Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglerna för fordons väjningsplikt gentemot såväl fotgängare som cyklister och mopedister på korsande gång- eller cykelbana.
En övergripande ambition i trafiksäkerhetsarbetet är att skilja olika trafikslag från varandra. Framför allt är det viktigt att skilja s.k. skyddade trafikanter – gångtrafikanter och cyklister – från biltrafiken, eftersom olyckor med oskyddade trafikanter ofta medför allvarliga följder, även vid mycket låg hastighet.
Ett led i att skilja fotgängare och cyklister från biltrafiken är att bygga särskilda gång- och cykelbanor. Ofta är dessa gång/cykelbanor kombinerade eller anordnade parallellt. Detta medför att korsningar mellan gång/cykeltrafiken och biltrafiken också ligger parallellt.
I detta hänseende skapar reglerna om väjningsplikt i trafikförordningen osäkerhet. Fordonsförare har alltid väjningsplikt gentemot fotgängare. Enligt trf 3 kap. 61 § kan fordonsförare få väjningsplikt mot cyklister m.fl. på korsande cykelbana/överfart om kommunen inför sådana bestämmelser i de lokala trafikföreskrifterna.
Däremot gäller enligt trf 3 kap. 21 § att fordonsförare alltid har väjningsplikt vid ”förhöjd cykelbana” – fordon som korsar denna har väjningsplikt.
Ofta markeras numera korsande gång/cykelbanor inte bara med normal vit-streckad markering, utan dessutom med t.ex. särskilda plattor. Det innebär att även ”vanliga” korsande gång/cykelbanor ibland kan uppfattas som ”förhöjda”.
Jag anser att reglerna för väjningsplikt bör ändras på så sätt att fordon alltid har väjningsplikt gentemot såväl fotgängare som cyklister/mopedister på korsande gång/cykelbana.