den 20 februari
Interpellation
2006/07:330 Globalt arbete för dödsstraffets avskaffande
av Hans
Wallmark (m)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Torsdagen
den 1 februari till lördagen den 3 februari 2007 genomfördes i Paris den tredje
världskongressen för dödsstraffets avskaffande. Tusentalet personer från
världens alla hörn delade med sig av sina erfarenheter, både i fråga om
uppmuntrande framgångar för att nå avskaffande (som i Filippinerna) och om
ohyggliga konsekvenser i fråga om godtycke och brutalitet (som i Iran). Sverige
var en av en handfull nationer som ekonomiskt möjliggjort detta internationella
möte. Ambassadör Jan Nordlander, med ansvar att bevaka mänskliga rättigheter,
var en av många medverkande. Av EU-kretsens 27 medlemsstater har ju 6 en särskild
ambassadör för mänskliga rättigheter, däribland Sverige. Vid sammankomsten
fanns företrädare för ett antal regeringar, ambassader och
utrikesförvaltningar. Även Nordiska rådet fanns representerat i likhet med
exempelvis Europaparlamentet.
Livets
okränkbarhet och människovärdet utgör det starkt moraliska fundamentet för att
med kraft ifrågasätta bruket av dödsstraff. Ingen har rätt att döda någon
annan. Det är knappast en tillfällighet att det är öppna demokratier med starka
rättsstatstraditioner som i mycket stor utsträckning har rensat ut bruket av
dödsstraff både i freds- och krigstid. Och omvänt gäller att nationer med
summariska och svaga rättsprocesser, förföljelse och bristande respekt för
mänskliga rättigheter också gärna kan tänka sig att avrätta sina medborgare.
Av
Europas stater är det endast Vitryssland som fortfarande tillåter dödsstraff.
Ett land som dessutom lämnar oerhört mycket annat att önska i fråga om frihet
och demokrati. Glädjande nog har Ryssland infört moratorium bland annat som
anpassning till Europarådets regler. Trist nog finns det demokratier, värda
respekt inom många andra områden, som i synen på dödsstraff intar samma
hållning som exempelvis Saudiarabien eller Irak: Det är USA, Japan och Taiwan.
Utöver
de rent moraliskt grundade hållningarna finns även flera praktiska aspekter som
talar för avskaffande. Det är grymt att låta domare avgöra människors liv eller
död genom att detta straff kan utdömas. Den som blivit fälld på oriktiga
uppgifter eller genom falska anklagelser kan inte få livet tillbaka ifall det i
efterhand visat sig att en oskyldig gripits.
Särskilt
allvarlig är utvecklingen i Folkrepubliken Kina (Fastlandskina). Antalet
avkunnade dödsdomar och verkställda avrättningar betraktas som
statshemligheter. Seriösa och oberoende granskare menar att det nog handlar om
ungefär 10 000 arkebuseringar om året, något färre nu, något fler
tidigare. Det gör att Kina svarar för 95 procent av världens alla dödsstraff.
Särskilda mobila avrättningsgrupper har upprättats som åker omkring i landet
för att verkställa domarna. Från flera håll noteras också den möjliga närheten
till den organhandel som förekommer. För 60 000 dollar kan en njure köpas,
bortåt det dubbla för en lever. Att rätt exakta tider kan utlovas för leverans
av organ gör att det inte går att bortse från kopplingen till alla de människor
som väntar i dödscellerna. I samband med Kinas kommande värdskap för OS 2008
finns det anledning att påminna om tidigare löften om ökad respekt för
mänskliga rättigheter. Ett sätt att förbättra villkoren skulle ett införande av
dödsstraffsmoratorium kunna vara. Det är också viktigt att Kina visar prov på
ändrad attityd för att på så sätt förhindra krav på exempelvis OS-bojkott.
Samtidigt
sker en utveckling mot avskaffande i ett antal länder. Vid världskongressen i
Paris berättade en officiell företrädare för Marocko om det pågående
lagstiftningsarbetet i kungadömet mot ett avskaffande. Filippinerna och Mexico
är två andra nationer med snabba och positiva förändringar, så även Armenien och
Azerbajdzjan. Även om Turkiet tillåter dödsstraff var det många år sedan en
avrättning verkställdes.
Från
frivilligorganisationer och krafter som arbetar för att avskaffa dödsstraffet
betonas vikten av information och ständig dialog för att trycka på de stater
som fortfarande tillåter det. Vid världskongressen i Paris uttalades som ett
önskvärt gemensamt mål att få till stånd ett globalt avskaffande på samma sätt
som exempelvis slaveriet tagits bort och tortyr fördömts.
Mina
frågor till utrikesminister Carl Bildt:
Avser
statsrådet att vidta några åtgärder för att i internationella sammanhang arbeta
för ett globalt avskaffande av dödsstraffet?
Avser
utrikesministern att i dialog med företrädare för Folkrepubliken Kina påminna
om löften om ökad respekt för mänskliga rättigheter uttalade i samband med att
ansökan om OS 2008 beviljades?
Avser
utrikesministern att i samverkan med andra länders företrädare öka
ansträngningarna för att få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i vårt
närområde som exempelvis Vitryssland och Ryssland?