den 22 februari
Interpellation
2006/07:338 Allmännyttans framtid
av Egon Frid
(v)
till
statsrådet Mats Odell (kd)
Det
svenska hyressättningssystemet och de allmännyttiga bostadsföretagens roll på
bostadsmarknaden är för närvarande under utredning inom EU. Orsaken är en
anmälan från fastighetsägarna för ekonomiskt stöd som man anser står i strid
med EU:s regler. Anmälan bygger på en undersökning gjord av Ernst & Young
Real Estate.
Vänsterpartiet
anser inte att allmännyttan i dag har några ekonomiska fördelar gentemot
privata fastighetsägare; skillnaden är främst att de är hyresledande. Flera kritiska
röster har höjts mot Ernst & Youngs utredning. Man menar bland annat att
det saknas grund för påståenden att det skulle förekomma omfattande och
systematiskt stöd till allmännyttiga bostadsföretag på ett sätt som missgynnar
privata företag på hyresmarknaden.
Vidare
ifrågasätts hur orden subventioner och stöd används i rapporten. Man menar att
det i utlåtandena rörande EU:s stödregler inte finns något som pekar på att det
anses vara stöd enligt dessa regler, om ägaren inte tar ut avkastning för icke realiserade
värdestegringar eller för medel som genererats i den löpande verksamheten.
En
lärdom att dra av denna korta redovisning är att det mesta går att ”tolka” och
”skriva om”. Med en stark vilja, envishet och skarpa argument skapas olika
”sanningar”. Om svaga kommunala bostadsföretag har fått kommunalt eller
statligt stöd bör man till exempel fråga sig huruvida dessa stöd har missgynnat
de privata bostadsföretagen eller ej eftersom det är just detta som är kärnan i
fastighetsägarnas anmälan. Stöden i sig kan likaväl ha bidragit till att
stabilisera den aktuella marknaden på ett sätt som har gynnat även de privata
aktörerna.
Den
tidigare regeringen lämnade in ett svar på Fastighetsägarnas anmälan till
EU-kommissionen där man försvarade det svenska systemet och bland annat skrev
att den svenska allmännyttan främjar boendesituationen för ekonomiskt svaga och
utsatta grupper. Fastighetsägarna reagerade på detta, eftersom man ansåg att
regeringen och andra parter tidigare hade hävdat att ”allmännyttan inte har en
sådan roll”. Jag menar att detta naturligtvis är en feltolkning av
fastighetsägarna.
De
allmännyttiga bostadsföretagen spelar självklart en huvudroll i svensk social
bostadspolitik, historiskt såväl som i dag. Det betyder dock inte att vi ska
jämföra vår sociala bostadspolitik eller vår allmännytta med den typ av social
housing som står att finna i till exempel Storbritannien och
Frankrike.
Snarare
är det med länder som Nederländerna eller Danmark vi har något gemensamt i
detta avseende. Med Nederländerna delar vi dessutom problemet att
EU-kommissionen agerar på ett område som borde vara en nationell angelägenhet.
Holländarna säger frustrerat att EU tycks eftersträva ”en total
boendesegregation med rika människor i städernas centrum och fattiga i
förortsgetton”.
Och när
Vänsterpartiet nu har ställt en fråga i ämnet till kommissionen, och vi i
svaret läser om ”offentligt subventionerade bostäder åt missgynnade medborgare
eller socialt utsatta grupper som på grund av bristande betalningsförmåga inte
kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor”, så börjar även jag ställa mig
frågande till vad EU egentligen vill uppnå. Ett koncentrat av låginkomsttagare
som föses samman i ett begränsat antal bostadshus på en begränsad yta som
alltför ofta blir förbisedd och slutar i slum?
Många
har uttryckt en stor oro för EU-kommissionens agerande. Vänsterpartiet och jag
delar denna oro. Redan i dag är boendesegregationen i Sverige relativt
omfattande, framför allt i våra storstäder, och en ”allmännytta” av den typ som
dominerar i länder som Frankrike lär knappast skapa bättre förutsättningar. Ett
flertal röster har också höjts och pekat på faran i att vi på grund av ett
beslut från kommissionen riskerar att hamna i marknadshyrornas välsignade land.
Vänsterpartiet
har ställt en fråga (ref.nr E-5619/06SV) till kommissionen om man avser att
beakta de sociala konsekvenser det skulle innebära för Sverige om allmännyttans
ställning försvagades och marknadshyror infördes.
Den 9
februari fick vi i svaret veta att EU ”ej lägger sig i vår bostadspolitik”,
uppenbarligen en sanning med modifikation. Vidare säger kommissionen att
Sveriges regering ”inlett en dialog med nationella berörda parter […] som kan
komma att medföra ändringar av systemet för allmännyttiga bostäder” och att
kommissionen kommer ”stå i kontakt med de svenska myndigheterna och beakta
eventuella ändringar av systemet” i sin slutliga bedömning.
Allt
detta sammantaget står det klart att det är upp till regeringen att ta strid
för det svenska systemet. I den framtida behandlingen av det ännu ej formellt
öppnade ärendet spelar regeringens agerande en kanske helt avgörande roll.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga Mats Odell följande:
1. Avser statsrådet att gå EU-kommissionen till
mötes och förändra allmännyttans förutsättningar, eller kommer statsrådet att agera
för att föra hem denna fråga om allmännyttans framtid till Sverige?
2. Är statsrådet beredd
att medverka till att Sverige även fortsättningsvis har starka parter vid
förhandlingarna på den svenska hyresmarknaden?