Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge gymnasielärarna tillräckliga kunskaper för att de själva bättre ska kunna förstå elevers problem och ibland kunna vidta enkla åtgärder för att skapa bättre möjligheter till kunskapsinhämtande.
För lärare på grundskolan känns det helt naturligt att ha en helhetssyn på eleverna. Detta innebär bl.a. att man är angelägen om att fortbilda sig inte bara inom sina egna ämnesområden utan också på andra områden som har med elevernas problem och möjligheter att göra.
När eleverna kommer till gymnasiet blir utbildningen, helt naturligt, mera inriktad på rena kunskaper. Men för många elever finns det fortfarande problem som i vissa fall kan utgöra hinder för inlärning.
Vi vet också att många elever inte fullföljer sin gymnasieutbildning och vi har anledning att fundera över varför. En av anledningarna kan vara att det inte är lika självklart på gymnasiet att pedagogerna ska känna till de inlärningsproblem som har att göra med exempelvis dyslexi, dyskalkyli, adhd och Asperger. Därmed har man större svårigheter att bemöta eleverna på ett adekvat sätt.
Min åsikt är inte att lärare på gymnasiet ska bli specialister på olika diagnostisterade problem, men genom styrd fortbildning borde man ge gymnasielärarna tillräckliga kunskaper för att de själva bättre ska kunna förstå problemen och ibland kunna vidta enkla åtgärder för att skapa bättre möjligheter till kunskapsinhämtande.