den 1 december

Interpellation

2006/07:121 Regeringens åtgärder mot barnsexturism

av Lena Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Tre miljoner barn drabbas varje år av vuxnas övergrepp i samband med utlandsresor. Denna moderna form av slaveri måste stoppas. Den tidigare svenska regeringen har gjort ett tydligt ställningstagande mot barnsexturism vid världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Kongressen med Sverige som värdland var den första i sitt slag och året var 1996. Sedan dess har mycket lite hänt. Frågan om barnsexturism har bollats runt mellan olika ministrar och ingen har velat ha den på sitt bord.

I kommande handlingsplaner och skrivelser bör regeringen tydliggöra skillnaden mellan människohandel för sexuella ändamål, prostitution och barnsexturism. Ett barn är alltid ett barn och kan inte prostituera sig. Det är även vanligt att barn utnyttjas utan att det förekommer någon utväxling av pengar. Eftersom svenska mäns efterfrågan på sex med barn bidrar till att upprätthålla handeln med barns kroppar i ett flertal länder har Sverige ett stort ansvar för att bekämpa barnsexturismen.

Frankrike har tidigare tagit initiativ till ett gemensamt samarbete mot barnsexturism mellan medlemsländerna i EU. Initiativet lades fram vid ett informellt EU-turismministermöte i oktober 2005 och innehöll förslag till tre typer av åtgärder mot barnsexturism:

@ Att upprätta en ”informell myndighet” för samråd mellan medlemsstaterna för att samordna bästa möjliga rutiner för att bekämpa barnsexturism och att inrätta en webbsida i syfte att göra en kartläggning av situationen i länder drabbade av barnsexturism.

@ Att anta en europeisk stadga, inspirerad av Ecpats uppförandekod för resebranschen mot barnsexturism, även riktad till annan yrkespersonal.

@ Att initiera ett samarbete mellan medlemsstaternas ambassader i länder drabbade av barnsexturism, tillsammans med lokala myndigheter och enskilda organisationer (NGO:er) på platsen.

Frankrike har vid olika tillfällen tagit upp initiativet igen i olika EU-sammanhang för att diskutera förslaget och konkretisera dess innehåll. Än så länge har inga andra regeringar visat sitt stöd, inte heller Sveriges.

Jag vill ställa följande frågor till justitieministern:

1. Avser justitieministern att hörsamma det franska initiativet till ett samarbete mot barnsexturism mellan EU-länderna?

2. Vilka åtgärder avser justitieministern i övrigt att vidta för att Sverige ska ta sitt ansvar i arbetet mot barnsexturismen?