Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör tillåta utländska kvinnor att lagligt genomgå säkra aborter på svenska sjukhus.
Varje dag dör flera hundra kvinnor i världen på grund av illegala aborter. Varje minut blir 380 kvinnor gravida, varav 190 av dessa är oönskade graviditeter. Varje minut utförs 40 osäkra aborter – ofta slutar de med döden. Kampen för kvinnors självklara rätt till fri abort är inte på långa vägar avslutad. Kvinnorörelsen världen över har i decennier kämpat intensivt för kvinnors rätt till sin kropp, till sin sexualitet och till fri abort – det som brukar beskrivas som sexuell och reproduktiv hälsa. Sverige har med sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen ett extra ansvar att i varje internationell kontakt arbeta för kvinnors rätt till sin egen kropp, sexualitet och reproduktiva hälsa.
Många länder i Europa har fortfarande oerhört konservativa lagar.
Sverige diskriminerar abortsökande kvinnor. Den svenska abortlagen (1974:595) 5 § stadgar att en kvinna inte får göra abort i Sverige såvida hon inte är svensk medborgare eller har blivit gravid i Sverige, dvs. varit i landet mer än tre månader. En utländsk kvinna som söker abort i Sverige beviljas inte det på samma grunder som när hon söker annan vård.
Det som avgör om kvinnan ska få en abort beviljad är hennes anknytning till Sverige, vilken bedöms av Socialstyrelsens rättsliga råd. I praktiken kan all annan vård köpas av utlänningar som kommer till Sverige, men inte ett så enkelt ingrepp som en abort. Att just abort ska utgöra ett undantag är obegripligt. I många andra europeiska länder kan en utländsk kvinna få abort på samma villkor som annan vård. Abortlagen bör därför ändras så att patienten har den fulla beslutsrätten, oavsett geografisk hemvist, att få en säker abort utförd på ett svenskt sjukhus. Jag menar att Sveriges abortlagstiftning strider mot EU:s regler om fri rörlighet.
Hösten 2003 beslöt regeringen att tillsätta en utredning om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige. Landshövding Eva Eriksson blev särskild utredare. Utredningen överlämnade sitt förslag om lagförändring till regeringen under hösten 2005. Regeringen bör skyndsamt lägga fram en proposition om detta.