den 20 februari

Interpellation

2006/07:330 Globalt arbete för dödsstraffets avskaffande

av Hans Wallmark (m)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Torsdagen den 1 februari till lördagen den 3 februari 2007 genomfördes i Paris den tredje världskongressen för dödsstraffets avskaffande. Tusentalet personer från världens alla hörn delade med sig av sina erfarenheter, både i fråga om uppmuntrande framgångar för att nå avskaffande (som i Filippinerna) och om ohyggliga konsekvenser i fråga om godtycke och brutalitet (som i Iran). Sverige var en av en handfull nationer som ekonomiskt möjliggjort detta internationella möte. Ambassadör Jan Nordlander, med ansvar att bevaka mänskliga rättigheter, var en av många medverkande. Av EU-kretsens 27 medlemsstater har ju 6 en särskild ambassadör för mänskliga rättigheter, däribland Sverige. Vid sammankomsten fanns företrädare för ett antal regeringar, ambassader och utrikesförvaltningar. Även Nordiska rådet fanns representerat i likhet med exempelvis Europaparlamentet.

Livets okränkbarhet och människovärdet utgör det starkt moraliska fundamentet för att med kraft ifrågasätta bruket av dödsstraff. Ingen har rätt att döda någon annan. Det är knappast en tillfällighet att det är öppna demokratier med starka rättsstatstraditioner som i mycket stor utsträckning har rensat ut bruket av dödsstraff både i freds- och krigstid. Och omvänt gäller att nationer med summariska och svaga rättsprocesser, förföljelse och bristande respekt för mänskliga rättigheter också gärna kan tänka sig att avrätta sina medborgare.

Av Europas stater är det endast Vitryssland som fortfarande tillåter dödsstraff. Ett land som dessutom lämnar oerhört mycket annat att önska i fråga om frihet och demokrati. Glädjande nog har Ryssland infört moratorium bland annat som anpassning till Europarådets regler. Trist nog finns det demokratier, värda respekt inom många andra områden, som i synen på dödsstraff intar samma hållning som exempelvis Saudiarabien eller Irak: Det är USA, Japan och Taiwan.

Utöver de rent moraliskt grundade hållningarna finns även flera praktiska aspekter som talar för avskaffande. Det är grymt att låta domare avgöra människors liv eller död genom att detta straff kan utdömas. Den som blivit fälld på oriktiga uppgifter eller genom falska anklagelser kan inte få livet tillbaka ifall det i efterhand visat sig att en oskyldig gripits.

Särskilt allvarlig är utvecklingen i Folkrepubliken Kina (Fastlandskina). Antalet avkunnade dödsdomar och verkställda avrättningar betraktas som statshemligheter. Seriösa och oberoende granskare menar att det nog handlar om ungefär 10 000 arkebuseringar om året, något färre nu, något fler tidigare. Det gör att Kina svarar för 95 procent av världens alla dödsstraff. Särskilda mobila avrättningsgrupper har upprättats som åker omkring i landet för att verkställa domarna. Från flera håll noteras också den möjliga närheten till den organhandel som förekommer. För 60 000 dollar kan en njure köpas, bortåt det dubbla för en lever. Att rätt exakta tider kan utlovas för leverans av organ gör att det inte går att bortse från kopplingen till alla de människor som väntar i dödscellerna. I samband med Kinas kommande värdskap för OS 2008 finns det anledning att påminna om tidigare löften om ökad respekt för mänskliga rättigheter. Ett sätt att förbättra villkoren skulle ett införande av dödsstraffsmoratorium kunna vara. Det är också viktigt att Kina visar prov på ändrad attityd för att på så sätt förhindra krav på exempelvis OS-bojkott.

Samtidigt sker en utveckling mot avskaffande i ett antal länder. Vid världskongressen i Paris berättade en officiell företrädare för Marocko om det pågående lagstiftningsarbetet i kungadömet mot ett avskaffande. Filippinerna och Mexico är två andra nationer med snabba och positiva förändringar, så även Armenien och Azerbajdzjan. Även om Turkiet tillåter dödsstraff var det många år sedan en avrättning verkställdes.

Från frivilligorganisationer och krafter som arbetar för att avskaffa dödsstraffet betonas vikten av information och ständig dialog för att trycka på de stater som fortfarande tillåter det. Vid världskongressen i Paris uttalades som ett önskvärt gemensamt mål att få till stånd ett globalt avskaffande på samma sätt som exempelvis slaveriet tagits bort och tortyr fördömts.

Mina frågor till utrikesminister Carl Bildt:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att i internationella sammanhang arbeta för ett globalt avskaffande av dödsstraffet?

Avser utrikesministern att i dialog med företrädare för Folkrepubliken Kina påminna om löften om ökad respekt för mänskliga rättigheter uttalade i samband med att ansökan om OS 2008 beviljades?

Avser utrikesministern att i samverkan med andra länders företrädare öka ansträngningarna för att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i vårt närområde som exempelvis Vitryssland och Ryssland?