den 16 februari

Interpellation

2006/07:317 Sveriges handlingsutrymme i EU:s skatteharmoniseringsprocess

av Ulla Andersson (v)

till finansminister Anders Borg (m)

Det svenska EU-medlemskapet innebär att en hel del beslutsmakt flyttas över från svenska folkvalda. Både genomskinligheten och överblickbarheten i den politiska processen blir samtidigt sämre. Regeringen har en viktig roll i att agera aktivt under en hel process för att ta politiskt ansvar för sina egna ställningstaganden och inte ställas, eller ställa riksdagen och den allmänna debatten, inför fullbordat faktum.

EU-systemet rullar metodiskt vidare i en riktning som det demokratiska samtalet och de demokratiska institutionerna i alltför liten utsträckning kan uppmärksamma och påverka. Det är ett stort demokratiskt problem.

Ett exempel är frågan om skatteharmonisering inom unionen. Det har inte funnits något stöd för den utvecklingen i Sverige. EU-entusiaster har ofta understrukit att en sådan – som ju vore förödande för Sveriges möjligheter att upprätthålla väsentliga delar av en skandinavisk välfärdsmodell – inte är aktuell. Ändå pågår en sådan process, och nu är det tydligt att den snabbas upp av det tyska ordförandeskapet. I den kortfattade mötesrapport från Ekofinrådet den 30 januari, som den svenska ständiga representationen skickat till riksdagen, kan man bland annat läsa detta:

”Ett stort antal MS, inklusive SE, ställde sig tveksamma och i vissa fall mycket negativa, till avsnittet om koordinering av direkta skatter i papperet. Ordf. menade att avsnittet kan förtydligas så att det framgår att det handlar om arbetet med en gemensam konsoliderad företagsskattebas, men var inte alls beredd att styrka stycket. Ordf. visade anmärkningsvärt lite kompromissvilja med tanke på det hårda motståndet från så många MS.”

I de kortfattade anteckningarna kan man också läsa att Anders Borg sett ”ambitionerna på direktbeskattningsområdet” som ”något problematiska” och talat om att det nationella självbestämmandet måste respekteras, men att Sverige har för avsikt att ”bidra till det tekniska arbetet”. När den tyske ordföranden avslutar och sammanfattar beslutspunkten, kan man läsa i anteckningarna att han ”konstaterade till sist att skattefrågan var det område där MS uppfattningar skiljde sig mest åt. Han menade dock att man hade pratat om skatteharmonisering länge och nu var det dags att göra framsteg på detta område!”

Sådana ”framsteg” innebär för Sveriges del förlorad kontroll över den ekonomiska politiken och framför allt ett överhängande hot om allvarliga ingrepp i välfärdssystemen.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att resultatet av det ”tekniska samarbetet” om skatteharmonisering redovisas öppet och politiskt transparent?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige inte ska tvingas in i en skatteharmoniseringsprocess som leder till förlust av intäkter och handlingsutrymme?

3. På vilket sätt avser statsrådet att informera riksdagen om resultatet av åtgärderna?