den 6 februari

Interpellation

2006/07:300 Översyn av minerallagen i syfte att stärka naturvårdens ställning

av Kent Persson (v)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Laponia är ett område med unikt samiskt kulturlandskap och ett rikt djur- och växtliv. Det är beläget i Jokkmokk och Gällivare kommuner. Dess värden är så höga att det gett området världsarvsstatus då det betraktas som en angelägenhet för hela mänskligheten. Det har bland annat uppfyllt kriteriet att bestå av enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet och stora estetiska värden. Syftet med ett världsarv är att det garanteras skydd och vård för all framtid. Exempel på andra världsarv i världen är Stora Barriärrevet i Australien och Victoriafallen i Zimbabwe. Laponia är dessutom ett av fyra världsarv som representerar ursprungsbefolkningars landskap. Unesco utsåg området till världsarv i december 1996.

Intresset för landets mineraltillgångar är för tillfället mycket stort. Ett tusental undersökningstillstånd finns runt om i landet. I december 2006 beviljades företaget International Gold Exploration undersökningstillstånd i Riteljaure, ett obrutet fjäll i naturreservatet Sjaunja i Laponia. Företaget avser att undersöka om det finns brytvärd koppar i området. Bergsstaten har beviljat undersökningstillståndet som räcker i tre år.

Undersökningsområdet omfattar känsliga renbetesmarker och livsmiljöer för hotade arter. Området ligger inom Sörkaitums samebys åretruntmarker och har stor betydelse som vårflyttningsområde i april månad. Sjaunja är dessutom ett Natura 2000 – och IBA-område (Important Bird Area). Här finns både kungsörn och havsörn och i omkringliggande berg kan både pilgrimsfalk och jaktfalk ses. Det tänkta undersökningsområdet ligger i det mest otillgängliga och mest skyddsvärda delen av naturreservatet. Området är så känsligt att det råder landningsförbud för luftfarkoster mellan den 15 mars och den 15 juli.

Att undersökningstillstånd beviljas behöver naturligtvis inte betyda att undersökningsarbete, bearbetning eller utvinning vare sig beviljas eller blir aktuellt. Det anmärkningsvärda, och oacceptabla, är att undersökningar för framtida exploatering i ett så unikt område som Laponia är möjligt. Om vi på global nivå menar allvar med att värna ursprungsbefolkningars rättigheter och möta hoten mot den biologiska mångfalden så bör självklart inte ens förutsättningar för exploatering i Sjaunja vara av intresse.

Uppenbarligen föreligger det brister i minerallagen när Bergsstaten kan ge tillstånd till undersökning i ett område som Sjaunja. Oavsett vilken bedömning en länsstyrelse gör av konsekvenserna vid en undersökning, så bör inte undersökningstillstånd beviljas för ett område med en så omfattande skyddsklassificering och status som världsarv. Då faller vår trovärdighet när det gäller internationellt ansvar.

Bergsstaten kan med stöd av minerallagen neka undersökningstillstånd i nationalparker. Då Sjaunja inte har den skyddsstatusen är det ej möjligt av det skälet att neka tillstånd, trots att det uppfyller alla rimliga krav för att skyddas från framtida exploatering. Minerallagen har i detta avseende uppenbarligen brister.

Min fråga till statsrådet är:

Avser statsrådet, mot bakgrund av det anförda, att se över minerallagen för att stärka naturvårdens ställning?