den 7 december

Interpellation

2006/07:140 Möjligheten att förlägga skolavslutning till kyrkolokal

av Mikael Oscarsson (kd)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

När Sverige under våren fick en ny lagstiftning för att motverka diskriminering och kränkande behandling i skolan trodde nog många att mobbning, glåpord och sexuella trakasserier skulle komma i fokus och motverkas mer effektivt under ledning av landets skolledare.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) valde i stället att utifrån den nya lagen sätta fokus på skolor som till exempel förlagt terminsavslutningen i en kyrkolokal. Plötsligt blev det misstänkliggjort att traditionsenligt sjunga Den blomstertid nu kommer på sommaravslutningen, eller att besöka julspel och adventsfiranden inför julledigheten. Intrycket blev att traditionella skolavslutningar i kyrkan var diskriminerande, att psalmer som sjungits i många generationer var kränkande och att prästernas tal @ om de värderingar som ligger till grund för hela vårt samhälle @ var skadliga.

Av någon anledning ansåg DO dessa situationer särskilt diskriminerande och kränkande, trots att det inte kommit in några anmälningar om detta. Först i efterhand, när DO drivit på i frågan, kom ett fåtal anmälningar in.

Skolverket har å sin sida endast uttryckt sig vagt om möjligheten att hålla jul- och sommaravslutningar i en kyrkolokal, och ute i landet har nu oron spritt sig bland skolledare. I slutet av oktober fick till exempel lärare och elever vid Västerängsskolan i Bålsta i Uppsala län beskedet av sin rektor att de inte får gå till Svenska kyrkans lokaler för att fira första advent. Rektorn menade att det var en kränkning av de barn som har en annan religion. Västerängsskolan har en mångårig tradition att gå till kyrkcentrum för att fira advent. Där har man sjungit några traditionella advents- och julsånger och prästen har berättat någon liten berättelse, vilket har varit mycket uppskattat av såväl elever som personal. De elever som på grund av annan övertygelse inte har kunnat eller velat gå till kyrkcentrum har sluppit detta och i stället arbetat tillsammans med någon personal i skolan. Men nu är det alltså stopp.

Alldeles nyligen var det skolchefen i Kärra-Rödbo i Göteborg som bröt en 20-årig tradition när hon förbjöd eleverna att se det uppskattade julspelet Drömmen om jul i Smyrnakyrkan. Eleverna ville dock se julspelet, varför några föräldrar skjutsade sina barn dit. En av föräldrarna anmälde dessutom skolchefen till DO, då han ansåg att skolan diskriminerade de elever som ville se julspelet, där flera av deras kompisar dessutom deltog som skådespelare. Pappan kommenterade sin anmälan så här i tidningen Dagen: ”Det är helt orimligt i mina öron att gamla traditioner helt plötsligt ska vara fel och att man inte ska få befatta sig med den kultur vi lever i. Ena stunden säger skolan att man måste vara neutral, men i nästa stund tar man tydligt ställning.”

Även om läroplanen säger att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell har detta hittills inte inneburit att utbildningen i sin helhet ska vara fullständigt rensad från konfessionella inslag. Det skulle nämligen innebära att besök inte får göras i några religiösa helgedomar och att en skola inte får ta emot besök från till exempel Stadsmissionen. Om utvecklingen skulle gå i denna riktning leder det till att barnen inte får den allmänbildning om samhället de bör få i skolan.

Såsom DO och skolcheferna nu valt att tolka den nya diskrimineringslagen för skolan innebär detta @ som föräldern ovan påpekade @ att vi får en situation av bakvänd diskriminering, där det stora flertalet kan uppleva sig kränkta. DO:s resonemang leder dessutom till den absurda slutsatsen att det är olagligt att tända adventsljusen i skolan, som skolminister Jan Björklund har påpekat. Detsamma torde då gälla sången Vi sätter oss i ringen i förskolan.

Visst är frågorna om hur Sverige och svenska traditioner ska förhålla sig till det nya mångetniska Sverige viktiga. Trots att Sverige är ett ganska tolerant samhälle finns fortfarande mycket kvar att göra. I dag drabbas människor med invandrarbakgrund av diskriminering, utanförskap, arbetslöshet och segregation. I skolans värld finns allvarliga problem med mobbning, glåpord och sexuella trakasserier etcetera. Lösningen på dessa uppenbara problem kan dock knappast vara att förbjuda skolbarn att sjunga sommarpsalmer.

Nej, barn i svenska skolor måste få lära sig Sveriges månghundraåriga traditioner för att förstå den tid vi lever i, samtidigt som vi bejakar det nya som växer fram. Den som inte är trygg i sin egen identitet har svårt att respektera andras kulturer. Ett mångetniskt samhälle måste innebära respekt för olika religioner och olikheter. Det måste också inkludera vårt lands traditioner som vuxit fram under de senaste tusen åren. Att en myndighet tvingar majoriteten av befolkningen i ett land att glömma sina egna traditioner och kommendera fram nya är befängt. Den som inte förstår sina egna rötter kan inte heller förstå andras behov av sina rötter.

Jag uppskattar att skolminister Björklund försvarat de traditionella inslagen i skolan, med till exempel adventsljuständning och möjligheten att använda kyrkolokaler vid skolavslutningar, men nu är det angeläget att detta också förtydligas för landets skolledare @ och DO @ i lagrummet. När en ny skollag arbetas fram är det viktigt att detta införlivas på något sätt. Här får inte råda någon oklarhet.

Vad avser statsrådet att göra för att klargöra för landets skolledare vad som gäller kring skolavslutningar och besök i kyrkolokaler?

Vad avser statsrådet att göra för att motverka situationen där majoriteten diskrimineras, det som ovan benämnts bakvänd diskriminering?