den 17 januari

Interpellation

2006/07:226 Jämställda löner

av Esabelle Reshdouni (mp)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Regeringen har beslutat återkalla den tidigare regeringens skrivelse, Handlingsplan för jämställda löner. Skrivelsen är ett resultat av samarbetet mellan den tidigare regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Handlingsplanen för jämställda löner tar upp ett antal åtgärder för att komma till rätta med den könsrelaterade lönediskrimineringen på svensk arbetsmarknad. Bakgrunden till handlingsplanen är att verkligheten har visat att det behövs ett systematiskt arbete och konkreta åtgärder för att åstadkomma förbättringar. I genomsnitt är kvinnors löner endast 84 % av männens. Det skiljer således 16 % varav hälften, 8 %, inte kan förklaras på annat sätt än att kvinnor avlönas lägre än män på grund av att de är kvinnor. Till det ska läggas att diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt svensk lag. Lönediskrimineringen finns i samhällets alla sektorer, också i den statliga sektorn. Det är särskilt allvarligt då regeringen och riksdagen enligt min uppfattning, genom ägarrollen har ett särskilt ansvar för de statliga verksamheterna.

I handlingsplanen för jämställda löner finns ett tiotal förslag till konkreta åtgärder. Här följer ett par exempel:

- I handlingsplanen för jämställda löner klargör den tidigare riksdagsmajoriteten att regeringen har för avsikt att kontinuerligt inbjuda till samtal med arbetsmarknadens parter.

- Jämställdhetsombudsmannen, JämO, har påtalat att det finns kunskapsbrister hos arbetsgivare och anställda vad gäller jämställdhet i arbetslivet. Många känner inte till kraven om lönekartläggning, analys, åtgärder och vad handlingsplan innebär. I handlingsplanen för jämställda löner klargörs således att den tidigare riksdagsmajoriteten är beredd att satsa resurser på utbildning för arbetsgivare och fackliga företrädare.

Det är enligt min mening anmärkningsvärt att regeringen drar tillbaka handlingsplanen utan att presentera egna förslag till åtgärder. Mot den bakgrunden vill jag ställa följande frågor till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

Kommer jämställdhetsministern att verka för att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar för att åstadkomma jämställda löner?

Vad avser jämställdhetsministern att göra för att avskaffa den könsrelaterade lönediskrimineringen inom den statliga sektorn?

Är jämställdhetsministern beredd att verka för att medel avsätts för utbildning av arbetsgivare och fackliga företrädare för att komma till rätta med lönediskrimineringen?