den 20 oktober

Interpellation

2006/07:25 Hotet mot den demokratiskt valda regeringen i Bolivia

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Våld och krypskytte mot den bolivianska demokratin

Bolivias folkvalda regering har på senare tid utsatts för flera angrepp från krafter som ser sina privilegier hotade. I Santa Cruz genomfördes för några veckor sedan en lockout (västmedierna kallar dessa lockouter för strejker, vilket det inte är frågan om) mot regeringens politik när det gäller nationaliseringarna av Bolivias naturtillgångar. Även detta är en felaktig benämning. Den bolivianska regeringen har krävt att de olagliga och för Bolivia ytterst oförmånliga avtal som den tidigare regeringen ingick med en rad transnationella företag ska upphävas och omförhandlas. Det är först efter att dessa företag vägrat omförhandling som Bolivias regering kommer att förstatliga naturtillgångar. Främst handlar det om gas och olja.

Den privilegierade oligarki som tidigare haft den politiska makten har på olika sätt försökt föra en obstruktionspolitik gentemot den folkvalda regeringen. Kampanjerna som drivits av oligarkin har haft mycket tydliga rasistiska förtecken riktade mot landets president, Evo Morales, som kommer från urbefolkningen (aymara).

Vänsterpartiet hyser stor oro för att den obstruktionspolitik som drivs av den bolivianska oligarkin, understödd av de transnationella företagen, allvarligt hotar den bolivianska demokratin. De följer på ett oroväckande sätt samma mönster som vi kunde se i Chile för Pinochets maktövertagande i landet. På samma sätt som militärkuppen i Chile föregicks av en ”åkeriägarstrejk” har företag i Santa Cruz genomfört aktioner för att lamslå trafik och transporter.

Den senaste händelsen i en serie aktioner riktade mot landets regering inträffade den 10 oktober i år. Den hade liksom de tidigare aktionerna sin udd riktad mot den bolivianska regeringen och inträffade i den tennrika Hunaniregionen, där ett gruvägarkooperativ med nära kopplingar till gruvminister Walter Villarroel gått till väpnat angrepp för att driva bort tusentals arbetare anställda av det statligt ägda gruvbolaget Comibol. Det bör noteras att dessa kooperativ består av gruvägare som själva inte arbetar i gruvorna utan i stället till usla löner anställer kvinnor och barn för att utföra det tunga arbetet.

Vid sammanstötningen mellan gruvägarkooperativets folk @ ca 4 000 till antalet @ och de statligt anställda gruvarbetarna dödades 22 personer. Det finns uppgifter om att obduktionerna av offren för det dödliga våldet i Hunaniregionen utförts av hyrda krypskyttar.

I denna blodiga konflikt initierad av gruvägarkooperativen ställde sig gruvministern Walter Villarroel helt på gruvägarkooperativets sida i stället för att fungera som minister i den regering han var medlem.

Presidenten entledigade genast sin gruvminister, vilken helt uppträtt utifrån sina egna privata intressen och inte i linje med den politik som stakats ut av den regering han var medlem av.

Till ny gruvminister utsågs Guillermo Dalence Salinas. Själv kunde Morales med fog förklara att det handlade om ”en intern och extern sammansvärjning mot demokratin, min regering och Bolivia”. Regeringen sände 700 poliser till regionen, vilka obeväpnade lyckades få slut på stridigheterna ”utan att använde en enda tårgaspatron”, enligt polischefen Isaac Pimentel. Evo Morales har samtidigt förklarat att han ”inte tänker regera med armé- och polisstyrkor”.

Konspiratörerna mot demokratin skyller på regeringen

Den privilegierade oligarkin, som oroar sig för sin makt och sina privilegier, skyller i dag i sina kampanjer det inträffade på president Morales och på regeringen. Man försöker på olika sätt göra presidenten och hans regering ansvarig för det våld som utövades av gruvägarkooperativet och deras anhängare. Morales och hans regering, som överraskades över det plötsliga våld som kom till uttryck i Hunaniregionen, anklagas av oligarkin för ”försumlighet” och ”frånvaro av statsmakt”. Det sistnämnda en något egendomlig beskyllning för att komma från den starkt nyliberalt orienterade bolivianska oligarkin.

