den 24 januari

Interpellation

2006/07:253 Ensamkommande barn

av Göte Wahlström (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Under år 2006 dubblerades antalet barn som kom till Sverige utan vårdnadshavare i förhållande till föregående år från ca 400 till drygt 800 barn. I de fyra mottagningskommuner som finns är i dag alla tillgängliga resurser upptagna med att ge barnen ett värdigt mottagande.

Riksdagen har fattat beslut om att kommunerna ska ansvara för barnens situation och en god man ska utses inom 24 timmar för att i ordinarie vårdnadshavares ställe ansvara för barnets situation.

Den 14 januari fanns 261 ensamkommande barn boende i ankomstkommunerna, samtidigt som det fanns tillgång till 95 platser vilka redan är nyttjade i de kommuner som sagt sig kunna vara bosättningskommuner. Ytterligare ca 70 platser kommer att kunna skapas under första halvåret 2007. Tidpunkten för möjligheten att ta del av dessa tycks dock vara oklart.

Men samtidigt ökar nu antalet ensamkommande barn till Sverige, vilket gör att det krävs att fler kommuner påtar sig ansvar. Situationen är sådan att ankomstkommunerna kommer att få ansvar för än fler barn i den mån inte fler kommuner påtar sig det solidariska ansvaret att jämnare fördela de åtgärder som behövs för att ge barnen ett värdigt mottagande.

Flera av mottagningskommunerna har tydligt påtalat de behov av avlastning som finns och den mycket svåra situation man befinner sig i vad gäller att kunna garantera ett gott och värdigt mottagande. Situationen tenderar nu att befinna sig på bristningsgränsen för de fyra ankomstkommunerna vad gäller såväl personella resurser som lokaliseringsresurser.

Regeringen har genom migrationsministern i frågesvar och i uttalanden sagt sig nogsamt följa frågan och vidtar erforderliga åtgärder om så finnes nödvändigt. Ännu har jag dock inte sett några åtgärder från regeringens sida för att möta den uppkomna och snabbt accelererande situationen. Därför är min fråga till migrationsministern:

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att möta såväl ankomstkommunernas behovssituation som nödvändigheten att finna ytterligare kommuner som står beredda och villiga att ta emot ensamkommande barn?