den 22 januari

Interpellation

2006/07:249 Turkiets tryckfrihetslagar

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

Det är mycket glädjande att Sverige som enda medlemsstat har slutit upp för ett medlemskap för Turkiet i den europeiska unionen. Debatten ute i Europa är allt annat än positiv, inte minst från de stora länderna, som vill hålla en folkomröstning om Turkiets medlemskap, alternativt att de inte vill att Turkiet ska ha ett fullt medlemskap.

Att stödja Turkiets medlemsansökan är inte detsamma som att acceptera allt som landet står för. Turkiet har minst sagt en hel del ”konstiga” lagar som starkt kränker människor. Det mest kända förtrycket är mot kvinnor och mot landets minoritetsgrupper. Även om man ändrat lagarna har man inte kunnat följa upp dem. Detta visades inte minst då Nobelpriset i litteratur gavs till den samhällskritiska författaren Orhan Pamuk, då konservativa krafter ville stämma Svenska Akademien. De menade att Svenska Akademien var emot Turkiet och turkiska värden. Nu kunde man ju inte göra det, eftersom Sverige och Svenska Akademien låg utanför Turkiet. Enbart den helt absurda inställningen att kunna stämma någon som antiturkisk visar ju vilken stämning som finns i landet.

I Turkiet finns HBT-organisationen Kaos GL, (Gay and Lesbian Cultural Research and Solidarity Organisation). Kaos GL ger ut en tidning som tar upp HBT-frågor i Turkiet och i världen. I sommarens nummer valde tidningen att göra en analys kring relationen mellan homosexualitet och pornografi.

Landets motsvarighet till riksåklagare beslutade att konfiskera alla exemplar av tidningen. Beslutet har senare godkänts av Turkiets högsta domstol. Tidningens ansvariga utgivare Umut Guner har sedan blivit åtalad av samma åklagare för brott mot landets morallagar. Detta kan ge tre års fängelse om han befinns skyldig. Målet skulle tas upp den 28 december 2007 men domstolen beslutade att skjuta upp behandlingen till den 28 februari 2007.

Detta är återigen ett exempel på att Turkiet vill tillämpa en lagstiftning som är helt främmande för den övriga unionen.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att Turkiet, med en lagstiftning som i exemplet ovan, ska kunna bli medlemmar i EU?