den 14 december

Interpellation

2006/07:162 Nedläggning av Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad och andra hotade järnvägssträckor

av Wiwi-Anne Johansson (v)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Larmrapporterna om klimatförändringarna kommer nu slag i slag. Enligt Världsbankens förre chefsekonom Nicolas Sterns utredning kommer klimatförändringarna, om vi inte stoppar dem nu, att kosta lika mycket som båda världskrigen tillsammans, göra 200 miljoner människor hemlösa och utrota två av fem djurarter. Det går dock fortfarande att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna blir och hur snabbt de kommer. För detta behövs det många åtgärder och vi måste agera nu. Det är av avgörande betydelse att vi agerar snabbt och kraftfullt i klimatfrågan under de kommande 10–20 åren.

Att minska utsläppen från transportsektorn är den kanske största utmaningen för Sverige. Riksdagen har fastlagt att utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige 2010 bör ha stabiliserats på 1990 års nivå, men i stället har utsläppen ökat med 9 %. Prognoser visar dessutom att det kommer att ske en ökning med 2 % per år.

Vi vill se ett transportsystem som är ekologiskt hållbart. Det betyder bland annat att vi måste få flera transporter av gods och människor att flytta från vägtrafik till järnväg och kollektivtrafik. Det är även helt i linje med riksdagens transportpolitiska mål God miljö, som innebär att transportsystemet ska bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås. För att göra tågtrafik attraktiv krävs en viss kvalitet när det gäller standard, tillgänglighet och punktlighet.

Enligt Banverket räcker dock inte de medel som staten aviserat till underhåll av vissa lågtrafikerade järnvägbanor och om inte mer medel tillskjuts måste sannolikt 17 järnvägssträckor att läggas ned på grund av bristande anslag till underhåll. På tio av dessa äger ingen trafik alls rum för närvarande. På fem av dem går det något enstaka tåg per dag, men på två går det något mer trafik, till exempel på Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad. Underhållet på sträckan beräknas upphöra 2010. I stället för att lägga ned sträckan borde hela Bohusbanan moderniseras och utvecklas, så att den blir konkurrenskraftig gentemot E 6.

Bohusbanan ska fungera i det moderna kommunikationssamhället – inte vara en museijärnväg från 1905. Det bör gå lika snabbt att ta sig fram på järnväg som med buss eller bil. Hastigheten måste upp och det innebär kanske att man rätar ut kurvor. Om godstrafiken ska öka med lastbil på tåg kanske banvallen måste förstärkas.

En upprustning av stationsområdena är också viktig. Kliver man av tåget i Skee känns det som om man förflyttats till 1950-talsfilmen En man klev av tåget. Om man står på den mörka Skee station och väntar på ett tåg som är försenat finns ingen information att få om tåget ska komma eller inte, och inte heller något telefonnummer man kan ringa från sin mobiltelefon för att få information. Miljön är totalt avvisande till presumtiva passagerare, och vem vill ta tåget då?

Även om dessa banor i dag är lågtrafikerade är det ett stort resursslöseri att avskaffa redan befintlig infrastruktur. I stället borde vi se värdet av att försöka utnyttja en infrastruktur som vi redan har betalat för. Den största investeringen är redan genomförd i och med att banan finns där. Vi behöver ett ekologiskt hållbart transportsystem och här utgör järnvägen ett modernt, effektivt och miljövänligt sätt att förflytta både gods och människor. Att i det läget göra sig av med järnvägskapacitet är helt fel väg att gå.

Men i stället för att skjuta till mer pengar till järnvägen vill regeringen i sin budgetproposition minska resurserna på järnvägen. Regeringen gör en nedskärning av banunderhållet med 160 miljoner kronor jämfört med det beräknade belopp som den tidigare regeringen hade avsatt i budgeten 2006. Vi avvisar detta förhållningssätt och återför dessa 160 miljoner kronor i vårt budgetförslag. Neddragningen av Banverkets anslag av banhållning med 160 miljoner är kanske början på den inslagna vägen att prioritera vägtrafik framför järnväg. Vi ser på detta med stor oro.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till neddragningar av Banverkets anslag. Vi föreslår att det avsätts 1 000 miljoner kronor under fem år för att säkerställa att Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad samt de andra hotade banorna inte läggs ned. Det betyder 200 miljoner kronor varje år.

Vänsterpartiet föreslår dessutom att det under kommande treårsperiod avsätts 2 250 miljoner kronor till ökat banunderhåll, vilket är tänkt att minska förseningarna och höja kvaliteten på tågtrafiken. För år 2007 betyder det att anslaget höjs med 500 miljoner kronor. Sammanlagt vill vi avsätta 3,3 miljarder kronor mer än regeringen till järnvägstrafiken, vilket skulle dels rädda de hotade järnvägssträckorna, dels förbättra tågtrafiken så att det blir mer fördelaktigt att välja tåget före bilen.

Därför vill jag fråga statsrådet Åsa Torstensson:

1. Hur kommer statsrådet att agera för att järnvägstrafiken ska öka och inte minska, som en del av Sveriges politik för att minska utsläppen av växthusgaser?

2. Vad avser statsrådet att göra för att de hotade järnvägslinjerna, som till exempel Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad, inte ska läggas ned utan tvärtom utvecklas och vara en del av ett hållbart transportsystem med minskade utsläpp som följd?