den 29 januari
Interpellation
2006/07:270 Rätten att skilja sig
av Luciano Astudillo (s)
till justitieminister Beatrice Ask
(m)
Bortsett
från den sorg som en skilsmässa kan innebära för en familj sker de flesta
skilsmässorna i samförstånd och relativt smärtfritt, men i en del fall måste en
domstol ingripa för att rättsligt klara av skilsmässan.
För
kvinnor som är gifta i vissa muslimska länder är dock svensk domstol inte
alltid tillräcklig. För att skilsmässan enligt muslimsk sed ska vara ska vara
giltig krävs även domstolsutslag från makarnas ursprungsland. I en del
muslimska länder krävs det att maken ger kvinnan skilsmässa, vilket kan
utnyttjas av en del män.
I alla
kulturer finns det män som systematiskt kränker och utnyttjar kvinnor, som
förvägrar sina livspartner skilsmässa och använder hot, misshandel och
utpressning mot dem.
När det
gäller muslimska kvinnor kan utpressningen handla om att de ska efterskänka sin
hemgift, att de ska ta tillbaka en anmälan om misshandel eller överlåta hela
vårdnaden om gemensamma barn på mannen för att han ska medge skilsmässa.
Eftersom det enligt den muslimska seden är mannen som ska ge kvinnan skilsmässa
utgör detta en maktfaktor som ibland kan leda till att kvinnor som vill ha en
normal kontakt med sitt ursprungsland får det mycket svårt, de kan till och med
hamna i fängelse om de återvänder till sitt hemland.
Detta
kan vi inte lösa ensidigt från Sveriges sida, det krävs att vi på
internationell nivå hittar gemensamma regler för hur skilsmässor ska hanteras.
Men något kan vi göra för att stödja dessa kvinnor. Då män bosatta i Sverige
vill gifta om sig kan man kräva intyg på att de inte redan är gifta. När man
ska gifta sig i Sverige krävs nämligen en hindersprövning. I samband med denna
måste man kryssa i en ruta där man intygar att man inte redan är gift. Detta
syftar till att hindra månggifte, som är förbjudet enligt svensk lag.
Om
svenska myndigheter dessutom skulle kräva någon form av intyg i samband med
hindersprövningen, i vilket det framgår att man är ogift, tvingar det män som
tidigare vägrat skilja sig fullt ut att göra det. Detta skulle i sin tur hjälpa
kvinnor som i dag hålls som gisslan i gamla äktenskap. Redan i dag kan
socialtjänsten kräva intyg på civilstånd i samband med att en individ ansöker
om försörjningsstöd. Då måste myndigheterna kunna vara lika tuffa i samband med
hindersprövning.
Med
anledning av ovanstående är min fråga till justitieministern:
Vilka
åtgärder planerar ministern att vidta för att förbättra situationen för dessa
kvinnor?