den 16 februari
Interpellation
2006/07:317 Sveriges handlingsutrymme i EU:s
skatteharmoniseringsprocess
av Ulla
Andersson (v)
till
finansminister Anders Borg (m)
Det
svenska EU-medlemskapet innebär att en hel del beslutsmakt flyttas över från
svenska folkvalda. Både genomskinligheten och överblickbarheten i den politiska
processen blir samtidigt sämre. Regeringen har en viktig roll i att agera
aktivt under en hel process för att ta politiskt ansvar för sina egna ställningstaganden
och inte ställas, eller ställa riksdagen och den allmänna debatten, inför
fullbordat faktum.
EU-systemet
rullar metodiskt vidare i en riktning som det demokratiska samtalet och de
demokratiska institutionerna i alltför liten utsträckning kan uppmärksamma och
påverka. Det är ett stort demokratiskt problem.
Ett
exempel är frågan om skatteharmonisering inom unionen. Det har inte funnits
något stöd för den utvecklingen i Sverige. EU-entusiaster har ofta understrukit
att en sådan – som ju vore förödande för Sveriges möjligheter att upprätthålla
väsentliga delar av en skandinavisk välfärdsmodell – inte är aktuell. Ändå
pågår en sådan process, och nu är det tydligt att den snabbas upp av det tyska
ordförandeskapet. I den kortfattade mötesrapport från Ekofinrådet den 30
januari, som den svenska ständiga representationen skickat till riksdagen, kan
man bland annat läsa detta:
”Ett
stort antal MS, inklusive SE, ställde sig tveksamma och i vissa fall mycket
negativa, till avsnittet om koordinering av direkta skatter i papperet. Ordf.
menade att avsnittet kan förtydligas så att det framgår att det handlar om
arbetet med en gemensam konsoliderad företagsskattebas, men var inte alls
beredd att styrka stycket. Ordf. visade anmärkningsvärt lite kompromissvilja
med tanke på det hårda motståndet från så många MS.”
I de
kortfattade anteckningarna kan man också läsa att Anders Borg sett
”ambitionerna på direktbeskattningsområdet” som ”något problematiska” och talat
om att det nationella självbestämmandet måste respekteras, men att Sverige har
för avsikt att ”bidra till det tekniska arbetet”. När den tyske ordföranden
avslutar och sammanfattar beslutspunkten, kan man läsa i anteckningarna att han
”konstaterade till sist att skattefrågan var det område där MS uppfattningar
skiljde sig mest åt. Han menade dock att man hade pratat om skatteharmonisering
länge och nu var det dags att göra framsteg på detta område!”
Sådana
”framsteg” innebär för Sveriges del förlorad kontroll över den ekonomiska
politiken och framför allt ett överhängande hot om allvarliga ingrepp i
välfärdssystemen.
Jag
vill mot bakgrund av detta fråga:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att resultatet av det ”tekniska samarbetet” om skatteharmonisering redovisas
öppet och politiskt transparent?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att Sverige inte ska tvingas in i en skatteharmoniseringsprocess som leder till
förlust av intäkter och handlingsutrymme?
3. På vilket sätt avser statsrådet att informera riksdagen om resultatet av åtgärderna?