den 21 februari
Interpellation
2006/07:333 Flyktingskap från Afrikas horn
av Kalle
Larsson (v)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
Situationen
i länderna på Afrikas horn är mycket svår. Regionen är en av världens
fattigaste, och samtliga länder präglas av såväl interna som gränsöverskridande
konflikter. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på MR- och säkerhetsläget
i Eritrea, Etiopien och Somalia och belysa situationen i Sverige för
asylsökande från dessa tre ursprungsländer.
När det
gäller situationen i Eritrea har regimen sedan 2001 utövat alltmer auktoritära
metoder mot den interna oppositionen. Det handlar om gripanden av
oppositionella och journalister liksom andra kraftiga ingrepp mot pressfriheten
och demokratiska och mänskliga rättigheter. Även om den eritreanska strafflagen
formellt förbjuder tortyr finns det åtskilliga rapporter om tortyr och
misshandel. Det är också vanligt förekommande att det sker fängslanden under
mycket svåra förhållanden. Enligt gällande lagstiftning kan dödsstraff utdömas,
bland annat för brott mot landets säkerhet.
MR-situationen
i Eritrea är alltså akut. Någon rättssäkerhet i landet existerar inte. I de
specialdomstolar som påstås utgöra en del av det eritreanska rättsväsendet sker
inga offentliga förhandlingar. Bland de många politiska fångar och journalister
som fängslats och som förvägrats rättvisa rättegångar finns den eritreanske och
svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad sedan
2001.
Sedan
2005 har över hälften av de personer från Eritrea som sökt asyl i Sverige fått
uppehållstillstånd. I de flesta fall handlar det om personer som flytt undan
militärtjänst eller politisk förföljelse. För dem som fått avslag har fram till
nyligen verksällighetshinder varit gällande med hänvisning till det svåra
säkerhetsläget i landet. I december 2006 avslog dock Migrationsverket en
ansökan om att ställa in avvisningen av en eritreansk man och under den senaste
tiden har länsrätterna i flera fall slagit fast att utvisningar till Eritrea nu
får verkställas. Detta sker i strid med UNHCR:s och Amnesty Internationals
mycket uttryckliga rekommendationer att inte verkställa avvisningar till
Eritrea. Sverige kan bli det enda land i världen som i nuläget verkställer
avvisningar av eritreaner som fått avslag.
Samstämmiga
uppgifter från bland annat UNHCR, Amnesty International, Human Rights Watch och
Home Office, Storbritannien visar att säkerhetsläget i Eritrea snarast har
förvärrats under den senaste tiden. Allvarliga kränkningar av de mänskliga
rättigheterna sker i allt större utsträckning och risken för tortyr och annan
omänsklig behandling har ökat. Detta gäller inte minst för personer som
vapenvägrat eller deserterat. Vidare löper eritreanska män i vapenför ålder en
fortsatt stor risk att tvångsrekryteras till militärtjänstgöring på obestämd
tid, vilket ska ses i ljuset av att risken för ett nytt krigsutbrott i
konflikten mellan Eritrea och Etiopien är överhängande. I juli 2005 fastställde
Europadomstolen i Strasbourg i en dom att det föreligger mycket stor risk för
tortyr eller annan omänsklig behandling vid avvisning av personer i vapenför
ålder till Eritrea.
Det
finns ingenting i händelseutvecklingen som skulle motivera en ändring av praxis
i den riktning som Migrationsverket inlett. Frågan är därför vad den svenska
regeringen anser om händelseutvecklingen i Eritrea och om den anser att det går
att nu verkställa avvisningar av eritreanska asylsökande. Det krävs ett
klargörande.
När det
sedan gäller situationen i Somalia har de oroligheter som pågått sedan slutet
på 1980-talet kraftigt förvärrats. Sedan det USA-stödda etiopiska angreppet i
december 2006 råder krigstillstånd i landet. Angreppet från USA och Etiopien
strider mot internationell rätt. Att konflikten i Somalia kunnat hållas vid liv
och under så lång tid antagit så blodiga former beror till stor del på att
flera länder, bland annat Etiopien och Eritrea, nonchalerat FN:s vapenembargo.
