillsättning av högre statliga tjänster endast ska fästas vikt vid sakliga
grunder, såsom förtjänst och skicklighet.” (Stefan Attefall, alliansens
”granskningsgrupp” den 15 mars 2006)
Så uttalade sig Kristdemokraternas
partiledare och gruppledare i riksdagen före valet. Det får alltså med visst
fog anses vara en officiell partilinje. Dessa uttalanden och många andra
liknande uppfattades av många som oblyga försök att skrämma myndighetschefer
inför ett eventuellt regeringsskifte.
När ett sådant var ett faktum är
det självklart många som undrar hur det blir med löftena om att ”göra
rent hus”. Ett av de områden som i budgetpropositionen av regeringen
utpekas som prioriterat att reformera är utnämningspolitiken. I
budgetskrivningarna är det dock betydligt mer försiktiga tongångar än före
valet, nämligen:
”Utnämningspolitiken skall
reformeras och detta med utgångspunkt i regeringsformens stadgande att vid
statliga utnämningar endast fästa avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst
och skicklighet.”
Dock sägs det i
budgetpropositionen inget uttalat om hur regeringen avser att göra med redan
utnämnda chefer, som enligt Göran Hägglund och Stefan Attefall ”tillsatts
utifrån partipolitiska meriter” och som utgör delar av ett
”socialdemokratiskt reservat”. Göran Hägglunds löfte om att
”göra rent hus” återfinns helt enkelt inte i budgetpropositionen.
Mot bakgrund av den ovan beskrivna
synen på myndighetschefer före valet finns det all anledning att ställa
följande frågor till statsrådet Odell:
Kommer statsrådet att i enlighet med tidigare uttalanden vidta några
omedelbara åtgärder?