den 22 december

Interpellation

2006/07:203 Omhändertagande av kvinnor utsatta för övergrepp i krigsdrabbade länder

av Désirée Pethrus Engström (kd)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Den senaste tiden har alltfler rapporter kommit om oroligheter i Kongo-Kinshasa.  Strider mellan rebeller och den FN-understödda regeringsarmén driver många människor på flykt. Kongo-Kinshasa har just hållit sina första demokratiska val på 40 år. Många har ställt förhoppningar till att detta skulle innebära slutet på våld och övergrepp. Dessvärre ser vi nu att situationen är mycket ostabil i landet.

Krig drabbar kvinnor och barn hårt. I FN:s resolution 1325 från 2000 om kvinnor, fred och säkerhet tas just kvinnoperspektivet upp på krig och konflikter. Den påvisar att det finns många områden där världssamfundet kan agera för att förbättra för kvinnor som lever i krigsområden.

Tidningen Dagen har den senaste månaden rapporterat om våld och övergrepp på kvinnor i Kongo-Kinshasa. De beskriver hur kvinnor utsätts för systematiska våldtäkter. Bara i Sydkivuprovinsen sker mellan 20 000 och 30 000 våldtäkter om året. Dessa kvinnor har utsatts för mycket grova våldtäkter och de som överlevt får ofta livslånga skador. Många drabbas av svåra både fysiska och psykiska skador och smittas ofta av hiv. Många kvinnor har utsatts för flera övergrepp och är i behov av vård och behandling.

En annan svår omständighet är att kvinnorna ofta förskjuts av sina familjer och av det lokalsamhälle de lever i. Kvinnorna har ofta fysiska skador som innebär att de inte kan arbeta på fälten och många kvinnor vågar heller inte gå ut på fälten då det ofta är just där de utsätts för övergreppen. Detta innebär ett hårt slag mot dessa kvinnors försörjning.

Sveriges skickar bistånd till Kongo-Kinshasa. Det bör komma dessa kvinnor till del.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till biståndsministern:

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att de utsatta kvinnorna ska kunna få relevant vård och behandling efter de övergrepp de utsatts för?

Vad avser statsrådet att göra för att säkra dessa kvinnors och deras barns fortsatta försörjning?