Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en konferens bör arrangeras av Sverige för att underlätta kontakt mellan den burmesiska oppositionen och de europeiska ministrar, beslutsfattare och Europaparlamentariker som beslutar kring EU:s ”Common position on Burma/Myanmar”.
Sedan 1962 har olika militärjuntor styrt Burma/Myanmar. Sedan den folkliga resningen som slogs ned av militärjuntans soldater har diskussioner förts i olika forum kring vilka åtgärder som bör tas för att underlätta övergången till demokrati i Burma/Myanmar. Det forum som har haft störst betydelse i dessa diskussioner och som har kommit längst i dem är ILO. Sedan 1999 har ILO diskuterat åtgärder mot Burma/Myanmar, och ofta har de rört sig inom artikel 33 i ILO:s konstitution som ger dem rätten att rekommendera olika åtgärder för att få ett land eller medlem att uppfylla sina åtaganden.
På grund av det utbredda bruket av slavarbete i Burma och sambandet mellan investeringar och användandet av slavarbete har en diskussion angående sanktioner uppstått. Den demokratiska oppositionen i Burma kräver i dag långtgående ekonomiska sanktioner mot Burma för att på så sätt tvinga militärjuntan att sätta sig ned med oppositionen och finna en lösning till problemen i Burma, och inleda en övergång till demokrati.
Många företag investerar idag i Burma och dessa har kartlagts av Fria Fackföreningsinternationalen. Antalet företag är uppe i 468. Under år 2000 fattade ILO ett beslut om att alla medlemsländer borde se över sina relationer med Burma/Myanmar. Skälet till detta beslut var rapporter om användandet av slavarbete i landet, något som bryter mot ILO:s konvention. Burma/Myanmars ovilja att uppfylla denna artikel har pågått i flera år och beror på militärjuntans totala brist på respekt för mänskliga rättigheter. Användandet av slavarbete i Burma har också mycket nära band till investeringar från utlandet för att exploatera de naturresurser som finns i landet. Även om ILO tagit beslut i sin konstitution och militärjuntan i Burma/Myanmar infört en lag som förbjuder slavarbete, fortsätter användandet av slavarbete att vara utbrett i Burma.
EU har tagit en gemensam policy gentemot militärjuntans Burma/Myanmar. I dokumentet ”Common Position on Burma/Myanmar” listas olika personer och företag som drabbas av EU:s gemensamma sanktioner i ”Fördraget om Europeiska unionen”. Dessa sanktioner är s.k. ”smarta sanktioner” vars mål är att sätta press på dem som inte har respekt för de mänskliga rättigheterna, men inte att påverka befolkningen i sin helhet.
USA:s policy gentemot Burma/Myanmar är väldigt hård, och landet har infört långtgående sanktioner mot Burma som syftar till att inga investeringar eller export/import sker mellan länderna.
Aseans inställning till Burma har förändrats och blir allt hårdare. En tydlig förflyttning har skett från doktrinen att inte blanda sig i en av medlemsstaternas interna problem. Kritik har riktats från Asean gentemot militärjuntans Burma/Myanmar, och tydligast har Burma/Myanmars skakiga hållning gentemot Asean blivit när landet tvingats dra tillbaka sitt ordförandeskap för Asean under augusti 2005.
I motionen nämns fyra olika forum där Burma/Myanmar tagits upp. Alla har de olika inställningar till militärjuntans Burma/Myanmar. Det saknas i dag en koordinering av olika länders och forums inställningar gentemot landet. Det högsta organet inom det internationella samfundet, FN:s säkerhetsråd, har beslutat att diskutera Burma. Men inom detta säkerhetsråd finns Kina med vetoröst, och Kinas inställning gentemot Burma/Myanmar har alltid varit vänligt och beskyddande. Kina har varit det största hindret för att en ordentlig diskussion om Burma/Myanmar kunnat uppstå i detta organ. Att FN:s säkerhetsråd nu har bestämt sig för att ta upp frågan måste ses som en stor framgång, men än saknas en ordentlig koordinering av länders politik gentemot landet.
Ett annat problem är att den demokratiska oppositionen i dag inte för direkta samtal med länder eller vissa av dessa forum. Avsaknaden av koordinering av policy och direkta diskussioner med oppositionen har skapat en osäker situation för den demokratiska oppositionen.
Den svenska riksdagen bör skapa forum där oppositionen kan möta dem som fattar europeiska policybeslut angående militärjuntans Burma/Myanmar, som ett första steg mot en gemensam koordinering. Med detta föreslås att en konferens bör arrangeras av Sverige för att kunna underlätta kontakt mellan den burmesiska oppositionen och de europeiska ministrar, beslutsfattare och Europaparlamentariker som beslutar kring EU:s ”Common Position on Burma/Myanmar”. Detta menar vi skulle leda till en bättre koordinering av EU:s policy och inställning gentemot landet och underlätta en koordinering av olika länders och forums inställning gentemot Burma/Myanmar.