Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur det nordiska samarbetet bör reformeras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Nordiska rådet.
Redan inledningsvis vill vi poängtera vikten av ett brett och fördjupat samarbete med våra grannländer. Riksdagen har all anledning att utöka kontaktytorna på ett modernt och ändamålsenligt sätt. Därför väcks åter denna mycket viktiga motion.
Nordiska rådet bildades 1952 som ett organ för samarbete mellan nordens parlament och regeringar i frågor av gemensamt intresse. Ledamöterna är valda av respektive parlament samt utses av respektive regering. Nordiska rådet samlas i allmänhet till session en gång om året. Mellan sessionerna företräds det av ett presidium, som består av tio ledamöter och leds av en president. Sedan 1971 finns även Nordiska ministerrådet med uppgift att ansvara för samarbetet mellan de nordiska regeringarna och Nordiska rådet.
Efter Nordiska rådets tillkomst har stora förändringar skett i våra relationer till våra nordiska grannländer och andra omkringliggande länder. Järnridån har fallit. Detta tillsammans med Sovjetunionens sönderfall har öppnat kontakterna med länder runt Östersjön, inte minst de baltiska staterna och Polen. Det tidigare Östtyskland är numera en del av Förbundsrepubliken Tyskland. Europeiska unionen har bildats. Tre av de nordiska länderna är sedan tidigare medlemmar och nu har även våra grannländer Estland, Lettland, Litauen och Polen anslutit sig. Norge och Island har särskilda avtal med Europeiska unionen.
Samarbetet inom och med Nato har utvecklats. Under samma tid har det vuxit fram nya organisationer av olika slag som behandlar många frågor som berör de nordiska länderna.
Vi ser i ökad utsträckning hur nordiska företag går ihop för att öka sin slagkraft i syfte att möta konkurrensen från en alltmer globaliserad världsekonomi. De internationella affärskontakterna får allt större omfattning. Det som bara för några år sedan hade betraktats som en omöjlighet i Sverige är i dag en realitet. Ford äger Volvo personvagnar, Saab ägs av GM, JAS säljs med hjälp av British Aero Space, Astra heter numera även Seneca, Pharmacia har fusionerat med Upjohn. Även mellan de nordiska företagen sker fusioner. Telia har gått samman med finska Sonera. Finska och svenska storbanker slås ihop under namnet Nordea. Samarbetet mellan de nordiska försäkringsbolagen intensifieras. Det är en utveckling som pågår inom flera branscher. Till exempel ägs Svenska Dagbladet och Aftonbladet av en norsk tidningskoncern, och även inom tv och radio finns inslag av ökat nordiskt samarbete.
IT har inneburit en revolution som vi i dag bara ser början av och vars konsekvenser kommer att vara de mest djupgående som den moderna människan ställts inför. Kontakter mellan medborgare i olika länder, organisationer och myndigheter är i dag inte begränsade till enbart fysiska kontakter, telefonsamtal och brev. Alltmer ser vi hur stora informationsmängder flyttas mellan medborgare, organisationer, företag och länder. Möjligheterna att hålla sig informerad, ta reda på fakta, debattera och lägga fram förslag har förbättrats. Kontakterna mellan beslutsfattare är i dag snabbare, tätare och mer personliga än vad de var vid Nordiska rådets tillkomst.
Nordiska rådets betydelse för den positiva utveckling som varit ska inte underskattas men ej heller övervärderas. Vad som måste diskuteras, i syfte att utveckla våra möjligheter, är hur det framtida samarbetet mellan de nordiska länderna ska organiseras.
En ny tid kräver nya lösningar och nya samarbetsformer. De som tidigare var partner med en samsyn beträffande mål, visioner och lösningar befinner sig i dag i en situation där allt fler frågar sig om nuvarande ordning räcker för att möta de utmaningar som vi står inför.
Det nordiska samarbetet behöver stärkas. Det är först när de nordiska länderna uppträder gemensamt som vi får verklig slagkraft i att ta till vara våra gemensamma intressen. Samtidigt omfattar nordiskt samarbete så mycket mer än tidigare. Berörda länder är fler i dag. Till exempel kan numera även de baltiska länderna räknas in i gruppen nordiska länder. Nya organisationsformer, nya frågeområden, mer komplexa frågor och snabbare förändringstakt ställer krav på förändringar och ökat deltagande.
Styrkan i det nordiska samarbetet bygger på folkligt engagemang. Samarbetet på nationell nivå har en motsvarighet i samarbetet på lägre nivåer, t.ex. mellan vänorter, fristående organisationer och företag. Men framför allt handlar det om samarbete mellan personer. Samarbetet tar sig olika uttryck: turism, inköp, handel, företagande, informationsutbyte, kulturella utbyten, utbildning etc. Den nordiska samhörighetens styrka ligger i den vardag vi delar och den kunskap vi har om varandras likheter och olikheter, styrka och svagheter. Dit hör naturligtvis den historia som vi delar.
I riksdagen pågår ett arbete med att förändra formerna för EU-arbetet. Avsikten är att lyfta fram EU-frågorna i det dagliga riksdagsarbetet. Utskottens ställning i detta arbete betonas särskilt.
I dag utser riksdagen våra ledamöter och ersättare till Nordiska rådet. Dessa representanter arbetar i Nordiska rådet och ägnar sig åt nordiska frågor utan att för den skull har förankring i respektive lands fackutskott som har hand om frågorna. Det är vår uppfattning att de frågor som i dag hanteras av Nordiska rådet på ett bättre sätt skulle hanteras av riksdagens utskott. Det skulle samtidigt bredda och, menar vi, öka intresset för nordiska frågor om fler kom att omfattas av frågorna.
Bland företrädarna för det gällande institutionella nordiska samarbetet ges ofta bilden att Nordiska rådet skulle vara förutsättningen för det samarbete som är i dag, samtidigt som det också skulle vara en förutsättning för att utveckla samarbetet ytterligare. Enligt vår mening finns inget sådant samband. Det är därför dags att flytta diskussionerna från Nordiska rådets sessioner/överläggningar till de nationella parlamenten. De utvecklingsmöjligheter som finns med ökat nordiskt samarbete tas bäst till vara om detta är en del av det dagliga arbetet i de nationella parlamenten och deras utskott, i stället för att förvisas till arbetsgrupper inom Nordiska rådet. Nordiska rådet ska därför läggas ned.