den 29 december

Interpellation

2006/07:206 Palliativ vård

av Ylva Johansson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Den palliativa (lindrande) vården i livets slutskede har under de senaste decennierna utvecklats kraftigt. Under senare år har palliativ vård erkänts som en viktig vårdfilosofi med egen specifik kunskap som kan hjälpa människor i livets slutskede. Riksdagen har beslutat att vården i livets slutskede ska ges högsta prioritet inom sjukvården i det så kallade prioriteringsbeslutet. Ett av den palliativa vårdens huvudmål är att lindra smärta men även att erbjuda psykologiskt och existensiellt stöd för patient och närstående. Den palliativa vården ska hjälpa människor att uppnå bästa möjliga livskvalitet i livets slutskede.

I slutet av 2004 bildades Nationella rådet för palliativ vård, NRPV, som är en nationell multiprofessionell organisation. Nationella rådet har som mål att verka för en samordnad vård enligt WHO:s definition av palliativ vård; att arbeta med informationsspridning till professionella och till allmänheten, att identifiera områden där palliativ vård behövs samt att initiera förbättring är andra väsentliga uppgifter. Den tidigare socialdemokratiska regeringen gav ekonomiskt stöd till Nationella rådets verksamhet.

Sommaren 2005 kom den socialdemokratiska regeringen med en skrivelse när det gäller den palliativa vården och senare samma år höll socialutskottet en utfrågning med experter i palliativ vård. I skrivelsen behandlas bland annat frågan om en gemensam etisk grund för palliativ vård, organisatoriska frågor samt huvudmännens roll och ansvar.

Socialstyrelsen fick då i uppdrag att främja utvecklingen av vården i livets slutskede i landsting och kommuner och att till regeringen redovisa en bedömning av denna utveckling. Socialstyrelsens rapport om utvecklingen har nyligen presenterats och visar på stora regionala skillnader när det gäller vilken palliativ vård som kan erbjudas. Bland annat visar Socialstyrelsens kartläggning att det saknas palliativa rådgivningsteam i sju län. Mobila team i hemsjukvården finns i alla län men når ut inte ut till alla kommuner. Två av tio kommuner kan inte erbjuda basal palliativ vård. Tillgången på läkare med kunskap om den palliativa problematiken motsvarar inte efterfrågan. Socialstyrelsen anser vidare att palliativ sjukvård bör uppmärksammas mer vid landets medicinska fakulteter.

Det är naturligt att det finns kommuner och landsting som ligger i täten och på så sätt driver på utvecklingen. Men dagens skillnader är för stora och det måste finnas en gemensam standard i grunden som alla är överens om och som erbjuds i hela landet.

Mina frågor till socialministern lyder:

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att utveckla och säkerställa en god palliativ vård?

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att minska de stora regionala skillnaderna så att alla behövande kan erbjudas en likvärdig vård i livets slutskede?