den 17 januari
Interpellation
2006/07:226 Jämställda löner
av Esabelle
Reshdouni (mp)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Regeringen
har beslutat återkalla den tidigare regeringens skrivelse, Handlingsplan för jämställda löner.
Skrivelsen är ett resultat av samarbetet mellan den tidigare regeringen,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Handlingsplanen
för jämställda löner tar upp ett antal åtgärder för att komma till rätta med
den könsrelaterade lönediskrimineringen på svensk arbetsmarknad. Bakgrunden
till handlingsplanen är att verkligheten har visat att det behövs ett
systematiskt arbete och konkreta åtgärder för att åstadkomma förbättringar. I
genomsnitt är kvinnors löner endast 84 % av männens. Det skiljer således
16 % varav hälften, 8 %, inte kan förklaras på annat sätt än att
kvinnor avlönas lägre än män på grund av att de är kvinnor. Till det ska läggas
att diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt svensk lag.
Lönediskrimineringen finns i samhällets alla sektorer, också i den statliga
sektorn. Det är särskilt allvarligt då regeringen och riksdagen enligt min
uppfattning, genom ägarrollen har ett särskilt ansvar för de statliga
verksamheterna.
I
handlingsplanen för jämställda löner finns ett tiotal förslag till konkreta åtgärder.
Här följer ett par exempel:
-
I handlingsplanen för jämställda löner klargör den
tidigare riksdagsmajoriteten att regeringen har för avsikt att kontinuerligt
inbjuda till samtal med arbetsmarknadens parter.
-
Jämställdhetsombudsmannen,
JämO,
har påtalat att det finns kunskapsbrister hos arbetsgivare och anställda vad
gäller jämställdhet i arbetslivet. Många känner inte till kraven om
lönekartläggning, analys, åtgärder och vad handlingsplan innebär. I
handlingsplanen för jämställda löner klargörs således att den tidigare
riksdagsmajoriteten är beredd att satsa resurser på utbildning för arbetsgivare
och fackliga företrädare.
Det är
enligt min mening anmärkningsvärt att regeringen drar tillbaka handlingsplanen
utan att presentera egna förslag till åtgärder. Mot den bakgrunden vill jag
ställa följande frågor till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:
Kommer
jämställdhetsministern att verka för att arbetsmarknadens parter tar sitt
ansvar för att åstadkomma jämställda löner?
Vad
avser jämställdhetsministern att göra för att avskaffa den könsrelaterade
lönediskrimineringen inom den statliga sektorn?
Är
jämställdhetsministern beredd att verka för att medel avsätts för utbildning av
arbetsgivare och fackliga företrädare för att komma till rätta med lönediskrimineringen?