Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en kyrkolokal ska kunna användas för t.ex. skolavslutningar.
Sommartid är blomstertid. Det är då barn och ungdomar på skolavslutningar, runt om i landet, tillsammans sjunger in sommarlovet. De får lyssna till några väl valda ord av kyrkans präst och kan därefter springa ut i värmen. På andra ställen har man firat första advent i kyrkan. Så har det sett ut i årtionden, runt om i landet, men kanske inte längre.
Under våren 2006 har nämligen den statliga myndigheten Diskriminerings-ombudsmannen (DO) givit besked om att våra traditionella skolavslutningar är diskriminerande och att de därför bör äga rum i andra lokaler än kyrkans. Att sjunga psalmer som sjungits i många generationer förbjuds och prästernas tal om de värderingar som ligger till grund för hela vårt samhälle anses skadliga. Skolverket har endast uttryckt sig vagt om möjligheten att hålla skolavslutning i en kyrkolokal.
DO:s tyckande börjar nu slå igenom i vårt land. I slutet av oktober fick t.ex. lärare och elever vid Västerängsskolan i Bålsta i Uppsala län beskedet av sin rektor att de inte får gå till Svenska kyrkans lokaler för att fira första advent. Rektorn menade att det är en kränkning av de barn som har en annan religion. Västerängsskolan har en mångårig tradition av att gå upp till kyrkcentrum för att fira advent. Där har man sjungit några traditionella advents- och julsånger och prästen har berättat någon liten berättelse, vilket har varit mycket uppskattat av såväl elever som personal. De elever som på grund av annan övertygelse inte har kunnat eller velat gå till kyrkcentrum, har sluppit detta och i stället arbetat tillsammans med någon personal i skolan. Men nu är det alltså stopp.
En skola som redan till våravslutningen följde DO:s besked var Lövestads skola i Skåne. Där förbjöds den andra versen av den klassiska psalm 199 eftersom Gud nämns i den. Inte heller fick eleverna på låg- och mellanstadieskolan traditionsenligt tåga upp till Lövestads kyrka. Avslutningen där fick enligt rektorns kriterier enbart äga rum under förutsättningen att man slapp prästen, psalmerna och välsignelsen. En utpressning som kyrkoherden hedervärt tackade nej till.
En av de skolor som valde att inte böja sig för DO:s besked, ligger på västkustens Orust. Där sjöng man som vanligt sommarpsalmerna i en högtidlig kyrka, och prästen gjorde som han alltid gjort; välsignade skolbarnen. Denna skola har nu anmälts av organisationen Humanisterna som menar ”att skolan inte ska syssla med religiös verksamhet”.
Visst är frågorna om hur Sverige och svenska traditioner ska förhålla sig till det nya mångetniska Sverige viktiga. Trots att Sverige är ett ganska tolerant samhälle, finns fortfarande mycket kvar att göra. Idag drabbas människor med invandrarbakgrund av diskriminering, utanförskap, arbetslöshet och segregation. Lösningen på dessa uppenbara problem kan dock knappast vara att förbjuda skolbarn att sjunga sommarpsalmer. För vad ska DO då nästa gång klassa som diskriminerande? Julafton, midsommarafton, nationaldagen eller påskfirandet? Att över huvud taget informera om Sveriges kristna historia eller att göra ett studiebesök i en kyrka?
Nej, barn i svenska skolor måste få lära sig Sveriges månghundraåriga traditioner för att förstå den tid vi lever i, samtidigt som vi bejakar det nya som växer fram. Den som inte är trygg i sin egen identitet har svårt att respektera andras kulturer. Ett mångetniskt samhälle måste innebära respekt för olika religioner och olikheter. Det måste också inkludera vårt lands traditioner som vuxit fram under de senaste tusen åren. Att en myndighet tvingar majoriteten av befolkningen i ett land att glömma sina egna traditioner och kommendera fram nya är befängt. Den som inte förstår sina egna rötter kan inte heller förstå andras behov av sina rötter.
Regeringen måste därför tydliggöra, i de bestämmelser som rör skolväsendet, att en kyrkolokal ska kunna användas för t.ex. skolavslutningar.