den 24 januari

Interpellation

2006/07:252 Försäkringskassans praxis

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

De långa sjukskrivningarna ser nu ut att sjunka. Antalet sjukfall längre än ett år minskade i maj med ca 13 000 personer jämfört med maj 2005 och uppgår nu till ca 85 000. Antalet ersatta sjukpenningdagar var 8 % lägre i juli 2006 jämfört med motsvarande månad 2005. Antalet ersatta dagar under tolvmånadersperioden augusti 2005–juli 2006 var 34 % lägre än antalet dagar för helåret 2002. Aktuell statistik visar också att ohälsotalet för första gången sedan år 2001 är under 40,0. Det är emellertid svårt att helt glädja sig åt detta.

Vi har under senare tid kunnat se resultaten av en allt hårdare linje gentemot sjukskrivna. Försäkringskassan har tydligt skärpt tonen. Allt fler får nej till sjukpenning, allt fler anklagas för fusk, och människors sjukdomstillstånd såväl som arbetsvilja ifrågasätts i allt högre utsträckning.

I jakten på att minska sjukfrånvaron ifrågasätter Försäkringskassan allt oftare de sjukintyg som behandlande läkare skriver. Detta har medfört att tusentals personer förlorat sin ersättning. Redan sjuka och svaga riskerar att skadas allvarligt med denna hårdnade praxis. Många sjukskrivna upplever att de jagas och att Försäkringskassan drar in människors sjukpenning på lösa grunder – utan förvarning. Denna hårdnade attityd har också medfört att personer hamnar mellan stolarna och avvisas från arbetsförmedlingen som säger att de är för sjuka för att söka jobb, samtidigt som Försäkringskassan nekar dem sjukpenning.

Samtidigt som detta sker ökar också antalet JO-ärenden med kritik mot Försäkringskassan kraftigt. Detta är tendens som är tydlig sedan tre år tillbaka. År 2003 fick JO på sitt bord 271 ärenden som gällde klagomål på Försäkringskassan. År 2005 var antalet 427. Under de senaste tre åren har också andelen beslut med kritik mot Försäkringskassan ökat från 8 % till 21 %.

En stor del av dessa ärenden rör sjuka som nekats sjukpenning trots giltiga läkarintyg. En annan stor grupp ärenden gäller personer som anser sig ha blivit illa behandlade av Försäkringskassans tjänstemän. Ytterligare en typ av återkommande ärenden handlar om att Försäkringskassan underlåtit att skicka ett negativt beslut till länsrätten trots att den sökande har överklagat, vilket har fått till följd att ingen prövning genomförts.

Även antalet och andelen överklaganden i domstol där den sjuke får rätt mot Försäkringskassan har ökat under den senaste treårsperioden. År 2003 överklagades runt 13 800 fall jämfört med nästan 19 000 fall 2005. Den största ökningen gäller ärenden om sjukpenning och sjukersättning, men även ärenden angående föräldrapenning ökar kraftigt.

Som delförklaring till denna mycket allvarliga trend har JO pekat på en rad brister hos Försäkringskassan. Det handlar om tidsbrist, dålig organisation, hög frånvaro hos personalen, bristande kunskapsnivå hos handläggare, många vikarier och tekniska bekymmer. Försäkringskassan får gång på gång kritik för bland annat mycket långsam handläggning. Enligt JO:s granskning kan det ta upp till flera år att fatta beslut om sjukpenning, något som självklart kan medföra omfattande problem bland annat för den enskildes betalningsförmåga. Ett vanligt påpekande i JO:s kritik handlar vidare om att Försäkringskassan inte lämnat ut de handlingar som den enskilde har rätt att se.

2006 genomförde JO flera inspektioner på olika Försäkringskassekontor. Vid inspektionen på omprövningskontoret i Stockholm blev resultatet att JO riktade kritik i samtliga 180 av de ärenden som granskades.

Samtidigt sker nu nedskärningar och omfattande omorganisering inom Försäkringskassan. Ca 1 400 tjänster ska dras in under 2007 och samtidigt ska myndighetens effektivitet och tillgänglighet förbättras. Dessa minskningar på personalsidan kommer enligt uppgift inte att röra satsningarna på särskilda så kallade fuskjägare.

På samma gång som dessa hårdare tag sker inom Försäkringskassan framkommer det att talet om bedrägerier och fusk inom försäkringssystemen visat sig vara kraftigt överdrivna. De miljardbelopp som regeringen antog sig kunna spara på insatser mot fusk och överutnyttjande ser alltmer ut som en helt orealistisk uppskattning. Som exempel visar Försäkringskassans egen studie från 2006 angående föräldrapenning att en av tio utbetalningar till föräldrar är felaktiga. Av dessa beror troligen minst tre fyra procentenheter på misstag från arbetsgivare eller föräldrar. Också uppföljande studier visar att det finns mycket få belägg för att det skulle röra sig om medvetet fusk. Försäkringskassan anger själva att felaktigheterna snarare brukar bero på rena missförstånd.

Det bör vara självklart, även för regeringen, att det inte är Försäkringskassan som ska få ned sjuktalen genom mer restriktiva bedömningar och hårdare tillämpning. Vi vet redan att skuldbeläggande av sjukskrivna inte botar fusk i trygghetssystemen. Denna strategi har prövats av borgerliga regeringar tidigare och är en trolig delförklaring till de många långa sjukskrivningarna som vi i dag har att hantera. Det som behövs är seriösa och kraftfulla åtgärder för ett bättre arbetsliv med insatser inriktade på att tillgodose behovet av rehabilitering.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att individens rättssäkerhet ska kunna anses tillgodosedd vid alla former av kontakten med Försäkringskassan?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Försäkringskassan ska ges tillräckliga instruktioner om att rätta till de brister som bland annat JO pekat på i enlighet med vad som ovan beskrivits?

3. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att den pågående omorganiseringen inom Försäkringskassan inte ska innebära att kvaliteten på handläggningen sjunker ytterligare?

4. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att inte fuskbekämpning ska vara huvudinriktningen på Försäkringskassans verksamhet framöver?