Denna serie av obstruktioner genomförs på olika plan i samhället. I den konstituerande församling, som tillsats för att ge landet en mer modern och demokratisk författning, har oligarkin på olika sätt försökt sätta käppar i hjulet för arbetet, ”åkeristrejker” för att lamslå landets transportsystem har genomförts, lockouter i Santa Cruz, medborgarkommittéer med företagare och polisofficerare har bildats i de rika provinserna för att konspirera mot den demokratiskt valda regeringen och nu den första blodiga aktionen i Hunaniregionen, initierad av ett gruvägarkooperativ som upprepar det scenario som vi såg utspela sig i Chile under åren innan den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende störtades.

Oroande likheter med tiden före militärkuppen i Chile

Skyldiga till den utveckling och den blodsutgjutelse som följde av Pinochet och den chilenska militärens kupp mot Salvador Allende och den chilenska demokratin var inte bara medlemmarna av Pinochets militärjunta. I det sammanhanget figurerade även flera stora internationella företag som exempelvis ITT.

Så är det även i dagens Bolivia. Det är i första hand inte USA-företag den här gången utan europeiska. I kulisserna finns de företag som bara för något år sedan undertecknade olagliga avtal med den då sittande genomkorrumperade regeringen under Sanchez de Lozada, Petrobras, som fastän till namnet brasilianskt till största delen styrs från Wall Street, British Petrolerum och det spanskägda Repsol med flera. Med andra ord: Europa är inblandat och medskyldigt till de angrepp som sker på den demokratiskt valda regeringen i Bolivia.

Även Europeiska unionen uppträder på ett sätt som måste ifrågasättas. Vicepresidenten i EU, Alejo vidal Quadras, har sammanträffat med ledaren för medborgarkommittén i Santa Cruz, stor latifundieägare och framträdande anhängare till framlidne diktatorn/presidenten Hugo Banzer, Herman Antello, och uttalat sig nedsättande om den demokratiskt valda regeringen i Bolivia och en enligt den bolivianska dagstidningen El Deber förklarat att han ska göra allt för att stödja de krafter som arbetar mot den utveckling som inletts i Bolivia under Evo Morales. Likaledes har EU-kommissionären Benita Ferrero-Waldner uttalat sig förklenande om den demokratiskt valda regeringen i Bolivia. Det bör noteras att Evo Morales valdes till president för landet i första valomgången med 54 % av de avgivna rösterna @ något som inte inträffat på 180 år. Det bör i det här sammanhanget understrykas att i det val som genomfördes 2005 var det den tidigare hunsade och bespottade ursprungsbefolkningen (65 % av landets hela befolkning) som på allvar engagerade sig på allvar i landets politiska utveckling för att ta dess öde i sina händer. Ett system som kan jämföras med apartheid upphävdes. Att efter ett sådant val tala förklenande om Bolivias demokrati är inte att betraktas som annat än en allvarlig politisk fadäs.

I dag har flera svenska företag verksamhet eller affärer där @ Altas Copco, SKF och Volvo. Det är min förhoppning att dessa svenska företag inte deltar i de kampanjer som i dag drivs av andra europeiska företag mot den folkvalda regeringen i Bolivia.

Jag vill fråga utrikesministern:

1. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att försvara den folkvalda regeringen i Bolivia?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förhindra att framträdande politiker inom Europeiska unionen deltar i kampanjer mot den demokratiskt valda regeringen i Bolivia?

3. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förhindra att Europabaserade transnationella företag deltar i kampanjerna mot den demokratiskt valda regeringen i Bolivia?

4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att understödja den uppbyggnad av den bolivianska demokratin som under det senaste året på allvar inletts efter de många och långa åren?