den 22 januari
Interpellation
2006/07:248 Anslagen till kulturinstitutioner som påverkas
av nya momsregler
av Anneli
Särnblad (s)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
I
Sverige har vi sedan lång tid tillbaka haft olika momsregler för olika typer av
kulturinrättningar. Kungl. Operan i Stockholm har haft det på ett sätt,
Göteborgsoperan på ett annat. Efter att reglerna förra sommaren anpassades till
EG-rätten har det framkommit att vi inte längre kan ha det på det sättet. Det
gör att ett stort antal kulturinstitutioner plötsligt har fått tillbaka på
skatten – pengar de egentligen haft rätt till hela tiden.
I ett
regleringsbrev från slutet av förra året (den 21 december) beslöt regeringen
plötsligt att justera ned de av de nya momsreglerna berörda institutionernas
anslag. Tekniken var att regeringen nyttjade den rätt den äger att inte betala
ut alla de av riksdagen bemyndigade medlen. På årsbasis handlar det enligt
regeringens egen bedömning om i storleksordningen 55 miljoner kronor som alltså
efter beslutet inte ska betalas ut.
Vad
regeringen gör är alltså att man fryser inne pengar som finns tilldelade i den
av riksdagen fastställda statsbudgeten. Kritiken mot detta har varit utbredd
och omfattande. Från de drabbade institutionerna och Svensk Scenkonst men även
från borgerligt politiskt håll har förfarandet kallats ”svek” och moderaternas
starke man i Göteborg, Jan Hallberg, har beskrivit beslutet som det sämsta
regeringen fattat.
Det är
lätt att stämma in i denna kritik. Både hanteringen av frågan och utfallet i
sak är ytterst problematiska. Eftersom de berörda institutionerna av lätt
insedda skäl hade räknat med att få behålla de pengar de faktiskt har rätt till
blir effekterna av regeringens beslut snarast att jämföra med en nedskärning på
kulturens och scenkonstens område. Beslutet har även på flera håll påverkat
relationerna med sponsorer på ett negativt sätt.
Även
borgerliga riksdagsledamöter har stämt in i kritiken. På kulturutskottets
sammanträde den 16 januari röstades trots det ett socialdemokratiskt initiativ
till tillkännagivande i frågan ned. I stället hänvisades till kommande
förhandlingar med regeringen i frågan. Två dagar senare, den 18 januari 2007,
deklarerade dock kulturministern i riksdagens frågestund att det inte fanns
något utrymme för att ompröva beslutet och slog fast att frysningen av
anslagsmedlen låg fast.
Det
tycks alltså som att pengarna till dessa scenkonstinstitutioner stannar och
förblir på Regeringskansliet i stället för att komma ut till verksamheten. Med
anledning av det vill jag fråga kulturministern:
-
Varför såg inte ministern till att frågan om
minskade anslag till dessa scenkonstinstitutioner fördes in i den vanliga
budgetbehandlingen, så att frågan i demokratisk ordning kunde behandlas av
riksdagen?
-
Vilken analys av effekterna för de enskilda berörda
institutionerna gjorde ministern inför regeringens beslut den 21 december 2006?
-
På vilket sätt gav
ministern de berörda institutionerna möjlighet att själva yttra sig inför det
beslut som fattades av regeringen den 21 december 2006?