Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering inom det humanitära biståndet.
Idag nekas 115 miljoner barn i världen rätten till utbildning. Av dessa barn lever 43 miljoner i länder som drabbats av väpnade konflikter. Ytterligare miljontals barn får en försämrad utbildning på grund av krigets effekter. Detta trots att barn har rätt till utbildning både i krig och i fred. Utbildning är dessutom särskilt viktigt i konfliktområden, då den ger struktur och normalitet i vardagen, skydd och trygghet, kunskaper om minor, hälsa och konflikthantering samt ger barnen framtidstro. För att kunna förverkliga FN:s millenniemål om utbildning för alla barn är det nödvändigt att satsa mer på utbildning för barn drabbade av konflikter.
Så kallade konfliktdrabbade instabila stater får mindre bistånd än andra stater som anses ha bättre samhällsstyrning: Instabila stater erhåller 43 % mindre än vad de har rätt till i förhållande till befolkning, fattigdom, policykapacitet och institutionell kapacitet. Biståndsflödet till instabila stater anses också dubbelt så osäkert som flödet till låginkomstländer (Levin och Dollar, 2005).1
Både utvecklingsorienterade och humanitära givare är motvilliga att ta riskerna att involveras i finansiering av utbildning i katastrofer och kroniska kriser. Ofta för att det inte finns en legitim regering att samarbeta med och att stödet tenderar att kanaliseras genom traditionella katastrofaktörer och enskilda organisationer. Katastrofaktörer har emellertid knappast mandat att bedriva utbildning. Utbildning prioriteras lågt.
Konsekvensen blir att de instabila konfliktdrabbade staterna får små mängder bistånd till utbildning i jämförelse med andra låginkomstländer, trots uppenbara och överväldigande utbildningsbehov. 2004 gick mindre än en tredjedel av officiellt bistånd till konfliktdrabbade instabila länder. De andra 33 låginkomstländerna, drygt hälften, fick mer än två tredjedelar. Samma år gick mindre än en femtedel av multilateralt bistånd till konfliktdrabbade instabila stater. Med andra ord prioriteras inte konfliktdrabbade stater i samma utsträckning som övriga låginkomstländer.
Humanitärt bistånd har också negligerats vid katastrofer och kroniska kriser. Humanitärt bistånd är en betydande form av stöd i de akuta och utdragna kriser som karaktäriserar instabila och konfliktdrabbade stater.
Rädda Barnen och övriga organisationer inom Save the Children har visat att det är möjligt att genomföra grundutbildning av god kvalitet i länder drabbade av konflikter, t.ex. Afghanistan, Nepal, Sudan, Angola, Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Elfenbenskusten.
Utbildning är en förutsättning för fred och utveckling. Inget land har nått varaktig ekonomisk tillväxt utan att en majoritet av alla barn har fått tillgång till utbildning. Utbildning ger också barn tillgång till andra rättigheter, så som de stadgas i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Regeringen bör i internationella organ och i bilaterala kontakter verka för att biståndsgivare och FN-organ prioriterar och avsätter mer pengar till utbildning inom det humanitära biståndet och att utbildning prioriteras vid utformningen av humanitära insamlingsappeller.
Regeringen bör i högre grad prioritera grundutbildning i humanitära insatser och insatser för tidig återuppbyggnad, samt slussa bistånd för utbildning även till konfliktdrabbade så kallade instabila stater.
| [1] | Konfliktdrabbade instabila stater: Afghanistan, Angola, Burundi, Kambodja, Centralafrikanska republiken, Tchad, Colombia, Elfenbenskusten, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Etiopien, Guinea, Haiti, Irak, Kongo, Liberia, Myanmar, Nepal, Nigeria, Pakistan, Papua Nya Guinea, Kongo, Rwanda, Sierra Leone, Somalia, Sri Lanka, Sudan, Östtimor, Uganda, Uzbekistan, Zimbabwe. Övriga låginkomstländer: Bangladesh, Benin, Bhutan, Burkina Faso, Kamerun, Komorerna, Gambia, Ghana, Guinea-Bissau, Indien, Kenya, Nordkorea, Kirgizistan, Laos, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Mali, Mauretanien, Moldavien, Mongoliet, Moçambique, Nicaragua, Niger, São Tomé och Principe, Senegal, Solomonöarna, Tadzjikistan, Tanzania, Togo, Vietnam, Jemen, Zambia. |