den 15 februari
Interpellation
2006/07:315 Domares oavhängighet och självständighet
av Ingvar
Svensson (kd)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Domstolarna
ses som värnare av rättsstaten och av den enskilde medborgarens rättigheter
bland annat därför att de ska se till att de beslutade författningarna
tillämpas på ett korrekt sätt. Domstolarna har också rättsskapande uppgifter
genom de högsta domstolarnas roll som prejudikatinstanser. Sveriges medlemskap
i EU och de förpliktelser som följer av Europakonventionen har ytterligare
betonat domstolarnas betydelse som en garanti för medborgarnas rättigheter.
Både
från konstitutionella utgångspunkter och sett ur ett medborgarperspektiv har
det därför ansetts väsentligt att domstolarna står fria gentemot statsmakterna
och att domarna även i övrigt är oberoende av påtryckningar utifrån.
Ett
oavhängigt domstolsväsende kommer till uttryck i olika internationella
konventioner och dokument som Sverige har åtagit sig att följa. I
Europakonventionen föreskrivs i artikel 6.1 att envar ska, vid prövningen av
hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för
brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid
och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Med
”oavhängig domstol” förstås en domstol som är oberoende av såväl den
verkställande makten som parterna i målet. Europakonventionen är sedan den 1
januari 1995 gällande svensk lag.
FN:s
grundprinciper för domstolsväsendets oberoende antogs år 1985. Dokumentet innehåller
grundprinciperna, bland annat att domarnas självständighet ska garanteras av
staten antingen i konstitutionen eller i lag. Vidare ska domarnas
självständighet respekteras av alla andra myndigheter. Staten ska även se till
att det finns tillräckliga medel så att domarna på rätt sätt kan utföra sina
göromål.
Ett
annat dokument är Europarådets rekommendation R(94)12 om domares oberoende,
skicklighet och roll som antogs år 1994 på grundval av artikel 6 i
Europakonventionen. Rekommendationens utgångspunkt är att domarkåren spelar en
viktig roll när det gäller genomförandet av Europarådets mål i fråga om skyddet
av ett demokratiskt och politiskt system som kännetecknas av the rule of
law liksom när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna. Enligt rekommendationen bör alla nödvändiga steg tas
av medlemsstaterna för att respektera, försvara och främja domarnas
självständighet. Den verkställande statsmakten och den lagstiftande statsmakten
bör gå i god för att domarna är oberoende och att inga åtgärder vidtas som kan
äventyra detta oberoende.
Den
fria förhandlingsrätten är sedan lång tid tillbaka grundläggande för svensk
arbetsmarknad. Den gäller även inom det statliga avtalsområdet. Det är alltså
de kollektivavtalsslutande parterna som, utan inblandning av regering och
riksdag, inom ramen för gällande regler kommer överens om löner och former för
lönesättningen.
Dessa två
grundläggande principer, det vill säga domarnas särställning och den fria
förhandlingsrätten, kan felaktigt hanterade komma i konflikt med varandra.
Enligt
regleringsbrevet för Domstolverket har verket bland annat följande uppgifter:
”Domstolsverket
skall med respekt för den grundläggande rollfördelningen mellan domstolarna,
Domstolsverket och andra myndigheter
- skapa
förutsättningar för domstolarna att uppfylla Sveriges Domstolars del av målet
för politikområdet genom en ändamålsenlig resursfördelning,
- vara
en drivande och stödjande kraft i förändringsarbetet,
- ta
initiativ i frågor om förändringar avseende domstolarnas organisation och
arbetsformer,
-
arbeta för en ökad tillgänglighet och information avseende Sveriges Domstolars
verksamhet,
-
arbeta för en ökad samverkan inom Sveriges Domstolar,
-
arbeta för att öka samverkan mellan domstolar och andra myndigheter
med
bl.a. inriktning på att korta den totala tiden från brottsanmälan till
dom.”
Det är
en grannlaga uppgift att vara en drivande och stödjande kraft i domstolarnas
förändringsarbete och att ha rätten att ta initiativ i fråga om förändringar
avseende domstolarnas organisation och arbetsformer. Det kräver en betydande
förståelse för domstolarnas oavhängighet.
Det
finns i dag ett avtal mellan parterna som medger individuell lönesättning av
domare. Det är dock viktigt att inse att en sådan lönesättning in absurdum
skulle kunna hota domares oavhängighet och självständighet. Införande av
prestationslön vore ett sådant avsteg. Grundlagens och de internationella
konventionernas krav på oavhängighet och självständighet måste tillförsäkras på
något sätt.
Vilka
initiativ är justitieministern beredd att vidta för att säkerställa domarnas
och domstolarnas oavhängighet och självständighet i detta sammanhang?