Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning om säkerhet på Internet i grundskolan.
I FN:s Barnrättskommittés slutrapport till den svenska regeringen daterad januari 2005 underströks att Sverige måste: “strengthen the protection measures for children who are using Internet and the awarness-raising programmes for children about the negative aspect of Internet…” 1.
Organisationen Ecpat uppger att de så gott som varje vecka blir kontaktade av lärare, skolungdomar eller föräldrar som ställer frågor om vad man kan göra eller vem man ska vända sig till med frågor relaterade till Internet när barn har farit illa.
Organisationen har från 1998 då Skolverket lanserade projektet IT i Skolan – ItiS, som gick ut på att alla elever skulle ha tillgång till en dator, Internet och egna e-mailadresser mm, föreläst för ungdomar om farorna på nätet. Ett av deras projekt, ”Internet Action”, gick ut på att uppmärksamma mellanstadieeleverna på att det finns personer som söker kontakt med barn på Internet i sexuellt syfte. Det finns med i svenska regeringens handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn, (november 1999), där det står att materialet från Internet Action ska användas och spridas, så att fler elever får del av budskapet. Detta har dock inte genomförts trots påtryckningar så sent som våren 2005.
Även i proposition nr 1999/2000:86 ”Ett informationssamhälle för alla” nämns särskilt Internet Action-kampanjen i avsnittet som rör skydd av barn. I riksdagsbeslutet med anledning av propositionen sägs: ”Regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en globaliserad medievärld.”
Än så länge har barn i Sverige inte ett ”gott skydd i en globaliserad medievärld”.
Många barn känner till att de ska vara försiktiga i kontakten med personer de träffat på Internet, som exempelvis att de inte ska lämna ut personliga uppgifter och alltid ska vara två vid första personliga mötet. Det råder dock fortfarande stor brist på insikt om konsekvenserna av att lägga ut bilder på sig själv, använda webbkamera osv. Unga flickor beskriver att de är beroende av att lägga ut bilder på sig själva för att upprätthålla sitt självförtroende. Bilderna blir inte sällan sexualiserade och leder många gånger till alltmer utmanande bilder. En del ungdomar visar upp sig i webbkameran mot ersättning, ovetande om att bilden/filmen sparas och sprids för all framtid. Dessa bilder/filmer kan senare användas i utpressningssyfte, för att tvinga fram alltmer vågade bilder. Utpressningssituationen leder många gånger till att flickorna inte vågar berätta för någon anhörig på grund av skam och rädsla. Då frågorna inte heller berörs i skolundervisningen förebyggs varken liknande situationer eller hjälper de elever som drabbats.
Mot bakgrund av att tillgång till datorer och Internet finns i stort sett för alla skolelever, på alla skolor i Sverige idag och dagligen används i undervisningen, borde det vara en självklarhet att skolan tar sitt ansvar och lär eleverna hur de ska förhålla sig till Internet. I en undersökning som genomfördes av Ecpat Sverige i augusti månad 2006, bland ungdomar i åldrarna 13–25 år, bekräftas att även ungdomarna själva anser att ”säkert surfande på Internet – pedofila aktiviteter på Internet” är den viktigaste frågan att prioritera inom kommersiell sexuell exploatering och bör läras ut i skolan.
Kunskap om säkerhet på Internet bör därför läras ut så snart datorer används i undervisningen. Det räcker sammanfattningsvis inte att enbart eventuellt införa en kriminalisering av förövarnas beteende, s.k. grooming, utan förebyggande insatser måste också införas, genom den kunskapskanal i Sverige som når alla barn, dvs. skolan.2
| [1] | FNs Barnnrättskommittés Concluding Observations, punkt 44 a, s. 8. |
| [2] | Källa: Ecpat |