den 7 december
Interpellation
2006/07:140
Möjligheten att förlägga skolavslutning till kyrkolokal
av Mikael
Oscarsson (kd)
till
statsrådet Jan Björklund (fp)
När Sverige under våren fick en ny
lagstiftning för att motverka diskriminering och kränkande behandling i skolan
trodde nog många att mobbning, glåpord och sexuella trakasserier skulle komma i
fokus och motverkas mer effektivt under ledning av landets skolledare.
Diskrimineringsombudsmannen
(DO) valde i stället att utifrån den nya lagen sätta fokus på skolor som till
exempel förlagt terminsavslutningen i en kyrkolokal. Plötsligt blev det
misstänkliggjort att traditionsenligt sjunga Den blomstertid nu kommer på
sommaravslutningen, eller att besöka julspel och adventsfiranden inför
julledigheten. Intrycket blev att traditionella skolavslutningar i kyrkan var
diskriminerande, att psalmer som sjungits i många generationer var kränkande
och att prästernas tal @ om de värderingar som ligger till grund för hela vårt
samhälle @ var skadliga.
Av någon anledning ansåg
DO dessa situationer särskilt diskriminerande och kränkande, trots att det inte
kommit in några anmälningar om detta. Först i efterhand, när DO drivit på i
frågan, kom ett fåtal anmälningar in.
Skolverket har å sin sida
endast uttryckt sig vagt om möjligheten att hålla jul- och sommaravslutningar i
en kyrkolokal, och ute i landet har nu oron spritt sig bland skolledare. I
slutet av oktober fick till exempel lärare och elever vid Västerängsskolan i
Bålsta i Uppsala län beskedet av sin rektor att de inte får gå till Svenska
kyrkans lokaler för att fira första advent. Rektorn menade att det var en
kränkning av de barn som har en annan religion. Västerängsskolan har en
mångårig tradition att gå till kyrkcentrum för att fira advent. Där har man
sjungit några traditionella advents- och julsånger och prästen har berättat
någon liten berättelse, vilket har varit mycket uppskattat av såväl elever som
personal. De elever som på grund av annan övertygelse inte har kunnat eller
velat gå till kyrkcentrum har sluppit detta och i stället arbetat tillsammans
med någon personal i skolan. Men nu är det alltså stopp.
Alldeles nyligen var det
skolchefen i Kärra-Rödbo i Göteborg som bröt en 20-årig tradition när hon
förbjöd eleverna att se det uppskattade julspelet Drömmen om jul i
Smyrnakyrkan. Eleverna ville dock se julspelet, varför några föräldrar
skjutsade sina barn dit. En av föräldrarna anmälde dessutom skolchefen till DO,
då han ansåg att skolan diskriminerade de elever som ville se julspelet, där
flera av deras kompisar dessutom deltog som skådespelare. Pappan kommenterade
sin anmälan så här i tidningen Dagen: ”Det är helt orimligt i mina öron att
gamla traditioner helt plötsligt ska vara fel och att man inte ska få befatta
sig med den kultur vi lever i. Ena stunden säger skolan att man måste vara
neutral, men i nästa stund tar man tydligt ställning.”
Även om läroplanen säger
att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell har detta hittills inte
inneburit att utbildningen i sin helhet ska vara fullständigt rensad från
konfessionella inslag. Det skulle nämligen innebära att besök inte får göras i
några religiösa helgedomar och att en skola inte får ta emot besök från till
exempel Stadsmissionen. Om utvecklingen skulle gå i denna riktning leder det
till att barnen inte får den allmänbildning om samhället de bör få i skolan.
Såsom DO och skolcheferna
nu valt att tolka den nya diskrimineringslagen för skolan innebär detta @ som
föräldern ovan påpekade @ att vi får en situation av bakvänd diskriminering,
där det stora flertalet kan uppleva sig kränkta. DO:s resonemang leder dessutom
till den absurda slutsatsen att det är olagligt att tända adventsljusen i
skolan, som skolminister Jan Björklund har påpekat. Detsamma torde då gälla
sången Vi
sätter oss i ringen i förskolan.
Visst är frågorna om hur
Sverige och svenska traditioner ska förhålla sig till det nya mångetniska
Sverige viktiga. Trots att Sverige är ett ganska tolerant samhälle finns
fortfarande mycket kvar att göra. I dag drabbas människor med invandrarbakgrund
av diskriminering, utanförskap, arbetslöshet och segregation. I skolans värld
finns allvarliga problem med mobbning, glåpord och sexuella trakasserier
etcetera. Lösningen på dessa uppenbara problem kan dock knappast vara att
förbjuda skolbarn att sjunga sommarpsalmer.
Nej, barn i svenska skolor
måste få lära sig Sveriges månghundraåriga traditioner för att förstå den tid
vi lever i, samtidigt som vi bejakar det nya som växer fram. Den som inte är
trygg i sin egen identitet har svårt att respektera andras kulturer. Ett
mångetniskt samhälle måste innebära respekt för olika religioner och olikheter.
Det måste också inkludera vårt lands traditioner som vuxit fram under de
senaste tusen åren. Att en myndighet tvingar majoriteten av befolkningen i ett
land att glömma sina egna traditioner och kommendera fram nya är befängt. Den
som inte förstår sina egna rötter kan inte heller förstå andras behov av sina
rötter.
Jag uppskattar att
skolminister Björklund försvarat de traditionella inslagen i skolan, med till
exempel adventsljuständning och möjligheten att använda kyrkolokaler vid
skolavslutningar, men nu är det angeläget att detta också förtydligas för
landets skolledare @ och DO @ i lagrummet. När en ny skollag arbetas fram är
det viktigt att detta införlivas på något sätt. Här får inte råda någon
oklarhet.
Vad avser statsrådet att göra
för att klargöra för landets skolledare vad som gäller kring skolavslutningar
och besök i kyrkolokaler?
Vad avser statsrådet att göra för att motverka situationen där majoriteten diskrimineras,
det som ovan benämnts bakvänd diskriminering?