den 30 november
Interpellation
2006/07:113
Den kommunala kostnadsutjämningen
av Karl Sigfrid
(m)
till
statsrådet Mats Odell (kd)
Kostnadsutjämningen
är en del av den kommunala skatteutjämningen som kompenserar för kostnader som
kommunerna själva inte bedöms kunna påverka. Kommunernas kostnadsutjämning
baseras på förutsättningarna inom nio områden, däribland skolan, äldrevården
och bebyggelsestrukturen. Landstingens kostnadsutjämning baseras på
förutsättningarna för hälso- och sjukvården.
Kostnadsutjämningssystemet
tar inte hänsyn till faktiska kostnader utan endast till standardkostnaden för
verksamheterna, det vill säga den genomsnittliga kostnaden. En av de faktorer
som faller utanför systemet är det allmänna löneläget i regionen. Sveriges
Kommuner och Landsting(SKL) har konstaterat att de regionala löneskillnaderna
är stora i Sverige och att lönerna är särskilt höga i Stockholm. Det gäller för
det privata näringslivet och det gäller i allt större utsträckning för kommun-
och landstingsanställda.
Bland annat
Kommunförbundet i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i
Stockholm och Svenskt Näringsliv har framfört synpunkten att löneskillnader bör
beaktas i kostnadsutjämningen. Detsamma bör gälla höga kostnader för lokaler,
enligt Stockholms kommun. Det kan tyckas inkonsekvent att storstädernas höga
lokalkostnader inte beaktas medan höga lokalkostnader till följd av
överkapacitet på avbefolkade orter är en faktor som räknas.
Från kommunalpolitiskt
håll har kostnadsutjämningen även kritiserats för att vara för komplicerad.
Utfallet för en enskild kommun beror på kommunens förutsättningar i relation
till andra kommuners förutsättningar. För att förutse kostnadsutjämningens
framtida utfall krävs därför inte bara prognoser för den egna kommunens utveckling
utan även prognoser för utvecklingen i resten av landets kommuner.
Kostnadsutjämningens utfall blir i praktiken omöjligt att förutse, vilket
försvårar kommunernas ekonomiska planering.
Den 18 oktober kom
utredningen Deluppföljning
av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84) som konstaterar
att de regionala löneskillnaderna inte är övergående. Tvärtom tycks de öka över
tiden. Kommunernas lönekostnader är högst i Stockholmsregionen. Landstingens
lönekostnader är högst i Stockholms län och i Uppsala län. Utredningen föreslår
att en ny delmodell som tar hänsyn till lönekostnader införs i
kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting. Tillämpat på år 2006
innebär förslaget att 38 kommuner och 3 landsting skulle tilldelas ett
lönekostnadstillägg.
Utredningen föreslår även
en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet. Den
nuvarande modellen baseras på den faktiska byggkostnaden per kvadratmeter, som
enligt utredningen inte bara beror på strukturella förhållanden utan även på
självvalda kvalitetsskillnader. Den föreslagna modellen baserar sig på enbart
klimat och regionala skillnader i lönekostnader för byggarbete. Modellen
skulle, precis som den nu gällande modellen, medföra en omfördelning till
framför allt Stockholms och Västerbottens län. Dock är den föreslagna
omfördelningen betydligt mindre än med den nuvarande modellen.
Sammantaget skulle de
föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner innebära
ett plus, däribland för dem som drabbas hårdast av skatteutjämningen. De som
skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna och Värmdö.
Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot förlora pengar, liksom
Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna för dessa kommuner är dock
relativt små och vägs upp av att Stockholms läns landsting skulle få en
budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor.
Med anledning av
ovanstående vill jag fråga statsrådet Mats Odell:
1. Är det statsrådets avsikt att verka för de förändringar
som utredningen föreslår om förändrad kostnadsutjämning, och när kan
förändringarna i så fall ske?
2. Avser statsrådet att förändra kostnadsutjämningen på ett
sätt som förenklar kommunernas långsiktiga ekonomiska planering?
3. Avser statsrådet att låta
lokalkostnader bli en faktor som inkluderas i kostnadsutjämningen?