den 30 november

Interpellation

2006/07:113 Den kommunala kostnadsutjämningen

av Karl Sigfrid (m)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Kostnadsutjämningen är en del av den kommunala skatteutjämningen som kompenserar för kostnader som kommunerna själva inte bedöms kunna påverka. Kommunernas kostnadsutjämning baseras på förutsättningarna inom nio områden, däribland skolan, äldrevården och bebyggelsestrukturen. Landstingens kostnadsutjämning baseras på förutsättningarna för hälso- och sjukvården.

Kostnadsutjämningssystemet tar inte hänsyn till faktiska kostnader utan endast till standardkostnaden för verksamheterna, det vill säga den genomsnittliga kostnaden. En av de faktorer som faller utanför systemet är det allmänna löneläget i regionen. Sveriges Kommuner och Landsting(SKL) har konstaterat att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige och att lönerna är särskilt höga i Stockholm. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt större utsträckning för kommun- och landstingsanställda.

Bland annat Kommunförbundet i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i Stockholm och Svenskt Näringsliv har framfört synpunkten att löneskillnader bör beaktas i kostnadsutjämningen. Detsamma bör gälla höga kostnader för lokaler, enligt Stockholms kommun. Det kan tyckas inkonsekvent att storstädernas höga lokalkostnader inte beaktas medan höga lokalkostnader till följd av överkapacitet på avbefolkade orter är en faktor som räknas.

Från kommunalpolitiskt håll har kostnadsutjämningen även kritiserats för att vara för komplicerad. Utfallet för en enskild kommun beror på kommunens förutsättningar i relation till andra kommuners förutsättningar. För att förutse kostnadsutjämningens framtida utfall krävs därför inte bara prognoser för den egna kommunens utveckling utan även prognoser för utvecklingen i resten av landets kommuner. Kostnadsutjämningens utfall blir i praktiken omöjligt att förutse, vilket försvårar kommunernas ekonomiska planering.

Den 18 oktober kom utredningen Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84) som konstaterar att de regionala löneskillnaderna inte är övergående. Tvärtom tycks de öka över tiden. Kommunernas lönekostnader är högst i Stockholmsregionen. Landstingens lönekostnader är högst i Stockholms län och i Uppsala län. Utredningen föreslår att en ny delmodell som tar hänsyn till lönekostnader införs i kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting. Tillämpat på år 2006 innebär förslaget att 38 kommuner och 3 landsting skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg.

Utredningen föreslår även en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet. Den nuvarande modellen baseras på den faktiska byggkostnaden per kvadratmeter, som enligt utredningen inte bara beror på strukturella förhållanden utan även på självvalda kvalitetsskillnader. Den föreslagna modellen baserar sig på enbart klimat och regionala skillnader i lönekostnader för byggarbete. Modellen skulle, precis som den nu gällande modellen, medföra en omfördelning till framför allt Stockholms och Västerbottens län. Dock är den föreslagna omfördelningen betydligt mindre än med den nuvarande modellen.

Sammantaget skulle de föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner innebära ett plus, däribland för dem som drabbas hårdast av skatteutjämningen. De som skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna och Värmdö. Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot förlora pengar, liksom Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Mats Odell:

1. Är det statsrådets avsikt att verka för de förändringar som utredningen föreslår om förändrad kostnadsutjämning, och när kan förändringarna i så fall ske?

2. Avser statsrådet att förändra kostnadsutjämningen på ett sätt som förenklar kommunernas långsiktiga ekonomiska planering?

3. Avser statsrådet att låta lokalkostnader bli en faktor som inkluderas i kostnadsutjämningen?