den 22 januari
Interpellation
2006/07:245 Regelverket för läkares legitimationer
av Margareta
Israelsson (s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Att
utöva läkaryrket innebär ett stort ansvar. För att kunna utöva yrket krävs att
patienterna i grunden har ett förtroende för att sjukvårds- och rättssystemet
har en tillsyn som gör att personer som är olämpliga att arbeta som läkare får
sina legitimationer indragna. Det är alltså ett gemensamt intresse både för
läkarkåren och för samhället i övrigt att reglerna för indragning av
legitimationer fungerar på ett bra och förtroendegivande sätt.
Att dra
in en persons läkarlegitimation är ett mycket stort avgörande med vittgående
konsekvenser för den enskilde. Frågor om indragning av läkarlegitimationer är
mycket känsliga och rättssäkerheten måste vara oerhört hög. Ett antal fall den
senaste tiden gör dock att frågan måste ställas om dagens regelsystem är
heltäckande och tillräckligt.
I
Västsverige har en läkare jobbat på ett stort sjukhus i väntan på att hans fängelsedom
för sexbrott ska prövas i hovrätten. I ett annat fall fastslog Regeringsrätten
att en för barnpornografibrott dömd läkare får behålla sin legitimation och
alltså kan fortsätta att jobba som läkare. Detta trots att både Socialstyrelsen
och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ansåg att personen i fråga var olämplig
att jobba som läkare.
Det
kommer alltid att finnas fall där olika instanser kommer till olika slutsatser.
Det är inget konstigt i det. Men det är extremt ovanligt att en facklig
organisation (i detta fall Läkarförbundet) gått ut och föreslagit mer strikta
regler. Enligt uttalanden från Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm
bör man inte anses lämplig som läkare om man blivit dömd för vissa typer av
brott, som våldsbrott och brott där barn inbegrips. Läkarförbundets ordförande
föreslår också att en praxis liknande den som finns inom skolan borde tillämpas
inom vården, det vill säga att en person som vill jobba inom vården
kontrolleras mot brottsregistret.
De
aktuella fallen är avslutade och varken kan eller ska prövas av ytterligare
instanser. Men frågan kvarstår om dagens regelsystem behöver förändras.
Läkarförbundet har via sin ordförande framfört förslag. Andra förslag och
infallsvinklar kan också finnas som kan vara lämpliga och intressanta att
pröva. Givetvis är en sådan prövning en grannlaga uppgift som behöver utredas
noggrant.
Min
fråga till socialministern lyder:
Har
socialministern för avsikt att ta initiativ till en översyn av dagens regler
för indragning av läkarlegitimationer?