den 30 november

Interpellation

2006/07:118 Det fasta telefonnätet

av Karin Nilsson (c)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Den 8 januari för två år sedan drog en förskräcklig storm över Småland. Alla känner till Gudruns framfart men alla känner kanske inte till att sviterna av den fortfarande är kännbara för flera hushåll i Kronobergs län.

Att ha en telefon som fungerar och en hyggligt bra Internetuppkoppling är för de flesta en självklarhet i dag. Men så är det inte för alla.

Här är bara ett av flera exempel:

I en by 2,5 mil från Ljungby ligger fortfarande telefontrådarna på marken. En del av telekabeln som i dag betjänar byns hushåll ligger i Telias egna ledningsgator, medan den längsta sträckan är utrullad i elbolagets ledningsgator.

Om kabeln hängs upp på de stolpar som den ligger bredvid i dag och de utökas med tre nya stolpar kommer hushållen i byn att få tillbaka framtidstron. I stället har nu Telia bestämt sig för att rulla ihop sin kabel och i stället erbjuda fast telefoni enligt ett nytt påfund som de kallar ”fast mobiltelefon”. Tilläggas kan att området har mycket dålig mobiltäckning och att det inte heller är aktuellt med någon utbyggnad av 3 G-master.

Ett 40-tal hushåll som tillhör en annan telefonstation i grannskapet har fast telefonförbindelse och det är endast 200 meter till närmaste fastighet som har fått tillgång till en ny fast kabel med ADSL-uppkoppling.

Ska då hushållen i denna by:

-            aldrig få tillgång till bredband?

-            aldrig få någon annan teknikförbättring än den hushållen själva klarar av att investera i?

-            aldrig få fullgod mobiltäckning för telefon eller modem?

-            tvingas söka upp en plats utomhus för att få täckning då man vill ringa?

-            missa alla inkommande samtal då man befinner sig hemma inomhus?

-            aldrig kunna lita på trygghetslarm för sina äldre?

-            förlita sig på ett mobilnät som, om det tidvis ändå finns mobiltäckning, kan vara överbelastat om man måste ringa 112 i en nödsituation?

-            tvingas skriva på avtal för ”fast mobiltelefon” och därmed friskriva Telia från ansvaret att återupprätta en fast telefonförbindelse?

Infrastrukturen i form av telefonkabel vilar på Telias välvilja och ekonomi. Samtidigt är marknaden att nyttja dessa telefonkablar fri för vilken operatör som helst som vill sälja sina tjänster till de enskilda hushållen med konkurrerande priser. Detta system gör att både nybyggnation, upprustning och återuppbyggnad av befintliga ledningsnät blir ointressant i glesbebyggda områden. Elmarknaden skiljer sig i detta avseende i form av uttagande av nätavgifter från alla elkonsumenter vilket bättre garanterar infrastrukturen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa likvärdiga förutsättningar för Sveriges orter och enskilda hushåll att få tillgång till trygga och driftsäkra ledningsnät för telefon och modern teknik?