Före
attacken i december pågår sedan många år ett blodigt inbördeskrig i landet.
Sedan Somalias centralregering störtades 1991 har klanvåldet blivit vardag.
Landet saknar sedan dess en erkänd regering liksom fungerande myndigheter och
förvaltning. Det saknas också ett nationellt rättssystem och det förekommer
både dödsstraff och godtyckliga arresteringar. Shariarätten är överordnad
mänskliga rättigheter, vilket i många fall resulterar i straffrihet för brott
mot mänskliga rättigheter.
Svenska
Utrikesdepartementet beskriver situationen för mänskliga rättigheter i Somalia
som ”fortsatt mycket allvarlig”. I Utrikesdepartementets rapport om MR-läget
2005 framkommer vidare att politiskt våld och utbredd kriminalitet förekommer i
stora delar av landet. Utrikesdepartementet beskriver vidare att
internflyktingar och olika minoritetsgrupper är särskilt utsatta och att
kvinnor och barn ofta utsätts för allvarliga övergrepp i lägren för
internflyktingar.
Enligt
UNHCR:s rekommendationer från januari 2004 bör inga somaliska flyktingar
skickas tillbaka till Somalia. Trots detta har Migrationsverket vid olika
tillfällen gjort bedömningen att situationen kan anses till den grad
tillfredsställande att man påbörjat avvisningar till landet. Detta trots att
MR- och säkerhetsläget i landet varit oförändrat akut – en bedömning som alltså
delas i det svenska Utrikesdepartementets rapportering.
När det
gäller asylsökande från Somalia har Migrationsverket dessutom i flera fall
hänvisat till det klansystem som råder i landet. Man har i beslutsmotiveringar
angett att dessa klaner anses kunna ge beskydd till de avvisade flyktingarna
och hänvisat till internflyktsalternativet. UNHCR har i sina riktlinjer skarpt
understrukit just med hänvisning till det gällande klansystemet att
internflyktsalternativet inte är applicerbart gällande Somalia.
Frågan
är vad det rådande krigstillståndet i Somalia innebär för den svenska
regeringens bedömning av hur man ska garantera somaliska asylsökandes säkerhet.
Det krävs ett klargörande.
När det
avslutningsvis gäller situationen i Etiopien präglas den, särskilt sedan valen
2005, av allvarligt bristande demokratiskt styre med omfattande
massarresteringar och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. I november 2005 arresterades ett antal ledande företrädare för
det största oppositionspartiet liksom ett antal journalister och representanter
från frivilligorganisationer. Polisens och militärens angrepp mot de
demonstrationer som uppstod i anslutning till valet innebar flera dödsfall och
många skadade.
Amnesty
International, Human Rights Watch och Ethiopian Human Rights Council
rapporterar om frekventa övergrepp mot enskilda från polis, militär och andra
myndighetspersoner. Det handlar om övergrepp som sker i form av mord,
godtyckliga arresteringar samt tortyr och annan form av omänsklig behandling.
Vidare bör den etiopiska regimens agerande när det gäller angreppet mot Somalia
ses i ljuset av landets regionala stormaktsambitioner och dess strävan att
dölja de övergrepp som sker mot oppositionen i det egna landet. Frågan är hur
den svenska regeringen ser på skyddsbehoven hos asylsökande från Etiopien,
bland annat mot bakgrund av den förföljelse som sker av regimens politiska
motståndare. Det krävs ett klargörande.
Jag
vill mot bakgrund av ovanstående ställa följande frågor till statsrådet Tobias
Billström:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att säkerställa att hanteringen vad gäller skydd av asylsökande från Eritrea
ska vara i överensstämmelse med våra konventionsåtaganden?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att säkerställa att hanteringen vad gäller skydd av asylsökande från Somalia
ska vara i överensstämmelse med våra konventionsåtaganden?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att säkerställa att hanteringen vad gäller skydd av asylsökande från Etiopien
ska vara i överensstämmelse med våra
konventionsåtaganden?