den 31 januari
Interpellation
2006/07:275 Nedskärning av tillsynen av den sociala barn-
och ungdomsvården
av Morgan
Johansson (s)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
I
oktober 2005 presenterade Sociala barn- och ungdomsvårdskommittén sitt
slutbetänkande, Källan till en chans (SOU 2005:81). Den socialdemokratiska
regeringen hade tillkallat kommittén i september 2003 för att gå igenom hur den
sociala barn- och ungdomsvården fungerade och för att lämna förslag till en
nationell handlingsplan för att förstärka den.
Behovet
av att lyfta den sociala barn- och ungdomsvården var och är stort. Vi har haft
nuvarande socialtjänstlag i över 20 år men tidigare aldrig systematiskt gått
igenom hur den sociala barn- och ungdomsvården faktiskt fungerar i praktiken.
Omkring 15 000 barn är omhändertagna av samhället, och ytterligare ca
30 000 har stöd i öppenvårdsinsatser. Dessa barn uppmärksammas sällan i
den offentliga debatten, och många har därför talat om dessa barn som ”de
glömda barnen”.
Nu fick
statsmakterna ett ordentligt underlag för att kunna förstärka verksamheten, och
kommittén lämnade en rad förslag som det i det närmaste rådde partipolitisk
enighet kring. Man lyfte bland annat fram vikten av bättre förebyggande
verksamhet, förstärkt kvalitet när det gäller de vårdinsatser som görs och
bättre forsknings- och kunskapsunderlag för att utveckla den sociala barn- och
ungdomsvården. Förslagen beräknades kosta 27 miljoner kronor i en permanent
nivåhöjning av olika statliga anslag och ytterligare sammanlagt 449 miljoner kronor
i en tidsbegränsad femårig engångsinsats.
Utredningen
gick ut på remiss, och den dåvarande socialdemokratiska regeringen aviserade
att man avsåg att gå fram med en sammanhållen handlingsplan, som skulle löpa
över ett antal år, för den sociala barn- och ungdomsvården. I de förberedande
förhandlingarna inför budgetpropositionen 2007 inskuggades ett budgetutrymme
för att genomföra en sådan handlingsplan. Också de borgerliga partierna var
angelägna om att få en handlingsplan till stånd. Inte minst Maria Larsson själv
lovade ofta i valrörelsen förstärkta insatser i den sociala barn- och
ungdomsvården.
Jag kan
nu konstatera att den borgerliga regeringen inte verkar ha för avsikt att lägga
någon sådan handlingsplan. Det aviseras i vart fall inte i budgetpropositionen,
och inte heller i propositionslistan. Några pengar finns inte avsatta.
Ett av
förslagen som kommittén lade fram kunde den socialdemokratiska regeringen gå
vidare med omedelbart. Det gällde förstärkningen av den statliga tillsynen av
den sociala barn- och ungdomsvården. En sådan förstärkning betraktades som
mycket angelägen, bland annat mot bakgrund av att många barn som varit
placerade i familjehem eller privata HVB-hem vittnade om att det inte alltid
fungerade som det skulle. Detsamma gällde kommunernas arbete, där man pekade på
brister i utredningarna men också brister i kontakterna mellan barnen och den
handläggande socialsekreteraren. Efter att ha haft kontakt med många barn med
erfarenhet av den sociala barn- och ungdomsvården påpekade också Rädda Barnen
under våren och sommaren 2006 på hur viktigt det är att en sådan förstärkning
av tillsynen kom till stånd.
Den
socialdemokratiska regeringen beslutade därför att ge länsstyrelserna i uppdrag
att under 2006 och 2007 gå igenom samtliga kommuners arbete med den sociala
barn- och ungdomsvården. Också den direkta tillsynen av institutioner skulle
förstärkas. För detta avsattes medel, 131 miljoner kronor per år 2006–2007,
genom en särskild arbetsmarknadspolitisk satsning. Det möjliggjorde för
länsstyrelserna att nyrekrytera ett hundratal personer. Rekryteringen
påbörjades sommaren 2006. Genom denna satsning underlättas också
generationsskiftet i denna del av statsförvaltningen.
Jag kan
nu konstatera att den borgerliga regeringen nu avvecklar denna satsning.
Hälften av pengarna, 65 miljoner kronor, dras in 2007. Resten ska dras in 2008.
Det är förstås ett oerhört svek. Det tog tio dagar för den nya borgerliga
regeringen att arbeta fram en budget. Det tog tio dagar för Maria Larsson att
glömma de glömda barnen.
Jag
vill därför fråga statsrådet Maria Larsson:
Avser
statsrådet att genomföra förslaget till handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården?
Avser
statsrådet att återställa länsstyrelsernas resurser, så att de kan genomföra
det uppdrag om förstärkt tillsyn som regeringen gett
dem?