den 22 januari

Interpellation

2006/07:248 Anslagen till kulturinstitutioner som påverkas av nya momsregler

av Anneli Särnblad (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

I Sverige har vi sedan lång tid tillbaka haft olika momsregler för olika typer av kulturinrättningar. Kungl. Operan i Stockholm har haft det på ett sätt, Göteborgsoperan på ett annat. Efter att reglerna förra sommaren anpassades till EG-rätten har det framkommit att vi inte längre kan ha det på det sättet. Det gör att ett stort antal kulturinstitutioner plötsligt har fått tillbaka på skatten – pengar de egentligen haft rätt till hela tiden.

I ett regleringsbrev från slutet av förra året (den 21 december) beslöt regeringen plötsligt att justera ned de av de nya momsreglerna berörda institutionernas anslag. Tekniken var att regeringen nyttjade den rätt den äger att inte betala ut alla de av riksdagen bemyndigade medlen. På årsbasis handlar det enligt regeringens egen bedömning om i storleksordningen 55 miljoner kronor som alltså efter beslutet inte ska betalas ut.

Vad regeringen gör är alltså att man fryser inne pengar som finns tilldelade i den av riksdagen fastställda statsbudgeten. Kritiken mot detta har varit utbredd och omfattande. Från de drabbade institutionerna och Svensk Scenkonst men även från borgerligt politiskt håll har förfarandet kallats ”svek” och moderaternas starke man i Göteborg, Jan Hallberg, har beskrivit beslutet som det sämsta regeringen fattat.

Det är lätt att stämma in i denna kritik. Både hanteringen av frågan och utfallet i sak är ytterst problematiska. Eftersom de berörda institutionerna av lätt insedda skäl hade räknat med att få behålla de pengar de faktiskt har rätt till blir effekterna av regeringens beslut snarast att jämföra med en nedskärning på kulturens och scenkonstens område. Beslutet har även på flera håll påverkat relationerna med sponsorer på ett negativt sätt.

Även borgerliga riksdagsledamöter har stämt in i kritiken. På kulturutskottets sammanträde den 16 januari röstades trots det ett socialdemokratiskt initiativ till tillkännagivande i frågan ned. I stället hänvisades till kommande förhandlingar med regeringen i frågan. Två dagar senare, den 18 januari 2007, deklarerade dock kulturministern i riksdagens frågestund att det inte fanns något utrymme för att ompröva beslutet och slog fast att frysningen av anslagsmedlen låg fast.

Det tycks alltså som att pengarna till dessa scenkonstinstitutioner stannar och förblir på Regeringskansliet i stället för att komma ut till verksamheten. Med anledning av det vill jag fråga kulturministern:

- Varför såg inte ministern till att frågan om minskade anslag till dessa scenkonstinstitutioner fördes in i den vanliga budgetbehandlingen, så att frågan i demokratisk ordning kunde behandlas av riksdagen?

- Vilken analys av effekterna för de enskilda berörda institutionerna gjorde ministern inför regeringens beslut den 21 december 2006?

- På vilket sätt gav ministern de berörda institutionerna möjlighet att själva yttra sig inför det beslut som fattades av regeringen den 21 december 2006?