Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privata företags rätt att sälja akademisk utbildning.
Fram till mitten av 1990-talet kunde intresserade studenter köpa akademiska (poänggivande) kurser av privata företag/organisationer. Men som ett led i att genomdriva tesen att ”all akademisk utbildning skall vara kostnadsfri” togs denna möjlighet bort.
Den verksamhet som dessa ”utbildningsföretag” bedrev var mycket uppskattad hos studenterna. Det stora utbudet av kurser erbjöd en god möjlighet för de studenter som ville skynda på sin utbildning och/eller hinna ikapp studier som de tidigare misslyckats med, att göra så på ett kostnadseffektivt vis. En intensiv sommarkurs som ges under sex till åtta veckor kostar totalt sett mindre än en normal 20-veckorskurs. Det som studenten förlorar på kursavgiften vinner denne på den kortare kurstiden och därmed de lägre levnadskostnaderna. Den akademiska kvaliteten garanterades av att det var lärare från närliggande universitet som stod för examinationen.
Utbildningsföretagen fungerade också som ett effektivt komplement till universiteten och högskolorna, genom att de tillgodosåg en stor del av den efterfråga på populära kurser som lärosätena inte själva hade resurser att tillgodose.
När möjligheten att på detta vis köpa akademiska kurser eliminerats, har trycket på universiteten ökat. Detta gäller framför allt populära kurser på grundnivå, exempelvis företagsekonomi 0–20 poäng. Men eftersom denna kurs (liksom alla andra kurser på grundnivå) är nödvändig för att läsa vidare inom området måste alla igenom den. På så sätt har en besvärande flaskhals skapats i systemet, vilket drivit upp betygskraven till orimliga nivåer. Följden av detta är att studenterna i stället tvingas läsa upp sina betyg på komvux. Det tar tid och kostar därmed pengar.
Möjlighet att köpa akademiska kurser – med tydlig kvalitetskontroll – har många fördelar. Den är kostnadseffektiv och den minskar trycket på universiteten genom att antalet sökande till de populära grundkurserna minskas, vilket ger universiteten bättre möjligheter att lägga resurser på de mer akademiskt, krävande fördjupningskurserna.
Sist men inte minst, den ger också möjlighet för privata aktörer att etablera sig på en marknad som är stadd i snabb expansion och som innehåller en enorm potential.
Mot bakgrund av vad som ovan sagts bör privata företag – med kvalitetskontroll – ges tillstånd att sälja poänggivande akademiska kurser.