Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om obligatoriska körlektioner och avrostning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om beredskap för att införa alkolås i en snabbare takt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om körkortsåterkallelse.
Enligt Vägverkets statistik har antalet motorcyklar ökat kraftigt under senare år, och under de senaste åren har även antalet förolyckade i mc-olyckor ökat. Vid dags datum har 53 motorcyklister omkommit i motorcykelolyckor under 2006. Under hela 2005 omkom 46 personer. Antalet motorcyklar i trafik är över en kvarts miljon. Allt talar för att antalet ytterligare ökar. Den genomsnittliga åldern bland de motorcyklister som omkommer är i dag 41 år. Det är en tre år äldre genomsnittlig ålder jämfört med förra året.
Nyrekryteringen av mc-köpare sker i åldersgruppen 35 år och uppåt. I dag är det obligatoriskt att alla som tar körkort måste ta ett särskilt A-körkort för att vara behöriga att köra. Den som däremot tog sitt körkort före den 1 januari 1976 fick A-körkortet ”på köpet”.
När man analyserar statistiken över omkomna i mc-olyckor kan man inte tydligt se ett samband mellan dödsolyckor och det faktum att man inte gått någon särskild utbildning för att framföra mc:n. Fullt naturligt inträffar flest olyckor i de grupper som kör mest, och det är i åldersgruppen 30–50 år. Det kanske största problemet är att inte alla förare genomgår s.k. avrostning inför mc-säsongen utan sätter sig på sitt fordon efter en lång vinter utan att egentligen förbereda sig för de farter och faror som mc-åkandet innebär.
Vid införandet av obligatorisk ”avrostning” skulle man dels kunna ta hjälp av redan befintlig verksamhet inom motorcykelåkandets organisationer, dels registrera avrostningen i samband med den obligatoriska kontrollbesiktningen.
Att inte de flesta olyckorna sker i de äldsta åldersgrupperna behöver inte innebära att det inte finns ett behov av några korta lektioner om motorcykelåkandets ädla konst. Det är egentligen helt orimligt att en person i 50-årsåldern som aldrig suttit på en motorcykel i dag kan köpa en motorcykel av den största modellen och ge sig ut i trafiken omedelbart. Rimligt vore att han/hon fick genomgå några obligatoriska lektioner för att lära sig hantera fordonet. Dessa lektioner skulle naturligtvis kunna ske i ett samarbete med existerande motorcykelorganisationer.
De steg som tagits mot att införa alkolås i alla bilar är bra och motiverat. Naturligtvis kan man alltid diskutera i vilken takt dessa steg ska ske. I nuvarande beslut är takten enligt min mening för långsam, men vi har samtidigt förståelse för de kostnader ett snabbt införande skulle medföra för den enskilde.
Vad som är positivt i frågan om alkolås är den tekniska utvecklingen. Tekniken har gått så snabbt att man redan har framme lösningar som går att använda på ett mycket smidigt sätt och som inte behöver innebära stora kostnader. När man ser hur snabbt utvecklingen går blir man lite rädd för att de beslut som redan fattats har svårt att vara aktuella. Regeringen bör i detta fall följa utvecklingen och vara beredd att återkomma till riksdagen med ett förslag till nytt beslut om alkolås, om det visar sig att teknikutvecklingen finner lämpliga och kostnadseffektiva lösningar som går att genomföra i ett snabbare tempo än vad som i dag planeras.
Körkortsinnehavet är i dag i princip livslångt utan egentlig omprövning av innehavet. Skulle emellertid en körkortsinnehavare drabbas av medicinska besvär som gör honom eller henne olämplig som fordonsförare har personens läkare en skyldighet som också regleras i körkortslagen. Läkaren ska anmäla den fordonsförare som han bedömer som medicinskt uppenbart olämplig till länsstyrelsen.
Anmälan behöver emellertid inte göras om läkaren har skäl att anta att fordonsföraren kommer att avstå från att framföra sitt fordon, dvs. följa läkarens rekommendation. I gjorda utredningar har man kunnat konstatera att läkarna känner en ovilja att anmäla olämpliga fordonsförare. Man hävdar att detta är ett ingrepp i personernas integritet och att det kraftigt skulle försämra relationen mellan läkare och patient.
Från trafiksäkerhetssynpunkt är det ett stort problem att läkaren kan nöja sig med att träffa en frivillig överenskommelse med sin patient om att avstå från att framföra sitt fordon. Överenskommelsen går inte att följa upp, och det finns klara indikationer på att dessa frivilliga överenskommelser inte följs. Av detta skäl bör en uppföljning göras av hur dessa frivilliga överenskommelser fungerat, men också ett ställningstagande bör intas om det vore lämpligt att införa en registrering på körkortet om att en frivillig överenskommelse fattats mellan läkare och körkortsinnehavare.