den 2 februari

Interpellation

2006/07:287 Stärkt naturskydd vid gruvverksamhet

av Peter Eriksson (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Vad är Sveriges naturvård värd? Frågan väcks av att Bergstaten nu beviljat ett företag tillstånd att prospektera efter koppar i Sjaunja naturreservat.

Sjaunja är ett av våra allra viktigaste naturområden. Det är ett alldeles unikt område, ett stort, storslaget sammanhängande område i det närmaste orört av industrisamhället. Det är en del av Europas största vildmark. Där har renskötsel bedrivits i tusentals år. Det är ett mosaiklandskap med stor artrikedom. Där finns både naturskogar och lågfjäll, där finns en fantastisk våtmark som beskrivits som ett ”eldorado för fågellivet”.

Därför finns också Sjaunja särskilt utnämnt i miljöbalkens paragraf om skyddet av det obrutna fjällområdet och rennäringen. Där får man till exempel bara bygga om det behövs för den vetenskapliga forskningen, den bofasta befolkningen eller rennäringen.

Sjaunja är inte bara ett naturreservat, viktigt för att värna naturen och kulturarvet i vårt land. Det är också synnerligen skyddsvärt i ett internationellt perspektiv. Det har fått internationellt erkännande, den kanske högsta internationella statusen det kan få.

• Sjaunja är en del av Laponia, som är med på FN:s världsarvslista som ett av mänsklighetens viktigaste områden, både för sina kulturella värden och för sina naturvärden.

• Sjaunja har utsetts till ett våtmarksområde av internationell betydelse enligt Ramsarkonventionen.

• Sjaunja utgör ett ”Important Bird Area” (viktigt fågelområde) av den ledande internationella fågelskyddsorganisationen Birdlife International.

• Sjaunja har utsetts till ett Natura 2000-område enligt EU:s habitatdirektiv.

• Sjaunja har utsetts till ett så kallat SPA-område, (Specially Protected Area) enligt EU:s fågeldirektiv.

Det är uppenbart olämpligt att hålla på med gruvverksamhet där. Det är inte heller bra att utöka flygtrafiken i området, med tanke på dess betydelse för ett fågelliv ovant vid mänskliga störningar.

Länsstyrelsen har påpekat allt detta för Bergsstaten, den myndighet som ger tillstånd att leta malm enligt minerallagen. Samebyar berättar om att undersökningarna kan störa renskötseln och motsätter sig att undersökningstillstånd beviljas.

Ändå har Bergsstaten strax före jul beviljat tillstånd att leta koppar på ett område som omfattar över 600 hektar. Med tillståndet följer automatiskt också tillstånd att prospektera efter en rad andra mineraler, inklusive uran. Tillståndet kan inte överklagas av till exempel de stora miljöorganisationerna.

Visserligen måste länsstyrelsen ge tillstånd till vissa konkreta åtgärder som ska göras inom ramen för undersökningarna. Men Bergsstatens beslut kan påverka länsstyrelsens bedömning. Om det å andra sidan visar sig att länsstyrelsen nekar bolaget tillstånd att göra saker som behövs för att bedriva sina undersökningar, för att de till exempel stör miljövärdena, har företaget lockats att investera tid och pengar i onödan.

Beviljande av tillståndet har väckt oro som i sin tur väckt protester. Områdets internationellt betydelsefulla naturvärden drar till sig internationell uppmärksamhet på det som händer där. Gruvverksamhet i Sjaunja riskerar att undergräva Sveriges rykte som föregångsland på miljöområdet. Så har Internationella naturvårdsunionen, som är ansvarig för urvalet av naturarv till FN:s världsarvslista, börjat intressera sig för fallet.

Näringsminister Maud Olofsson har i två debatter i riksdagen under hösten kritiserat sina företrädare för att tillstånd för miljömässigt tvivelaktig mineralprospektering beviljats. Det är Näringsdepartementet som ansvarar för Bergsstaten. Centern stod också bakom den senaste ändringen av minerallagen, tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiets förslag om att stärka naturvårdsintresset denna gång avslogs.

När ett tillstånd beviljas för att leta mineral i ett område som Sjaunja är det något fel. Antingen på lagen eller på myndigheternas tillämpning av lagen.

Mot den bakgrunden vill jag fråga näringsministern:

1. Vad avser ministern att göra för att förhindra ny gruvverksamhet i våra allra mest skyddsvärda naturområden?

2. Vad avser ministern att göra för att stärka skyddet för miljöintresset i minerallagen?

3. Vad avser ministern att göra för att öka miljöhänsyn vid myndigheternas tillämpning av minerallagen, särskilt för de mest skyddsvärda områden som Natura 2000-områden och världsarvsområden?

4. Vad avser ministern att göra för att öka miljöhänsyn redan vid beviljandet av prospekteringstillstånd?