den 10 oktober

Interpellation

2006/07:1 Sveriges deltagande i ISAF:s styrka i Afghanistan

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

De 5 oktober övertog den Natoledda ISAF-styrkan, där Sverige deltar, ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan från USA:s armé. Mandatet för ISAF-styrkan har därigenom kraftigt förskjutits från det ursprungliga. Vänsterpartiet ser med oro på att den ökade risken för att den svenska truppen ska kunna sammanblandas med de tidigare trupperna i den USA-ledda operationen Enduring Freedom. Vänsterpartiet ställer sig även starkt kritiskt till det faktum att ISAF-styrkan nu avlastar den amerikanska armén, som i stället kan överföra militära resurser till den folkrättsvidriga ockupationen i Irak.

På FN:s initiativ bildades i mars 2002 United Nations Assistance Mission in Afghanistan (Unama), vilken följdes av bildandet av en militär, fredsbevarande säkerhetsstyrka, International Security Assistance Force (ISAF), till vilken Sverige hittills bidragit.

Till en början skulle Sveriges deltagande vara begränsat till Kabulområdet och uppgiften för den svenska truppens del skulle vara att skydda civila insatser. I april 2004 utvidgades emellertid svensk trupps verksamhet till insatser i norra Afghanistan, till det område som tidigare behärskades av den så kallade Norra alliansen och som i dag styrs av general Abdul Rashid Dostum.

2002 inledde Förenta nationerna en utredning av en rad krigsförbrytelser begångna av Dostum. Han är starkt misstänkt för omfattande och grova brott mot de mänskliga rättigheterna, bland annat de så kallade containermorden, då tillfångatagna talibaner tätt sammanpackade stängdes in i containrar, där de sedan i hettan fick törsta och svälta ihjäl. Svensk trupp är alltså placerad i ett område som kontrolleras av denne krigsherre, som om han fördes inför internationella domstolen i Haag med största sannolikhet skulle dömas till ett mycket strängt straff.

Den 12 september utsattes delar av den svenska ISAF-styrkan för beskjutning, för andra gången på kort tid. Vid tillfället understödde man den afghanska armén i en operation i Boka i nordöstra Afghanistan.

När den USA-ledda koalitionen angrep Afghanistan ställde sig den dåvarande regeringen kritisk. Den dåvarande regeringen förklarade med anledning av de så kallade terrorismresolutionerna 1368, 1373 och 1378: ”Själva resolutionerna utgör dock enligt svensk uppfattning inte en tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i Afghanistan.” (2003/04:71, s. 8). Nu ska ISAF-styrkan fortsätta koalitionens arbete i Afghanistan.

Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson menar att ISAF:s mandat måste klargöras:

Om man bara övertar den militära strategi som USA misslyckats med @ utan förhandlingar och utan försök till fredsuppgörelse med talibanerna @ kommer man att misslyckas. Varken Nato eller FN:s säkerhetsråd har klargjort hur en fredsbevarande uppbyggande strategi ska se ut.

Enligt Svenska Afghanistankommittén har talibanerna och andra, som utövar motstånd, stark förankring hos lokalbefolkningen i flera regioner. Det blir därmed allt svårare att göra skillnad mellan den civila befolkningen i byarna och upprorsmännen. Detta gör att krigföringen mot talibanerna ofelbart drabbar de civila, kanske till och med huvudsakligen civila.

Svenska Afghanistankommittén uppmanar även de länder som ingår i ISAF att säga nej när Nato (som leder FN-styrkan) nu ber om truppförstärkning och rätt att kommendera FN-trupper till uppgifter och regioner som Nato självt ska avgöra (och inte de bidragande länderna). Länder, Natomedlemmar eller inte, ska medverka till FN-insatser bara när de rymmer övertygande förutsättningar att bidra till fred, säkerhet och återuppbyggnad. Vänsterpartiet anser att de förutsättningarna är ytterst dåliga under de rådande omständigheterna.

Operation Enduring Freedom, vars arbete nu ska fullföljas av ISAF, kan svårligen beskrivas som något annat än ett misslyckade. Den USA-ledda koalitionen har genom sin krigföring bedrivit ett kontraproduktivt arbete som underlättat nyrekryteringen till talibanerna, som i dag växer sig starkare. Enligt Amnesty International har omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna genomförts i Afghanistan under de gångna åren, bland annat olagliga fängslanden, våldtäkter och mord. Även de amerikanska trupperna har utfört brott mot de mänskliga rättigheterna; bland annat har fångar som fängslats på lösa grunder misshandlats till döds.

Genom att ISAF nu tar över ansvaret för hela Afghanistan torde det vara omöjligt att undgå att inte sammanblandas med de tidigare amerikanska styrkorna. Risken är överhängande att ISAF kommer att överta den amerikanska militära strategin, en strategi som snarare försvårat möjligheterna att bygga frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i Afghanistan.

Jag vill fråga utrikesministern:

1. Hur kommer utrikesministern att förhålla sig till Natos begäran om truppförstärkning och rätt att kommendera FN-trupper till uppgifter och regioner som Nato självt och inte de bidragande länderna ska avgöra?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att ISAF:s mandat klargörs?

3. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att ISAF ska välja en annan strategi än den uppenbart misslyckade som Operation Enduring Freedom, som nu flyr fältet, tillämpat i Afghanistan?

4. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta i den händelse ISAF tillämpar samma strategi som USA-alliansen och Enduring Freedom hittills gjort?