Interpellation
2006/07:210 Isoleringen av den palestinska myndigheten
av Hans Linde
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
I
januari 2006 vann Hamas parlamentsvalen på de ockuperade palestinska områdena.
Valet uppfyllde alla krav för att kunna klassas som ett demokratiskt val.
Internationella valobservatörer menade att valet var det friaste valet som
hållits i Mellanöstern. Utrikesministern själv menade att valet höll svensk
standard. Omvärldens svar på det palestinska folkets val var att bojkotta de
palestinska myndigheterna och isolera den nya regeringen. Sverige valde att
bryta med en lång tradition i svensk utrikespolitik, att alltid söka dialog med
alla parter i en konflikt.
Den så
kallade kvartetten har ställt tre krav på Hamas för att bojkotten ska hävas;
att man upphör med våldsamheter, att man erkänner staten Israel och att man
respekterar ingångna avtal. Liknande ultimativa krav ställs samtidigt ej på
Israel, trots att landet gjort sig skyldigt till omfattande övervåld mot
civila. Israel erkänner inte heller en palestinsk stat och man respekterar inte
ingångna avtal, till exempel har bosättarpolitiken snarare accelererat, i strid
mot den så kallade färdplanen.
Politiskt
är det svårt att se bojkotten som något annat än ett misslyckande. Hamas har
inte godtagit något av de krav som man ställt och möjligheterna att genom förhandlingar
få Hamas att till exempel erkänna staten Israel har stängts. Det är i dag
omöjligt att kunna föra dialog med en av konfliktens mest centrala aktörer,
trots att Hamas sökt kontakt med omvärlden och eftersträvar dialog. De moderata
krafterna inom det heterogena Hamas har knappast stärkts, snarast tvärtom.
Förutsättningarna
för en demokratisering i Mellanöstern har snarast försämrats eftersom många
uppfattar demokrati som något västvärlden bara är intresserad av så länge det
tjänar dess intressen. Men än allvarligare är att USA och Europa genom sin
bojkott av regeringen och öppna stöd för president Abbas underblåst konflikten
mellan Fatah och Hamas. Det skulle vara positivt om en samlingsregering
bildades, det skulle ena det palestinska samhället i kampen mot ockupation. Men
en samlingsregering kan inte framtvingas av en partisk omvärld, i synnerhet
inte när den palestinska myndigheten styrs av ett parti som vann ett erkänt
demokratiskt val.
Det
palestinska folket har tvingats betala ett högt pris för att man röstade ”fel”,
Hamas som politisk rörelse har inte skadats och lite talar för att
organisationens stöd minskat. Bojkotten kan knappast ses som något annat än en
kollektiv bestraffning av ett helt folk, i strid mot internationell rätt.
Jag
vill därför fråga utrikesminister Carl Bildt:
1. Vad avser utrikesministern att göra för att få
till stånd en framgångsrik strategi som skapar förutsättningar för en fredlig
utveckling i relationerna mellan israeler och palestinier och medverkar till en
fredlig utveckling i Mellanöstern?
2. Avser utrikesministern att ta några initiativ
för att bryta bojkotten av den palestinska myndigheten och söka dialog med
konfliktens parter?