Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att bevilja generella och mer flexibla dispenser från taxametertvång.
Enligt 7 kap. 2 § i yrkestrafikförordningen (1998:779) kan länsstyrelser medge att ett fordon får användas i taxitrafik även om det inte är försett med taxameter. Det innebär att om vissa förutsättningar är uppfyllda kan fordonet få dispens från det taxametertvång som annars finns i taxibranschen. Detta undantag kan t ex användas för fordon som i normalfall inte används som ”ordinär” taxi, utan som fordon för annan beställningstrafik.
Det normala för fordon som hör till taxibranschen är att de används i ordinär taxitrafik där kunden betalar för resan utifrån bland annat hur lång den varit. Det finns dock en liten grupp inom taxinäringen som bedriver limousineservice. Med dagens regler omfattas även de av taxametertvånget och bör enligt min uppfattning även fortsättningsvis göra det om de också används i taxitrafik.
Förhållandet är så att redan i dag kan fordon som endast används i limousineservice medges undantag från taxametertvånget, tyvärr under alltför strikta restriktioner. Bland annat kan undantag inte göras generellt för alla kunder till en limousineägare, utan ett särskilt undantag måste göras för varje enskild kund separat. Med andra ord kan det limousineserviceföretag som har fått beviljat undantag från taxametertvånget för att man har ett avtal med kunden X, inte göra ännu ett avtal med kunden Y om i princip samma tjänster, utan att begära och få ytterligare dispens via länsstyrelsen.
Detta system omöjliggör för limousinebolag att ta emot vissa kunder. För dem lämnas i stället bara de olagliga alternativen. Typexempel på sådana kunder är brudpar eller följen till studentbaler. Det betyder att i ett sådant fall som här beskrivs, med alltför strikta regler för den ”vita” marknaden som vanliga företag inte kan följa ökar den ”svarta” marknaden. Jag anser att syftet med reglerna i stället borde vara det omvända, att underlätta för den lagliga marknaden så att den ges bättre förutsättningar att konkurrera med den olagliga i stället. Hellre en bra och vit marknad än en svart!
Det rimliga vore att länsstyrelsernas möjligheter att ge dispens från taxametertvånget enligt yrkestrafikförordningen utsträcks så att dessa dispenser kan ges mer generellt och möjliggöra större flexibilitet än idag. Möjligheten till generell dispens bör och kan då också fortfarande förenas med villkor; exempelvis att fordon med dispens endast får användas i trafik där resan är förbeställd, där priset på resan är förbestämt och där kontanter inte förekommer.