Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att staten tar över ansvaret för finansieringen av kommunala lärcentrum.
I samband med Kunskapslyftet växte ett stort antal s.k. regionala lärcentrum fram. I dag finns det lärcentrum i ca 250 kommuner. Glesbygdsverkets rapporter om lärcentrum visar tydligt att dessa växt upp utifrån lokala och regionala behov och förutsättningar. Där sägs att lärcentrumsverksamheten ofta handlar om att erbjuda en neutral arena för bred samverkan kring vuxenutbildning, att förverkliga en infrastruktur för vuxnas lärande, att utveckla flexibelt lärande och arbeta för en behovsstyrning av utbudet.
Landets lärcentrum erbjuder i dag såväl grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, kvalificerad yrkesutbildning som högskoleutbildning. Inte minst har lärcentrum inneburit en förbättrad tillgång till högskoleutbildning och därigenom bidragit till en breddad rekrytering. Ungefär 10 % av alla högskolestudenter läser vid lärcentrum. En majoritet av dem har en bakgrund där tidigare erfarenheter av studier vid högskola saknas. Många av dessa studenter är äldre än genomsnittet högskolenybörjare. Dessutom gör studier vid lärcentrum det möjligt att bo kvar på hemorten och att högskoleutbildningen har fått en större geografisk spridning.
Dessvärre drivs ofta verksamheten som tidsbegränsade projekt, vilket skapar osäkerhet och otrygghet. Detta var ett problem som uppmärksammades redan i Glesbygdverkets rapport om lärcentrum 2004. Sedan dess har läget blivit ännu mer prekärt eftersom de flesta yttre källorna till finansiering av lärcentrum redan har upphört eller upphör vid 2006 års utgång. Verksamheten vid lärcentrum bör få möjlighet att utvecklas och få en betydligt fastare form. Kommunerna måste få möjlighet att utveckla verksamheten och exempelvis samarbeta om en gemensam infrastruktur med ett större lärcentrum i en större kommun som nav och med olika mindre lärcentrum i angränsande mindre kommuner som lättillgängliga satellitenheter.
Framför allt måste ytterligare medel tillföras verksamheten, och det bör skapas en hållbar lösning för finansieringen av lärcentrum som permanenta lärmiljöer. Eftersom huvuddelen av de utbildningar som genomförs vid lärcentrum är statligt finansierade är det rimligt att staten också finansierar de fysiska förutsättningarna för dessa utbildningar och sålunda övertar detta ekonomiska åtagande från kommunerna. Kostnaderna för detta redovisas i Vänsterpartiets budgetmotion (se 2006/07:Fi245). Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.