Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överkapacitet i hamnarna på ostkusten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliggörande av den statlige hamnutredarens uppdrag att utse strategiska hamnar.
I den trafikpolitiska proposition som presenterades för riksdagen i våras lämnades återigen frågan om de svenska hamnarnas framtid i ovisshet. En statlig hamnförhandlare utsågs i juni och fick den grannlaga uppgiften att utse vilka av Sveriges drygt 50 hamnar som ska få en strategisk status och därigenom kvalificeras för statliga infrastruktursatsningar. I förhandlarens uppdrag ingår också att ge förslag till åtgärder hur hamnarnas samlade infrastruktur och resurser skall utnyttjas bättre.
Det är mycket positivt att staten tar ett tydligt grepp kring dessa viktiga frågor. I en globaliserad värld ställs allt högre krav på godshanteringen vad gäller såväl antal anlöp i hamnarna som möjligheten att transportera godset på väg eller järnväg till eller från hamnarna. Det förefaller orimligt att Sverige med en befolkning på 9 miljoner människor har behov av samtliga hamnar som finns idag – det finns redan i dagsläget en betydande överkapacitet bland hamnarna på ostkusten.
Det pågår en planering för omfattande investeringar i infrastruktur, kranar och kajer på idag etablerade hamnplatser. Kampen om att få strategisk hamnstatus är hård. Det är i det sammanhanget oroande att planerna på en ny storhamn i Nynäshamn åter förs fram. I ett läge där hamnstrukturen går mot ökad specialisering och konsolidering är ytterligare hamnkapacitet knappast det som bör vara överst på önskelistan. En ny hamn hotar att slå undan benen för de befintliga hamnarna på ostkusten. Det är knappast den utvecklingen som regeringen sett framför sig när man utsett en statlig hamnförhandlare med uppgift att utse vilka hamnar som man skall satsa på från statligt håll.
Med anledning av ovanstående resonemang anser jag att det krävs ett förtydligande av hamnutredarens uppdrag. Sverige har ett flertal hamnar som fungerar mycket väl, och det torde ligga i förhandlarens uppdrag att tillse att dessa hamnar ges de bästa förutsättningarna för fortsatt verksamhet.