den 21 december
Interpellation
2006/07:182 Energieffektivisering
av Kent Persson
(v)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Det
är fortfarande möjligt att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna
blir och hur snabbt de kommer. För att lyckas krävs en rad snabba åtgärder både
på nationell och på internationell nivå. Om vi ska klara att hålla den globala
uppvärmningen under två grader måste åtgärderna få genomslag de närmaste 10–20
åren. Dessa åtgärder måste med nödvändighet minska vårt beroende av ändliga
naturresurser. För det krävs en genomgripande energiomställning som omfattar
såväl el- och värmeförsörjning som transportsektorn. Energiomställningen måste,
om den ska resultera i ekologiskt hållbar försörjning, fokusera på
energieffektivisering och produktion och utveckling av förnybar energi.
En
radikal energiomställning är inte bara nödvändig utan ger även ekonomiska
fördelar. De länder som agerar tidigt är bättre rustade inför en framtid med
hård konkurrens (med höjda priser som följd) om begränsade tillgångar som uran,
olja, kol och fossilgas. (För att inte tala om de säkerhetspolitiska riskerna.)
En stor inhemsk marknad för förnybar energi och energieffektiv teknik kan
dessutom fungera som en språngbräda för dessa länders miljöteknikexport.
Sverige
har unika förutsättningar att genomföra en sådan omställning. Vi har en i dag
redan utbyggd vattenkraft. Vi har mycket skog och stora åkerarealer som kan
förse oss med bioenergi. Vi har en lång kuststräcka för vind- och vågkraft. Vår
forskning och utveckling av solcellsmaterial och energieffektiva lösningar
ligger internationellt sett på en mycket hög nivå. Dessutom har vi ett samhälle
med hög teknologi och medborgare med relativt hög miljömedvetenhet.
Energieffektiviseringen
har en mycket stor potential. EU har uppskattat att det finns en ekonomisk
potential för effektivisering på 20 %. Enligt Energirådgivarna är det
möjligt att effektivisering av el- och värmeanvändningen i Sverige kan uppgå
till hela 62 terawattimmar till 2020.
I dag
finns framför allt två dokument som styr effektiviseringsarbetet i Sverige. Det
nationella programmet för energieffektivisering och energismart byggande (prop.
2005/06:145) omfattar bostäder och service och har som målsättning att minska
energianvändningen med 20 % till 2020.
EU:s
direktiv om energitjänster och energieffektivisering omfattar hela vår
energianvändning utanför den handlande sektorn. Enligt direktivet ska alla
medlemsländer anta ett nationellt vägledande mål om minst 9 %
energieffektivisering på nio år. Den förra regeringen tillsatte med anledning
av direktivet en särskild utredare som ska utreda förslag till lämplig
organisation och åtgärder för att underlätta genomförandet. Uppdraget ska
slutredovisas den 30 november 2007. Senast den 31 januari 2007 ska utredaren
lämna ett förslag till nationell plan för energieffektivisering.
Vänsterpartiet
ser med stort intresse fram emot utredningens förslag. Det är mycket angeläget
att vi snarast tar fram en nationell plan för effektivare energiutnyttjande med
årliga mål. För att tydliggöra ansvaret för energieffektivisering anser vi även
att ett råd eller centrum bör upprättas för detta ändamål. Det är vår mening
att det skulle skapa goda förutsättningar för att utveckla åtgärder för att nå
uppsatta målsättningar.
Det är
också nödvändigt att vi ökar redan befintliga insatser för effektivare
energianvändning. Den kommunala energirådgivningen och de regionala
energikontoren är i dag upparbetade och framgångsrika kanaler för att öka
informationen kring möjligheter till energieffektiv teknik. Det statliga stödet
för denna verksamhet måste öka de närmaste åren för att stärka det lokala och
regionala energieffektiviseringsarbetet. Det är därför med oro som vi noterar
att regeringen inte avsatt några medel för detta efter år 2007. (Vårt
budgetförslag innebär en successivt ökad satsning under hela perioden 2007–2009
på sammanlagt 496 miljoner!)
Storbritannien
och Italien har infört så kallade vita certifikat för att öka sin
energieffektivisering. Frankrike är på gång att införa sitt system för vita
certifikat. Vita certifikat är ett styrmedel där staten sätter ett
obligatoriskt mål för energibesparingar. Energileverantörer, distributörer av
energi, fastighetsägare eller kunder är skyldiga att ha en viss mängd
certifikat. Certifikat utdelas för åtgärder som effektiviserar
energianvändningen. Detta möjliggör finansiering i energieffektiv teknik utan
statliga anslag.
Energimyndigheten
har nyligen, på eget initiativ, gjort en första studie om de vita certifikaten.
Rapporten är ingen komplett analys och har främst inriktat sig på bostads- och
servicesektorn. Energimyndigheten bedömer att vita certifikat kan vara ett
intressant styrmedel men att utmaningarna med att införa ett sådant system inte
ska underskattas.
Man
anser att systemen med utsläppshandel och elcertifikat bör verka ytterligare en
tid innan man inför ytterligare ett marknadsbaserat system. Man anser att en
bred utredning behövs för att kunna ta ställning till om vita certifikat ska
införas även i Sverige. En sådan utredning bör enligt Energimyndigheten även
utvärdera andra styrmedel som verkar inom energieffektiviseringsområdet.
Vänsterpartiet
anser att förutsättningarna för att införa vita certifikat bör utredas enligt
Energimyndighetens förslag.
Jag
vill fråga näringsministern:
1. Hur avser näringsministern att stödja de
kommunala och regionala insatserna för effektivare energianvändning efter 2007?
2. Avser näringsministern
att ta något initiativ till att låta utreda förutsättningarna för vita
certifikat i Sverige?