den 22 januari
Interpellation
2006/07:247 Public service-bolagens uppdrag
av Margareta
Israelsson (s)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
De
fyra partier som i dag utgör regeringsunderlag hade i valrörelsen fundamentalt
olika synsätt på frågan om framtiden för radio och tv i allmänhetens tjänst –
det vi kallar public service. Inför valet presenterades heller inga gemensamma
överenskommelser inom den så kallade alliansen på detta område. Vad valet av en
borgerlig regering skulle innebära på mediepolitikens område var inget som
någon väljare kunde få klara besked om inför valet till Sveriges riksdag.
Frågan
var heller inte särskilt inrikespolitiskt het. En orsak till det var utan
tvekan det faktum att riksdagen i bred enighet så sent som våren 2006 ställt
sig bakom ett nytt sexårigt avtal mellan staten och programbolagen. För
väljaren fanns alltså ingen anledning att misstänka att en ny regering skulle
komma att förändra de grundläggande förutsättningarna för public service-medierna.
Trots
detta inledde den första kulturministern sin korta mandatperiod med att riva
upp det långsiktiga avtalet och korta avtalsperioden till tre år. För
riksdagens ledamöter har det sedan dess varit väldigt svårt att få någon
klarhet i bakgrunden till denna hastiga omsvängning.
I
riksdagens kulturpolitiska budgetdebatt säger dock ledamoten av kulturutskottet
Cecilia Magnusson (m) att ”det är också möjligt, nu när vi har förkortat
avtalet, att diskutera stora förändringar här” (den 13 december 2006.). Uttalandet
var ett svar på frågan om ledamoten höll fast vid tidigare moderata krav att en
av SVT:s kanaler, två av SR:s kanaler och Utbildningsradion bör privatiseras.
Uppenbarligen finns det alltså i regeringens parlamentariska underlag
långtgående ambitioner att i grunden förändra förutsättningarna för radio och tv
i allmänhetens tjänst.
Ett
nytt sändningsavtal måste naturligtvis beredas på sedvanligt sätt. Vilka
direktiv en sådan beredning får kommer att skicka tydliga signaler om åt vilket
håll regeringen tänker sig att radio och tv i allmänhetens tjänst ska utveckla
sig.
Inför
framtagandet av det nuvarande sändningstillståndet gjordes ett omfattande
utredningsarbete. Det saknas alltså inte kvalificerade underlag. Flera av de
stora framtidsfrågor sektorn står inför penetrerades noggrant. Med anledning av
det och i avvaktan på direktiven för en ny översyn vill jag fråga
kulturministern:
-
Vilka ytterligare frågor, som inte omfattades av de
tidigare utredningarna, vill ministern få belysta i den kommande utredningen?
-
Kommer ministern att verka för att det i de
kommande utredningsdirektiven klart och tydligt framgår att regeringen inte ser
framför sig några omfattande förändringar av public service-bolagens uppdrag
och struktur?
-
Om inte, vilka stora förändringar är det kulturministern
vill öppna för i samband med ett nytt sändningsavtal?