den 21 december

Interpellation

2006/07:183 Kommunikationerna mellan Linköping och Västervik

av Staffan Danielsson (c)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Vägar och järnvägar är av mycket stor betydelse för att Östgöta- och Kalmarregionen ska utvecklas. Det finns en betydande samstämmighet om järnvägarnas stora och växande roll i riksdagen. Den nya regeringen ökar satsningarna på både vägarna och järnvägarna, bland annat genom en större öppenhet för en samverkan mellan offentliga och privata intressenter.

Ostlänken mellan Stockholm och Linköping är en satsning i nivån 14 miljarder kronor, en mycket viktig framtidsinvestering.

Andra viktiga järnvägar i länet utöver stambanan är järnvägen Mjölby–Motala–Hallsberg (som byggs ut), Stångådalsbanan och Tjustbanan.

Statens väg- och järnvägsinvesteringar i regionen Östergötland och norra Småland släpar efter och en starkare prioritering erfordras de kommande åren. Det handlar till exempel om väg E 22 förbi Söderköping, väg 35 från Överum till Linköping och om Tjustbanan mellan Linköping och Västervik.

Vad gäller Tjustbanan är den i omedelbart behov av upprustning både mellan Linköping och Åtvidaberg, där 250 miljoner kronor redan anslagits, och mellan Åtvidaberg och Västervik. En aktuell utredning visar att en riktig livlina mellan de båda centralorterna skulle kosta över 3 miljarder i upprustning. Detta är självfallet det långsiktigt bästa alternativet och kan till allra största delen räknas hem samhällsekonomiskt. Både Kalmar län och Östergötland gagnas av en modern snabb järnvägsförbindelse, och Västervik har ju också olika utfästelser från staten med anledning av sin arbetsmarknad och sitt läge.

I närtid är det viktigt för Tjustbanan att den påbörjade upprustningen fortsätter och Banverket har nyligen redovisat sina bedömningar rörande Tjustbanans förutsättningar och olika framtidsalternativ.

Vilka åtgärder ser statsrådet som nödvändiga för att förbättra kommunikationerna mellan Linköping och Västervik i ett kort- och långsiktigt perspektiv?