den 12 februari
Interpellation
2006/07:308 Livskraftiga vargstammar
av Wiwi-Anne
Johansson (v)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Människans
aktiviteter belastar jorden i så hög utsträckning att ekosystemens förmåga att
försörja framtida generationer inte längre kan tas för given. Fler arter dör ut
än någonsin tidigare i jordens historia. Enligt ny omfattande internationell
forskning, Millennium Ecosystem Assessment, är nära två tredjedelar av jordens
ekosystemtjänster på väg att förstöras eller utnyttjas på ett ohållbart sätt.
Ekosystemtjänster är de förhållanden och processer genom vilka ekosystem ger
förutsättningar för och underhåller mänskligt liv, exempelvis fotosyntes,
nybildning av matjord, pollinering och erosionskontroll. Tyvärr har vi tagit
dessa naturens tjänster för givna vilket resulterat i bristfällig skötsel av
ekosystem och deras biologiska mångfald.
De
stora rovdjuren är toppredatorer och står överst i näringskedjan. Därmed har de
en viktig roll i ekosystemet. Ny forskning visar att rovdjurens betydelse för
biologisk mångfald är mycket större än vad man tidigare trott. När en
toppredator dör ut kan det få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om
artrikedomen är låg (till exempel Borrvall, Biodiversity and Species Extinctions in Model Food
Webs 2006). När vargen fördrevs av människan i exempelvis den
amerikanska nationalparken Yellowstone betades växtligheten ned av hjortdjur
och hela ekosystemet förändrades. Sedan vargen återinfördes har situationen så
småningom återgått till det normala.
Även i
Sverige ser vi att obalansen mellan antalet få stora rovdjur och många betande
djur får negativa effekter för miljön. Betningsskadorna i skogsbruket värderas
årligen till miljardbelopp och föryngringen av många lövträd är nästan
obefintlig.
De
stora rovdjuren är emellertid inte livskraftiga i vårt land. I synnerhet
vargstammen är akut hotad. I början av 1800-talet var vargen spridd över hela
Sverige och vid mitten av seklet fanns den fortfarande i alla svenska landskap
utom på Gotland och Öland. Därefter gick tillbakagången mycket snabbt. Mellan
åren 1647 och 1965 var det skottpengar på varg. Därefter fredades den. På
1970-talet syntes bara någon enstaka varg i landet, men på 1990-talet ökade
antalet på nytt.
År 2001
antog riksdagen en rovdjurspolitik som bland annat innebär att det fastställdes
ett etappmål för varg i Sverige. Etappmålet är att 20 valpkullar ska födas
årligen, vilket motsvarar ca 200 djur. Målet har ännu inte nåtts och antalet
valpkullar bedömdes år 2005 vara 13. Vargstammen är långt ifrån säkrad. Den är
genetiskt svag och den illegala jakten har vuxit till ett omfattande hot mot
dess överlevnad. Av den anledningen finns det stränga begränsningar för
skyddsjakten på varg. Det är bara tillåtet att fälla enstaka djur som orsakar
problem.
Nu har
regeringen sagt sig vilja ändra på 28 § jaktförordningen för att det ska
bli enklare att skjuta varg ute i skogen om den angriper ett tamdjur, vilket
oftast sker i samband med jaktsäsong. Detta är något som debatterats livligt
och vissa kommuner har till och med haft folkomröstningar om frågan. Frågan är
om debatten står i proportion till problemets storlek, mot bakgrund av hur
hotad vargstammen är. Åtta hundar dödades och sex hundar skadades av varg år
2004. Långt fler hundar dödas och skadas av jägarna själva än av rovdjuren,
enligt Agria djurförsäkringars statistik.
Något
som dessutom sällan framkommer i debatten, men som regeringen rimligtvis bör
känna till, är att det redan i dag är fullt lagligt att skjuta en varg som
angriper ett tamdjur utanför inhägnat område. Dödandet av vargen måste då ske i
omedelbar anslutning till att vargen har angripit och skadat eller dödat
tamdjuret och det ska inte gå att avvärja angreppet genom att skrämma bort
rovdjuret.
Lagen
har formulerats på det här viset för att det ska vara möjligt att bevisa att
ett vargangrepp har skett. En alltför lättvindig skrivning av paragrafen ökar
risken för missbruk och försvårar eller omöjliggör bevisföringen på
åklagarsidan. Landets åklagarväsende har pekat på detta vid ett flertal
tillfällen när de gett remissvar på olika förändringsförslag på 28 §
jaktförordningen. En lättvindig skrivning av paragrafen skulle kunna öka risken
för att fler vargar och andra rovdjur skjuts illegalt. Vi ser mycket allvarligt
på detta. Frågan är hur regeringen ska garantera att den nya lagstiftningen
inte missbrukas.
En
annan viktig fråga är hur regeringen ska genomföra planerad förändring av
jaktförordningen utan att bryta mot EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG).
Direktivet
innefattar ett förbud mot att avsiktligt fånga eller döda varg, oavsett hur
detta görs. Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att
upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos vargen inte försvåras får
medlemsstaterna dock göra undantag från förbudet. Det kan vara för att ”undvika
allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer
av egendom”, eller ”av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra
tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet
orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva
konsekvenser för miljön”.
Kan
åtta dödade och sex skadade hundar per år anses vara ett tillräckligt starkt
motiv för ett undantag från förbudet, i synnerhet mot bakgrund av att
vargstammen i Sverige är akut hotad? I Finland har jakt på varg tillåtits,
vilket lett till att EG-domstolens generaladvokat rekommenderat att Finland bör
få en fällande dom för att ha brutit mot art- och habitatdirektivet. Frågan är
hur regeringen ska undvika att sätta Sverige i en liknande situation.
Jag
vill fråga statsrådet:
1. Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta
för att riksdagens etappmål för den akut hotade vargstammen ska kunna nås?
2. Hur avser statsrådet att genomföra den aviserade
förändringen av 28 § jaktförordningen utan att den rättsliga bevisföringen
försvåras eller omöjliggörs?
3. Hur avser statsrådet att utforma den aviserade
förändringen av 28 § jaktförordningen så att den
överensstämmer med EU:s art- och habitatdirektiv?