den 2 februari
Interpellation
2006/07:287 Stärkt naturskydd vid gruvverksamhet
av Peter
Eriksson (mp)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Vad
är Sveriges naturvård värd? Frågan väcks av att Bergstaten nu beviljat ett
företag tillstånd att prospektera efter koppar i Sjaunja naturreservat.
Sjaunja
är ett av våra allra viktigaste naturområden. Det är ett alldeles unikt område,
ett stort, storslaget sammanhängande område i det närmaste orört av
industrisamhället. Det är en del av Europas största vildmark. Där har
renskötsel bedrivits i tusentals år. Det är ett mosaiklandskap med stor
artrikedom. Där finns både naturskogar och lågfjäll, där finns en fantastisk
våtmark som beskrivits som ett ”eldorado för fågellivet”.
Därför
finns också Sjaunja särskilt utnämnt i miljöbalkens paragraf om skyddet av det
obrutna fjällområdet och rennäringen. Där får man till exempel bara bygga om
det behövs för den vetenskapliga forskningen, den bofasta befolkningen eller
rennäringen.
Sjaunja
är inte bara ett naturreservat, viktigt för att värna naturen och kulturarvet i
vårt land. Det är också synnerligen skyddsvärt i ett internationellt
perspektiv. Det har fått internationellt erkännande, den kanske högsta internationella
statusen det kan få.
•
Sjaunja är en del av Laponia, som är med på FN:s världsarvslista som ett av
mänsklighetens viktigaste områden, både för sina kulturella värden och för sina
naturvärden.
•
Sjaunja har utsetts till ett våtmarksområde av internationell betydelse enligt
Ramsarkonventionen.
•
Sjaunja utgör ett ”Important Bird Area” (viktigt fågelområde) av den ledande
internationella fågelskyddsorganisationen Birdlife International.
• Sjaunja
har utsetts till ett Natura 2000-område enligt EU:s habitatdirektiv.
• Sjaunja
har utsetts till ett så kallat SPA-område, (Specially Protected Area) enligt
EU:s fågeldirektiv.
Det är
uppenbart olämpligt att hålla på med gruvverksamhet där. Det är inte heller bra
att utöka flygtrafiken i området, med tanke på dess betydelse för ett fågelliv ovant
vid mänskliga störningar.
Länsstyrelsen
har påpekat allt detta för Bergsstaten, den myndighet som ger tillstånd att
leta malm enligt minerallagen. Samebyar berättar om att undersökningarna kan
störa renskötseln och motsätter sig att undersökningstillstånd beviljas.
Ändå
har Bergsstaten strax före jul beviljat tillstånd att leta koppar på ett område
som omfattar över 600 hektar. Med tillståndet följer automatiskt också
tillstånd att prospektera efter en rad andra mineraler, inklusive uran.
Tillståndet kan inte överklagas av till exempel de stora miljöorganisationerna.
Visserligen
måste länsstyrelsen ge tillstånd till vissa konkreta åtgärder som ska göras
inom ramen för undersökningarna. Men Bergsstatens beslut kan påverka
länsstyrelsens bedömning. Om det å andra sidan visar sig att länsstyrelsen
nekar bolaget tillstånd att göra saker som behövs för att bedriva sina undersökningar,
för att de till exempel stör miljövärdena, har företaget lockats att investera
tid och pengar i onödan.
Beviljande
av tillståndet har väckt oro som i sin tur väckt protester. Områdets
internationellt betydelsefulla naturvärden drar till sig internationell
uppmärksamhet på det som händer där. Gruvverksamhet i Sjaunja riskerar att
undergräva Sveriges rykte som föregångsland på miljöområdet. Så har
Internationella naturvårdsunionen, som är ansvarig för urvalet av naturarv till
FN:s världsarvslista, börjat intressera sig för fallet.
Näringsminister
Maud Olofsson har i två debatter i riksdagen under hösten kritiserat sina
företrädare för att tillstånd för miljömässigt tvivelaktig mineralprospektering
beviljats. Det är Näringsdepartementet som ansvarar för Bergsstaten. Centern
stod också bakom den senaste ändringen av minerallagen, tillsammans med
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiets förslag om att stärka
naturvårdsintresset denna gång avslogs.
När ett
tillstånd beviljas för att leta mineral i ett område som Sjaunja är det något
fel. Antingen på lagen eller på myndigheternas tillämpning av lagen.
Mot den
bakgrunden vill jag fråga näringsministern:
1. Vad avser ministern att göra för att förhindra
ny gruvverksamhet i våra allra mest skyddsvärda naturområden?
2. Vad avser ministern att göra för att stärka
skyddet för miljöintresset i minerallagen?
3. Vad avser ministern att göra för att öka
miljöhänsyn vid myndigheternas tillämpning av minerallagen, särskilt för de
mest skyddsvärda områden som Natura 2000-områden och världsarvsområden?
4. Vad avser ministern att göra
för att öka miljöhänsyn redan vid beviljandet av prospekteringstillstånd?