den 10 januari

Interpellation

2006/07:210 Isoleringen av den palestinska myndigheten

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

I januari 2006 vann Hamas parlamentsvalen på de ockuperade palestinska områdena. Valet uppfyllde alla krav för att kunna klassas som ett demokratiskt val. Internationella valobservatörer menade att valet var det friaste valet som hållits i Mellanöstern. Utrikesministern själv menade att valet höll svensk standard. Omvärldens svar på det palestinska folkets val var att bojkotta de palestinska myndigheterna och isolera den nya regeringen. Sverige valde att bryta med en lång tradition i svensk utrikespolitik, att alltid söka dialog med alla parter i en konflikt.

Den så kallade kvartetten har ställt tre krav på Hamas för att bojkotten ska hävas; att man upphör med våldsamheter, att man erkänner staten Israel och att man respekterar ingångna avtal. Liknande ultimativa krav ställs samtidigt ej på Israel, trots att landet gjort sig skyldigt till omfattande övervåld mot civila. Israel erkänner inte heller en palestinsk stat och man respekterar inte ingångna avtal, till exempel har bosättarpolitiken snarare accelererat, i strid mot den så kallade färdplanen.

Politiskt är det svårt att se bojkotten som något annat än ett misslyckande. Hamas har inte godtagit något av de krav som man ställt och möjligheterna att genom förhandlingar få Hamas att till exempel erkänna staten Israel har stängts. Det är i dag omöjligt att kunna föra dialog med en av konfliktens mest centrala aktörer, trots att Hamas sökt kontakt med omvärlden och eftersträvar dialog. De moderata krafterna inom det heterogena Hamas har knappast stärkts, snarast tvärtom.

Förutsättningarna för en demokratisering i Mellanöstern har snarast försämrats eftersom många uppfattar demokrati som något västvärlden bara är intresserad av så länge det tjänar dess intressen. Men än allvarligare är att USA och Europa genom sin bojkott av regeringen och öppna stöd för president Abbas underblåst konflikten mellan Fatah och Hamas. Det skulle vara positivt om en samlingsregering bildades, det skulle ena det palestinska samhället i kampen mot ockupation. Men en samlingsregering kan inte framtvingas av en partisk omvärld, i synnerhet inte när den palestinska myndigheten styrs av ett parti som vann ett erkänt demokratiskt val.

Det palestinska folket har tvingats betala ett högt pris för att man röstade ”fel”, Hamas som politisk rörelse har inte skadats och lite talar för att organisationens stöd minskat. Bojkotten kan knappast ses som något annat än en kollektiv bestraffning av ett helt folk, i strid mot internationell rätt.

Jag vill därför fråga utrikesminister Carl Bildt:

1. Vad avser utrikesministern att göra för att få till stånd en framgångsrik strategi som skapar förutsättningar för en fredlig utveckling i relationerna mellan israeler och palestinier och medverkar till en fredlig utveckling i Mellanöstern?

2. Avser utrikesministern att ta några initiativ för att bryta bojkotten av den palestinska myndigheten och söka dialog med konfliktens parter?