den 26 oktober

Interpellation

2006/07:31 Regeringens strypning av mångfalden i medierna

av Morgan Johansson (s)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Trots före detta kulturminister Cecilia Stegö Chilòs (m) korta statsrådskarriär hann hon fatta två uppseendeväckande beslut. Det ena var att föreslå ett stopp för ikraftträdandet av den förändring av presstödsreglerna som riksdagen fattade beslut om i våras. Det andra var att avisera en förkortning av avtalet mellan staten och public service-bolagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio från sex år till tre år. Båda förslagen hade antagits av riksdagen med stor, blocköverskridande, majoritet under våren 2006 men kommer nu alltså att rivas upp om den nya regeringen får som den vill.

Mångfald i medierna, fri opinionsbildning och självständiga public service-företag är grundpelare i en demokrati. Den politiska hanteringen av dessa frågor brukar därför ske med stor känslighet och lyhördhet i syfte att ge långsiktigt goda villkor för olika medieföretag. Det har funnits en strävan att söka blocköverskridande uppgörelser.

Denna tradition har den nya regeringen nu brutit på ett utmanande sätt. När det gäller presstödet hänvisar regeringen till att EU-kommissionen sägs ha ingripit för att granska presstödets relation till konkurrensreglerna. Det är i så fall mycket överraskande, med tanke på att presstödet funnits i alla år som Sverige varit EU-medlem. Underlaget till den påstådda framstöten från EU-kommissionen synes också vara väl klent. Det hänvisas till ett enkelt telefonsamtal (!) från Bryssel till Regeringskansliet, vilket alltså skulle ha varit tillräckligt för regeringen att stoppa ikraftträdandet.

När det gäller avtalen med public service är agerandet lika anmärkningsvärt. Samma år som Sveriges Television firar 50 år som en självständig röst sätter regeringen företagets långsiktiga arbetsförhållanden i fråga genom att föreslå en halvering av avtalstiden. Argumentet som framfördes av dåvarande kulturministern Stegö Chilò var dessutom sämsta tänkbara. Halveringen av avtalstiden motiverades med att den nya borgerliga regeringen skulle få en chans att påverka public service-företagens villkor. Men det är ju precis därför det funnits långa avtal och uppgörelser över blockgränsen: för att public service inte ska partipolitiseras och göras beroende av regeringens partifärg.

Det finns således många frågor att ställa kring den nya regeringens mediepolitik. Vill man i själva verket göra sig av med presstödet för att på det sättet komma åt de tidningar som inte är moderat- eller folkpartiröster? Är man missnöjd med public service-företagens verksamhet och vill ta chansen att helt förändra uppdraget?

Med hänvisning till ovanstående önskar jag fråga kulturminister Adelsohn Liljeroth:

Avser statsrådet att stå fast vid en förkortning av avtalstiden för public service-företagen samt ett stopp för ikraftträdandet av de nya presstödsreglerna?