den 26 oktober
Interpellation
2006/07:31 Regeringens strypning av mångfalden i medierna
av Morgan Johansson (s)
till statsrådet Lena Adelsohn
Liljeroth (m)
Trots före detta kulturminister
Cecilia Stegö Chilòs (m) korta statsrådskarriär hann hon fatta två uppseendeväckande
beslut. Det ena var att föreslå ett stopp för ikraftträdandet av den förändring
av presstödsreglerna som riksdagen fattade beslut om i våras. Det andra var att
avisera en förkortning av avtalet mellan staten och public service-bolagen Sveriges
Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio från sex år till tre
år. Båda förslagen hade antagits av riksdagen med stor, blocköverskridande,
majoritet under våren 2006 men kommer nu alltså att rivas upp om den nya
regeringen får som den vill.
Mångfald i medierna, fri
opinionsbildning och självständiga public service-företag är grundpelare i en
demokrati. Den politiska hanteringen av dessa frågor brukar därför ske med stor
känslighet och lyhördhet i syfte att ge långsiktigt goda villkor för olika
medieföretag. Det har funnits en strävan att söka blocköverskridande
uppgörelser.
Denna tradition har den nya
regeringen nu brutit på ett utmanande sätt. När det gäller presstödet hänvisar
regeringen till att EU-kommissionen sägs ha ingripit för att granska
presstödets relation till konkurrensreglerna. Det är i så fall mycket
överraskande, med tanke på att presstödet funnits i alla år som Sverige varit
EU-medlem. Underlaget till den påstådda framstöten från EU-kommissionen synes
också vara väl klent. Det hänvisas till ett enkelt telefonsamtal (!) från
Bryssel till Regeringskansliet, vilket alltså skulle ha varit tillräckligt för
regeringen att stoppa ikraftträdandet.
När det gäller avtalen med public
service är agerandet lika anmärkningsvärt. Samma år som Sveriges Television
firar 50 år som en självständig röst sätter regeringen företagets långsiktiga
arbetsförhållanden i fråga genom att föreslå en halvering av avtalstiden.
Argumentet som framfördes av dåvarande kulturministern Stegö Chilò var dessutom
sämsta tänkbara. Halveringen av avtalstiden motiverades med att den nya
borgerliga regeringen skulle få en chans att påverka public service-företagens
villkor. Men det är ju precis därför det funnits långa avtal och uppgörelser
över blockgränsen: för att public service inte ska partipolitiseras och göras
beroende av regeringens partifärg.
Det finns således många frågor att
ställa kring den nya regeringens mediepolitik. Vill man i själva verket göra
sig av med presstödet för att på det sättet komma åt de tidningar som inte är
moderat- eller folkpartiröster? Är man missnöjd med public service-företagens
verksamhet och vill ta chansen att helt förändra uppdraget?
Med hänvisning till ovanstående
önskar jag fråga kulturminister Adelsohn Liljeroth:
Avser statsrådet att stå fast vid
en förkortning av avtalstiden för public service-företagen samt ett stopp för
ikraftträdandet av de nya presstödsreglerna?