Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning i syfte att avskaffa det svenska kårobligatoriet.
Föreningsfriheten är en grundläggande demokratisk rättighet. Den är även grundlagsfäst i Sverige och en självklarhet i en demokrati. Denna rättighet bör gälla utan undantag. Men svenska studenter omfattas inte av föreningsfriheten. Genom förordning (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor tvingas alla högskole- och universitetsstudenter vara medlemmar i en studentkår.
Frågan om kårobligatoriet har utretts vid ett flertal tillfällen och riksdagen har även fattat beslut om att obligatoriet ska avskaffas. Detta beslut revs dock upp innan det hann genomföras. Problemet är att ingen av de utredningar som har genomförts har haft siktet inställt på ett avskaffande eller på det principiella problemet att studenter tvingas in i en sammanslutning utan möjlighet till utträde, oavsett vad denna sammanslutning fattar för beslut, uttalar för åsikt eller hur den hanterar de pengar den erhållit av studenterna.
Att avskaffa kårobligatoriet är inte detsamma som att slopa studentkårerna. Det handlar om att försvara grundläggande demokratiska rättigheter. Studentkårerna fyller en viktig roll när det gäller studiesocial verksamhet och när det gäller att säkra studentinflytandet. Dessa frågor måste dock kunna lösas utan obligatoriskt medlemskap för alla studenter.
Studenter är intelligenta individer, kapabla att fatta egna beslut om sin tillvaro och framtid. De flesta förstår att de är hjälpta av en stark studentkår, och skulle därför gå med – även utan ett tvång. Det är hög tid att myndigförklara Sveriges studenter. Att på 2000-talet tvinga människor att vara med i en ideell förening är orimligt. För att även Sveriges studenter ska ha möjlighet att välja själva vilka föreningar de vill delta i, måste det otidsenliga kårobligatoriet avskaffas.
Detta bör ges regeringen till känna.