Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i bilaterala kontakter samt inom internationella organisationer gentemot stater som diskriminerar HBT-personer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s ansökarländer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundläggande HBT-kompetens i utrikesförvaltningen och Sida.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en FN-konvention om HBT-personers mänskliga rättigheter.
Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp som deltagit i nätverkets arbete med motionen.
HBT är en paraplybeteckning för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön.
Med transpersoner brukar man avse transvestiter, transsexuella, intersexuella, dragkings/queens och andra personer som har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från vad som utifrån stereotypa men utbredda föreställningar kan förväntas beroende på deras biologiska kön. Det kan också vara individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla ska kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.
Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkande LU1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv”.
Trots dessa ställningstaganden finns diskriminering även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle ska kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i utrikesutskottet.
Vi anser att Sverige i samband med biståndsgivning ska ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för. Det finns bl.a. ett stort behov av insatser för att stödja framväxten av HBT-personers egna organisationer i de länder där förtryck och diskriminering förekommer. Detta bör uppmärksammas särskilt såväl genom det bilaterala MR-stödet som genom stödet till utvecklingssamarbete genom enskilda organisationer.
I förhållande till EU:s ansökarländer måste Sverige bevaka att bedömningen av människorättssituationen (i enlighet med Köpenhamnskriterierna) också måste inkludera en bedömning av hur HBT-personers mänskliga rättigheter respekteras. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
En grundförutsättning för att Sveriges utrikespolitik ska kunna ha ett tydligt HBT-perspektiv är också att anställda inom Sida och utrikesförvaltningen har en grundläggande kompetens i frågor som rör homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Sverige bör i FN-sammanhang verka för att en konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet antas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.