Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bilden av HBT i läromedel.
Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen.
Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp som deltagit i nätverkets arbete med motionen.
HBT är en paraplybeteckning för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning.
Med transpersoner brukar man avse transvestiter, transsexuella, intersexuella drag kings eller queens som har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från vad som utifrån stereotypa men utbredda föreställningar kan förväntas beroende på deras biologiska kön. Det kan också vara individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla ska kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, diskriminering och våld.
Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkande LU 1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”.
Trots dessa ställningstaganden finns diskriminering även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
I denna motion, som är ett resultat av vårt tvärpolitiska samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle ska kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
Delar av läromedel i undervisningen som rör homosexualitet, bisexualitet och transpersoner baserar sig på okunnighet och fördomar. Det handlar om såväl böcker på grundskole- och gymnasienivå som litteratur vid universitet och högskolor. RFSL:s ungdomsförbund RFSL Ungdom har i en studie (oktober 2003) presenterat en unik studie av läromedlen på grundskole- och gymnasienivå som ger anledning till oro.
RFSL ungdom berättar att några publikationer (Linnman, Wennerber, Carlsten, Magnusson) omedelbart blev indragna för vidare försäljning av Liber förlag efter ett reportage i folkradion 2003. Ett flertal bokförlag kontaktade RFSL Ungdom för hjälp med att revidera och ta fram nya texter till sina böcker.
Men trots detta och denna uppmärksamhet så genomförde Ekot (Sveriges Radio) under hösten 2004 en undersökning för att se spridningen av böckerna som RFSL Ungdom svartlistade. Den visade sig att var femte skola fortfarande använder någon av de svartlistade böckerna.
Fortfarande trycks och marknadsförs alltså läroböcker som varnar ungdomar för homosexuella. Kränkande eller djupt fördomsfulla läromedel bör ytterst räknas som en form av trakasserier och behandlas som ett diskriminerings- och arbetsmiljöproblem. Detta är inte acceptabelt och måste med eftertryck motverkas!
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.