den 21 december
Interpellation
2006/07:183 Kommunikationerna mellan Linköping och Västervik
av Staffan
Danielsson (c)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Vägar
och järnvägar är av mycket stor betydelse för att Östgöta- och Kalmarregionen
ska utvecklas. Det finns en betydande samstämmighet om järnvägarnas stora och
växande roll i riksdagen. Den nya regeringen ökar satsningarna på både vägarna
och järnvägarna, bland annat genom en större öppenhet för en samverkan mellan
offentliga och privata intressenter.
Ostlänken
mellan Stockholm och Linköping är en satsning i nivån 14 miljarder kronor, en
mycket viktig framtidsinvestering.
Andra
viktiga järnvägar i länet utöver stambanan är järnvägen Mjölby–Motala–Hallsberg
(som byggs ut), Stångådalsbanan och Tjustbanan.
Statens
väg- och järnvägsinvesteringar i regionen Östergötland och norra Småland släpar
efter och en starkare prioritering erfordras de kommande åren. Det handlar till
exempel om väg E 22 förbi Söderköping, väg 35 från Överum till Linköping
och om Tjustbanan mellan Linköping och Västervik.
Vad
gäller Tjustbanan är den i omedelbart behov av upprustning både mellan Linköping
och Åtvidaberg, där 250 miljoner kronor redan anslagits, och mellan Åtvidaberg
och Västervik. En aktuell utredning visar att en riktig livlina mellan de båda
centralorterna skulle kosta över 3 miljarder i upprustning. Detta är
självfallet det långsiktigt bästa alternativet och kan till allra största delen
räknas hem samhällsekonomiskt. Både Kalmar län och Östergötland gagnas av en
modern snabb järnvägsförbindelse, och Västervik har ju också olika utfästelser
från staten med anledning av sin arbetsmarknad och sitt läge.
I
närtid är det viktigt för Tjustbanan att den påbörjade upprustningen fortsätter
och Banverket har nyligen redovisat sina bedömningar rörande Tjustbanans
förutsättningar och olika framtidsalternativ.
Vilka
åtgärder ser statsrådet som nödvändiga för att
förbättra kommunikationerna mellan Linköping och Västervik i ett kort- och
långsiktigt perspektiv?